torsdag 30 december 2010

In i en annan värld

Jag har säkert tidigare skrivit om vad jag tycker är en bra bok. Eller en bra film.
Det är en som man sugs in i, och vars värld man inte vill lämna när sista sidan är läst, eller eftertexterna på filmen börjar rulla. Redan slut?

Jag önskar jag kunde skriva så. Mitt mål är att en gång kunna skriva så.
Jag vill kunna säga; välkommen in i den här berättelsens egen lilla värld. Tag plats. Som åskådare. Medborgare.Lev med i fantasin.

Som exempel på en film, och en berättelse, där jag drogs med (inte minst av musiken) kan jag nämna Moulin Rouge, denna udda film, som har så mycket. Men som inte alla gillar.
Jag älskar den.
Och hur Ewan McGregor tolkar Elton Johns Your Song. Det romantiska inre hjärtat kan dö för mindre.
Youtubes version är lite raspig. En bättre finns på Spotify




En annan berättelse där jag dras med, igen och igen, är givetvis Harry Potter, en perfekt värld att fly in i när vardagen är trist, tung eller oinspirerande.

Ni har säkert egna favoriter.

tisdag 28 december 2010

Skriver till minne av Mattias...

...på min blogg All I Want.

Mattias avled under julhelgen, väntat, på grund av hans svåra sjukdom, men ändå oväntat. Aktiv in i det sista. Skrev liksom jag adventskalender ända till julafton.

Han var författare och översättare. Och bloggvän. Bland annat.
Kommer att saknas av många.

söndag 26 december 2010

Skrivaråret 2010- en summering

Jag letade fram mitt gamla "skrivarnyårslöfte" från förra året och inser vad som är bra med att skriva dagbok. Man kan gå tillbaka och se om något har förändrats eller förbättrats.

Så här skrev jag för ett år sedan:
"Inför 2010:


1. Ska försöka ge mitt skrivande mun-mot-mun-metoden, bland annat genom att åka på en skrivarkurs i London, i Ann Ljungbergs regi.
2. Funderar på att låta mitt manus få genomgå lektörs/korrläsning, för att sedan se om det går att ge ut det i egen regi, men bara som e-bok. Går det överhuvudtaget?
3. Ska försöka läsa mer böcker.
4. Ska sluta ta mitt skrivande på blodigt allvar.
5. Ska strunta i att försöka bli antagen av förlag."
Kommentar:

  1. Jag gjorde precis det; åkte till London på skrivarkick. Det var en kick, precis vad jag behövde.
  2. Jag har inte låtit mitt gamla manus gå till lektör. Det kändes som om det var kört med Kvarnsten om Halsen. Ändå gjorde jag en mild revidering och skickade in till tre nya förlag. Två standardrefuseringar. Det tredje? Det slår mig att de aldrig har svarat. (Tre böcker i Göteborg var det).
  3. Egen utgivning. Nej. Jag har blivit ganska övertygad om att manuset suger. Kanske ändrar jag mig. Kanske lägger jag ut det på Feedbook igen som ebok. Vi får se.
  4. Mja, vet inte om jag har lyckats med detta. Bra eller dåligt? Min skrivardepression (inte att förväxla med "vanlig" depression) är ganska allvarlig. Är det för att jag tar skrivandet på för blodigt allvar? Kanske.
  5. Jag vet inte vad jag menade med denna punkt egentligen. Strunta i?
Summering:
Skrivaråret 2010 har varit tungt. Trots att det inte har regnat lika många refuseringar över mig detta år, och trots att jag börjat med ett nytt manus. Trots skrivarkurs i London och påbörjad författarcoaching för mitt nya manus Fyndet. Lägg till fullföljd NaNoWriMo, med ett rejält råmanus som resultat (50 000 ord på 30 dagar).

Låter allvarligt, eller hur? Jag blir lite rädd när jag läser summeringen av förra årets skrivande, den var också negativ. Två dåliga år. Borde det inte vända nu? Borde inte de sju svåra åren vara över?
Eller är det tecknet på att jag borde lägga av? Syssla med något annat?
Borde jag ta en längre paus från skrivandet? Ett halvår? Ett år? Men är det bra att inte skriva alls?
Borde jag tänka på ett annorlunda sätt? Närma mig skrivandet från ett annat håll?
Borde jag kanske kasta mig på de manus som jag älskar allra mest (mina ess i ärmen)? Trots att jag är paniskt rädd för att det inte ska bli något av dem (alltså att de inte blir utgivna)?

Inför 2011:
  1. Jag ska slutföra mitt manus Fyndet , helst innan sommaren, och skicka in det till förlag. Jag ska köra den vanliga rundan först. När alla refuseringarna droppat in ska jag kanske börja tänka på egenutgivning.
  2. Jag ska försöka läsa mer.
  3. Ska försöka hitta tillbaka till skrivarglädjen a´ la NaNoWriMo och skriva mer avslappnat.
  4. Ge mina "älsklingsmanus" lite mer uppmärksamhet (De har redan pockat på uppmärksamhet i mitt skrivarsinne, men borde jag inte slutföra Fyndet först? Nu när jag ändå lagt ned så mycket tid och pengar på det?)
  5. Försöka få svar på en del av frågorna ovan.

fredag 24 december 2010

Adventskalender 24 december - GOD JUL

Jag avslutar denna adventskalender med en äkta arabisk julkrubba. En permanent sådan, på en klipphylla i Quadisha valley i Libanon.

GOD JUL
önskar jag alla mina bloggläsare

torsdag 23 december 2010

Adventskalender 23 december - Dan före dan

... och jag verkar stressa mer än nödvändigt. Köpte just de sista julklapparna, bakar kaka och ska snart steka skinkan. För att hålla stressen någorlunda  på avstånd går jag med Stephen Fry i öronen. Alltså, han läser Harry Potter and The Order of the Phoenix för mig.
Tidigare har Prisoner of Askaban alltid varit min favorit, men jag tror att jag håller på att ändra mig. Order of the Phoenix är en mer komplex historia, dramatisk och sorglig, och det är så härligt att få hata Umbridge, älska och hata Snape samtidigt, tycka synd om Harry och så vidare.

Och nu över till något helt annat. I går var jag och lyssnade på ett superbt uppförande av Händels The Messiah i en stor fantastisk kyrka i Rotterdam. Som alltid när jag lyssnar live på klassisk musik sätter fantasin igång och genast var jag tillbaka i ett av mina gamla manus.

Håll till godo med en annan version av en del ur The Messiah

onsdag 22 december 2010

Adventskalender 22 december - Splittrad

Alla förstår väl att man inte skriver innan jul. Julstress. Jag har inte lyckats köpa alla julklappar ännu. Holland har fått drygt 20 cm snö under helgen och i ett land där de endast lyckas hålla de större gatorna rena (typ de där bussen går) kan ni tänka er vilket kaos det blir. Speciellt senare när det töar igen. Även om man tar bilen så är det besvärligt att parkera, eftersom parkeringsplatserna inte är plogade eller skottade. Cykeln kan man glömma (men det finns en del som försöker).
Julstressen har straffat sig i form att återkommande mildare migränattacker, hanterbara, men de får mig att slå ned på farten.

Ändå, under lediga stunder, tex när jag ska sova, så pockar en del manus på uppmärksamhet. Andra manus än det jag håller på med.
Så är det ofta. När jag har kört fast med ett manus, poppar andra fram och vill ha uppmärksamhet. Nya scener bildas i huvudet (och jag har inte tid att skriva ned dem...) i andra manus, i stället för i det där de skulle behövas. Samtidigt vet jag att sätter jag mig bara ned så släpper nog krampen, men jag har som sagt inte tid.
Är detta ett bra tecken eller inte? Att man flyr ett manus genom att tänka på andra? (Jag har minst tre i skrivbordslådan som pockar på uppmärksamhet).

tisdag 21 december 2010

Adventskalender 21 december - Bokenkät

Ännu en bokenkät. Kommer ursprungligen från Nina (ny bekantskap) men jag hittade den hos Anna.


  1. Årets bästa bok? Överenskommelser av Simona Ahrnstedt
  2. Årets sämsta bok? Postcard killers av Liza Marklund och James Pattersson, 
  3. Den bästa bok du någonsin läst? Svårt. Någon av Susan Howatch romaner ur Starbridge-serien.
  4. Den sämsta bok du någonsin läst? Säkert en gammal klassiker. Har aldrig riktigt gillat Strindberg, även om flera av hans dramer är mycket bra.
  5. Vad läser du just nu? Human Croquet av Kate Atkinson.
  6. Vad står på tur att läsa? Started Early, Took My Dog av Kate Atkinson
  7. Vad var den senaste boken du läste ut? Deadly Hallows av JK Rowlings (läste för andra gången)
  8. Läser du flera böcker samtidigt eller en åt gången? Brukar ofta läsa flera böcker samtidigt.
  9. Vilken är din favoritgenre? Är allätare, men det får gärna vara spännande. 
  10. Vilken genre läser du inte så gärna? Lyrik läser jag sällan, likadant med fantasy och SF, men det betyder inte att jag inte gillar dem.
  11. En favoritklassiker? Jane Eyre
  12. En bok som har överraskat dig och varför? Ville inte läsa Milleniumserien av Stieg Larsson, därför att alla pratade om dem, men när jag gjorde det blev det sträckläsning.
  13. En bok som blev en besvikelse? Kommer inte på någon just nu, men när en favoritförfattare inte når upp till sin forna nivå, då blir jag besviken.
  14. Om du har en supertrist bok i din hand, läser du ut den ändå eller struntar du i den och tar en annan? Brukar försöka krångla mig igenom den.
  15. Vad är det som fängslar dig i en bok? Drivet', förmågan att fånga mig och dra in mig i dess egen värld.
  16. Vad är det som får dig att lägga bort en bok? Om den inte alls fångar mig.
Finns det någon bok som fått dig att…
  1. …gråta? Anybody out there? av Marian Keyes
  2. …skratta högt? Kommer inte på någon just nu.
  3. …bli arg? 14 år till salu av Tessan och Caroline Engvall. Blev arg på alla dessa hemska karlar som utnyttjade Tessan.
  4. …må bra? Några chicklit böcker har fått mig att må bra. Tex Domestic Goddess av Sophie Kinsella
  5. Var läser du helst? Soffan eller sängen. Stranden och trädgården på sommaren.
  6. Lånar du eller köper helst? Köper. Förutom några lånade på ELib.
  7. Hur ser din bokhylla ut? Prydlig i bokstavsordning eller totalt kaos med böcker i tredubbla rader? Genreordning. Dubbla rader
  8. Din favoritbok som barn? Femböckerna av Enid Blyton. Tintin
  9. Slutligen, vilket boktips vill du ge inför jul? Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Årets hit! Ge annars bort något av William Boyd,Kate Atkinson eller Jo Nesbö. Men ni kanske redan har köpt era julklappar

måndag 20 december 2010

Adventskalender 20 december - Utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse igen! Av två bloggare till och med. Tack Anna och En blogg. Helt enkelt!

Tre favoritförfattare och tre av deras bästa böcker.
1. Susan Howatch. Tyvärr ges hon inte längre ut i Sverige. Obegripligt! Allför "religiösa" romaner? Spännande och romantiska. Favorit: Glittering Images 
2. Michael Connelly. Deckarfavoriten som också har den bästa författarhemsidan jag vet. Kolla in interaktiva Message Board där man kan diskutera hans alster, samt en sida där han svarar på läsarnas frågor.
Bästa bok: The Last Coyote (Den sista prärievargen)
3. Svårt att välja. Det får bli Jo Nesbö. Ingen kan skriva deckare med sådant driv i som han. Bästa bok: Smärtans Hus.

Nu måste jag skicka den vidare, men de som får den har antagligen redan fått den.

Johanna, fortfarande en klippa, som håller reda på allt en skribent kan tänkas vilja veta.
Amanda, ny bekantskap, ärligt och rakt på sak. Om sitt skrivande och annat.
Ann Ljungberg, givetvis. Jag skulle gå alla hennes skrivarkurser över allt i världen om jag bara hade råd.
Mattias Boström. Önskar att han bloggade oftare. Ingen tar sig tid för den som vill veta mer om förlagsbranschen som han. Ovärderligt för en aspirerande författare.


Regler:
1. Tacka den du har mottagit priset av.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.



söndag 19 december 2010

Adventskalender 19 december - Hemmafrun

Hemmafrun, eller längtan efter att få vara det, dyker upp till diskussion med jämna mellanrum.
Clara Lidström, bakom bloggen Underbaraclara, ges som exempel på den pysslande hemmafrun (med stor mage dessutom, ajabaja, ska hon stanna hemma med barnen också, veochfasa) när Rapport pratar om hemmafrutrenden (ca 23 min in i inslaget).
Varför denna negativa inställning till hemmafrun? Hon finns ju faktiskt inte. I alla fall inte i Sverige. Inte ens Underbara Clara är hemmafru. Hon arbetar hemma.Frilansande skribent. (Dålig faktakoll av Rapport alltså).

Jag arbetar också hemma. Med den skillnaden att jag inte får betalt för mitt skrivande. Vad det gäller Underbara Clara så är det fantastiskt att hon får betalt för skrivandet. Och hon gör saker som många kvinnor faktiskt skulle vilja ha mer tid för. Män också antagligen. Min man påstår i alla fall att han inte skulle bli uttråkad som hemmaman.

Hemmafrusaker. Baka,laga mat, pyssla. (Varför heter det pyssla när kvinnor skapar hemma? (Gör män det så heter det något annat; de använder händerna, sysslar med hantverk och likn. Inte alls lika negativt laddat).
När barnen var små frågade vänner och släkt hemma i Sverige på riktigt allvar: Vad gör du hela dagarna?
Som om vara med barnen inte höll en sysselsatt. Så vana människor är hemma i Sverige med dagis och dagmamma att de inte vet vad man gör med barnen. Har de inte helg med barnen?

Jag har i mångas ögon gjort ett dåligt val. Att komma in på arbetsmarknaden igen efter 15 år är inte det lättaste. Att slå sig fram som skribent och faktiskt få betalt är ännu svårare. Det enda som står på mitt pluskonto efter sex års aktivt skrivande är drygt 3000 spänn i annonsintäkter. På debit står otroligt mycket, materialkostnader, porto, skrivarkurser och resor, (för att inte tala om fikakonstnader på caféer när man behöver miljöombyte när man skriver).
Hade min man inte haft bra inkomst hade jag inte kunna ägna ca halva min tid åt skrivandet. Då hade jag blivit tvungen att klämma in skrivandet på lediga stunder, som de flesta andra amatörskribenter.

För mig är "hemmafruvalet" inte det som oroar mig mest.
Det som oroar mig mer är frågan: Hur länge kommer jag att orka satsa på skrivandet "professionellt" om det inte resultat?
Julgran vid stadshuset, Gouda, Nederländerna

lördag 18 december 2010

fredag 17 december 2010

Adventskalender 17 december - Prata om det

Jag har lite svårt att få ur mig något vettigt idag, jag har helt fastnat i att läsa hashtaggen prataomdet Twitter.
Twittrarnas berättelser om sexuella erfarenheter som rör sig i gråzonen mellan "normalt sex" och regelrätt våldtäkt, i alla fall sex med mycket tvång och våldsinslag. Och som de inte tidigare har vågat prata om.

Man chockas av alla hemskheter folk har råkat ut för, grubblar över varför offren känner skam (de har ju inte gjort något fel...) och över varför människor verkar sluta kommunicera med varandra när det handlar om sex.
Och jag undrar varför inte man säger nej.

Det här är en ny hemsk värld som öppnar mig inför mina ögon. Jag har inte någon i min närhet som har råkat ut för det. Men de kanske inte har vågat prata om det, så jag kanske inte vet något.

Mer hos Mymlan och mycket från #prataomdet hamnar på denna blogg; Prata om det

torsdag 16 december 2010

Adventskalender 16 december - Julstress

Inget att skriva idag. Jag bakar, skriver julkort (riktiga), det regnar ute och är bara 2 grader plus (fy!). Börjar känna julstämning hemma.

Skrivandet känns väldigt avlägset nu. Det är inget bra tecken, men sätter jag mig ned när det blir lugnare så kommer säkert både ord och idéer. Hoppas jag.

onsdag 15 december 2010

Adventskalender 15 december - Kom in i mitt skaparrum

Johanna skriver eftertänksamt om "ett rum att vistas i". Alltså inte det fysiska rummet man sitter och skriver i, utan det skapade, det som ens skrivande skapar, eller någon annans bok.

Man längtar till rummet när man inte är där, och mår som bäst när man är i det. Man bjuder in andra i rummet när de får läsa ens texter.

Trots att jag vet att jag mår som bäst när jag är därinne, så har jag ganska dåligt samvete, eller vad det nu är, för att jag är där. Det är så mycket som väntar utanför. Familjen, tvätten, städningen matlagningen. Omgivningens och mina förväntningar på mig. Jag borde skaffa ett "riktigt" jobb. Eller åtminstone syssla med lite mer frivilligarbete (det finns mycket mer sådant här i Holland än i Sverige).

Jag kan i bland må dåligt av att bara jag går in i rummet. Det är sällan jag delar med mig av mina texter. Jag har försökt gå den svåra vägen, via förlagen, främst för att jag vill att andra ska läsa, men det är givetvis inte det bästa sättet att bjuda in andra.
Ibland blir jag så avundsjuk på musiker, som är med i något band, eller konstnärer, som regelbundet målar tillsammans. (Jag går förresten på en målarkurs, mest inriktad på akrylmålning och teckning, och det var länge sedan jag deltog i något så givande. Ingen av oss är några stjärnor, även om vissa har mer talang än andra och skapar vackra tavlor, men det handlar mest om att få utvecklas och feedback).
I går hörde jag musikskolans brassband öva julsånger när jag tog sonen till fiollektionen, och man riktigt kunde känna musikglädjen vibrera genom väggen. Och blev avundsjuk för att de har möjlighet att bjuda in mig i sitt "rum".

tisdag 14 december 2010

Adventskalender 14 december - Gränsöverskridande genrer

Jag är allätare vad det gäller litteratur. Rätt så i alla fall. Jag känner att jag har tappat mark när man talar om modern fantasy och science fiction. Skulle vilja ta igen lite där, men vet inte var jag ska börja.

Jag tycker dessutom om att läsa romaner i genrer som är gränsöverskridande; tex spänningsromaner med mycket romantik, eller kärleksromaner som är ordentligt spännande. Eller varför inte spänning, kärlek (åtminstone passion och sex) och humor (typ Williams Boyds A Good Man in Africa).

När jag skriver vill jag också gärna att det ska vara gränsöverskridande. Men det är lättare sagt än gjort. Ibland inbillar jag mig att förlagen skickar manus direkt i retur så fort de inser att man har blandat och gett lite för mycket.
Är detta ett typiskt nybörjarfel?

Jag har fått rådet av min författarcoach att bestämma mig för vilken genre mitt manus, som jag jobbar med just nu, tillhör. Jag känner lite motstånd mot det, men kan förstå varför det är nödvändigt. Men jag är lite rädd för att det ena eller andra i manuset kommer att försvinna (att jag blir tvungen att "döda för många älsklingar") beroende för vilken genre jag bestämmer mig för.

Någon annan som känner igen sig?

måndag 13 december 2010

Adventskalender 13 december 2010 - Lucia

Det passar bra att skriva om Lucia, ljusets drottning, dagen efter dementors, och självmordsbombare.

Jag har tappat lite av Lucia-feelingen av den enkla anledningen att jag har bott för länge utomlands. Sist vi firade Lucia på allvar var i hos svenska ambassadören i Damaskus, alltid trevligt, och ganska kul att få frotteras med ett stort antal mycket intressanta människor.
Här i Holland finns antagligen större chans att fira Lucia, eftersom det finns många svenskar här, men det har inte blivit av.

Få svenska traditioner är omgivna av så många skrönor som Lucia, kanske med undantag av midsommarafton. Att Lucia lyckades överleva reformationen är ett lika stort under som att St Nikolaus (Sinterklaas) lyckades överleva i reformerta Holland.
Att svenskarna var behov av att fira hur ljuset vinner över mörkret är förståeligt.

Det får mig att tänka på frågan varför deckare och spänningsromaner är så populära. Jag tror det var Åsa Larsson som sa att folk helt enkelt vill läsa om hur ljuset vinner över mörkret, eller det goda över det onda.

söndag 12 december 2010

Adventskalender 12 dec 2010 - Dementors

På en av Harry Potter-dvd:erna som vi har finns en lång intervju med Joanne Rowlings. Hon berättade ganska ingående om sitt liv och om hur Harry Potter-berättelserna har kommit till. Hennes eget personliga liv har i stor grad påverkat berättelsen. Det står också ganska klart att hon gärna undvek att tala om sin personliga gudstro, eftersom hon visste att många skulle kunna gissa vad som skulle ske i sista boken.

Särskilt intressant var hur hon hade skapat Dementor-karaktärerna. Ni vet den där hemska "fångvaktarna", ett slags svävande spöken som kan suga själen ur en människa. Eller rättare sagt; de suger ut alla glada och goda känslor och minnen, så att endast de dåliga blir kvar.

Egentligen är det en sorts bild för svår depression, något som Rowlings själv upplevde när äldsta dottern var baby och hon själv just hade skilt sig från barnets far.

När jag åter tittade på Prisoner of Azkaban, men intervjun i gott minne, slog det mig hur träffande detta är.

Foto fr harrypotter.wikia.com
Bilder i böcker, speciellt de som ligger åt fantasy-hållet, kan ibland förklara verkligheten bättre än vanliga ord. Eller ge något som liknar en förklaring. Vi har aldrig svar på allt.

Man kan ju tänka sig att någon som planerar spränga sig själv i en stor folksamling har varit utsatt för en ordentlig Dementor-attack. Hur skulle man annars förklara gärningen?
Snälla, skyll inte på religionen. Visst är det sant att religion kan vara det starkaste vapnet för goda och onda gärningar, men i slutändan handlar det ändå om att vi människor låter dementorer, eller liknande, suga alla goda tankar ur oss så att bara de onda bli kvar. Skyll inte på Gud.

Slutligen, om Harry Potter-serien. Jag tycker att böckerna är något av det absolut bästa som har skrivits om kampen mellan ont och gott, den som är så närvarande också i vår värld.

Teologer har måhända skrivit hyllmeter på samma tema, utan att någonsin komma så nära som JK Rowlings.


"Dementors are among the foulest creatures that walk this earth. They infest the darkest, filthiest places, they glory in decay and despair, they drain peace, hope, and happiness out of the air around them... Get too near a Dementor and every good feeling, every happy memory will be sucked out of you. If it can, the Dementor will feed on you long enough to reduce you to something like itself...soulless and evil. You will be left with nothing but the worst experiences of your life."
Remus Lupin to Harry Potter

lördag 11 december 2010

Adventskalender 11 december 2010 - Baka

Det blir ett kort inlägg idag.
Ska baka tunnbröd, alltså mjukt tunnbröd, sådant som också kallas Hönökakor. Vi bohuslänningar kallar det givetvis bohuslänskt tunnbröd. Får se om jag också hinner göra en pepparkaksdeg. Och jag ska beställa skinka från den biologiska charken, för att själv salta in.

Jag har tidigare berättat att baka är nyttigt för skrivandet. Det ger mig inspiration och aggressioner som man kanske har kan man bli fri ifrån när man knådar degen.

fredag 10 december 2010

Adventskalender 10 dec - Assange. Igen.

Idag delas nobelpris ut och jag borde väl skriva något om nobelpristagaren i litteratur. Men jag har inte läst honom, så varför skulle jag skriva om honom.

I stället kan jag inte låta bli att ta upp Julian Assange igen. Det är inte bara jag som funderar på att hans "öde" skulle kunna ligga till grund för en roman eller kanske filmmanus.
Även Inga-Lina Lindqvist filosoferade lite över detta på Facebook efter det att hon hade läst detta blogginlägg.
Utan att egentligen ha någon åsikt i skuldfrågan undrade jag då om inte en lämplig titel på en sådan roman skulle kunna vara "Revenge of the Groupies".

Skämt åsido, halva världens journalister verkar leta efter denna Anna Ardin, som glatt (?) verkar ha hoppat i säng med Assange, för att sedan ha upptäckt att han inte var så intresserad av ett längre förhållande, eftersom han några dagar senare kröp under lakanen med en annan kvinna. Allt enligt ovanstående blogginlägg.
Men jag har som sagt ingen åsikt vad det gäller skuldfrågan, (Assange är kanske inte alls så trevlig att ha intill sig i sängen), jag tycker bara att det skulle kunna bli en bra roman, eller film. Oavsett vem som är rötägget i historien.

Igår eftermiddag blev jag uppringd av en av dessa journalister som jagar Anna Ardin (som enligt uppgift befinner sig på Västbanken).
En holländsk journalist/medarbetare på nyhetsprogrammet EenVandaag (holländsk TV, Ned 1), som hade uppgifter att Monica Kolkman var nära vän till Anna Ardin.
Que??

Jag skrattade faktiskt högt och undrade var uppgifterna kom i från. Hade själv inte hört kombinationen Ardin/Assange förrän några timmar tidigare.

Började googla på mig själv och Anna Ardin, utan någon hit. Hon har inte kommenterat på någon av mina bloggar och jag inte på hennes.
Jag känner inte människan.

Ännu lite ingredienser för en framtida roman på temat Assange? Någon?

(Maken skojade och sa att jag skulle ha sagt att Ardin var en nära vän och att hon var på besök hos oss igår... och se hur journalisten hade reagerat).

torsdag 9 december 2010

Adventskalender 9 dec - BBCs läslista


Okej, jag gör som Daniel Åberg, flyttar över BBCs läslista från Facebook till bloggen, där alla kan läsa.
Alltså, BBC påstår att att medelbritten endast har läst 6 av dessa 100 böcker.
Får se hur många jag har klarat av.
--------------------------------------
Fetstil=läst
Understruket=sett filmen, inte läst boken.
Kursivt=påbörjat med inte avslutat
---------------------------------------------
1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling 
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller 
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier 
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger
19 The Time Traveler’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis 
34 Emma -Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen 
36 The Lion, The Witch and the Wardrobe – CS Lewis 
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden 
40 Winnie the Pooh – A.A. Milne
41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding
50 Atonement – Ian McEwan 
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen 
55 A Suitable Boy – Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding 
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt
81 A Christmas Carol – Charles Dickens 
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker 
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro 
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – E.B. White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl 
100 Les Miserables – Victor Hugo


23/100 och många sedda filmer. Bättre än medelbritten i alla fall.
Vilka som gjort störst intryck på mig?

Lord of the Rings. Läste sönder den som tonåring.
Madame Bovary. Novellsamling som gjorde stort intryck.
Jane Eyre. Första romanen jag lyckades ta mig igenom på engelska. Det var en milstolpe.
Harry Potter. Modern klassiker.
Och så Bibeln förstås. Borde ha stått först. Ja, jag tror faktiskt att jag har läst precis hela.
----

Rättelse: Listan kommer tydligen från The Guardian

onsdag 8 december 2010

Adventskalender 8 dec - Ensamheten som enda sällskap

Foto: Naturskyddsföreningen
Låt mig först konstatera att jag är en ensamvarg. Med eller utan skrivande. Jag är van att vara ensam.
Men det finns gränser. Periodvis har jag haft väldigt ont av ensamheten.

Giftermål och familjebildning såg till att ensamheten krympte till ett minimum, men i takt med att barnen blir mer självständiga har jag nu mer tid för mig själv. Jag har inte jobbat på femton år, och vet inte om jag kommer att börja igen. Lyxhustru, alltså.
Jag ska inte gå in på alla orsaker till att jag har valt att vara hemma. Mannens jobb utomlands har varit en orsak.

I samband med att barnen började på skola och motsvarade lekskola fick jag mer tid över och det var då jag återupptog mitt skrivande.

Om man ska se professionellt på sitt skrivande, alltså inte se det som en hobby, och ha ett väldefinierat mål (tex bli publicerad eller på något annat sätt göra sitt alster publikt), så är det vissa baksidor av skrivandet som man måste vara medveten om. Att skrivandet inte har så mycket att göra med inspiration som med sittfläsk är en sak. Kan man skriva så kan man skriva och då gäller det att sitta ned på baken och göra det. Punkt. Finns ingen annan väg ut.

En annan är att man måste kunna tolerera ensamhet. Man måste tycka om ensamhet. För skriver gör man i ensamhet, även om man skulle sitta och skriva tillsammans med vänner på ett café eller en skrivarkurs. (Fast då kan man ju ta en fika efteråt eller gå ut och äta tillsammans, och få chansen att ventilera skrivandet).
Men till största delen sitter man ensam i sin skrivarlya. Många författare måste också ha lugn och ro, och söker sig till ensamheten. Jag hör som sagt dit, och när jag är inne i en intensiv period söker jag ett tyst hörn i huset. Min man jobbar ofta hemifrån och då klarar jag inte av att sitta i arbetsrummet. Han har TVn på, ringer kollegor över halva världen, ja, tyst är det inte...

När man skriver kan man inte ringa kollegan och säga: Jag har problem med just det här, hur skulle du tackla det? Vad tycker du?
Det går att skicka sin text för att någon ska läsa, men det är lättare sagt än gjort, och vill man ha riktigt bra kommentarer, så kostar det. (Men det går att slänga ut en fråga på bloggen och hoppas på svar...).

Jag har också problem eftersom jag lever i en ickesvensk kultur och inte har någon runtomkring mig som kan läsa ett kapitel när det är klart. Jag har alltid avundats de som har nära vänner som följer skrivarprocessen väldigt nära och kontinuerligt.
Jag kan inte delta i diskussionen vid matbordet; hur var det på jobbet/i skolan idag?
Det är svårt att diskutera vad man har problem med i skrivarprocessen, tex att man kämpar med ett kapitel som inte funkar, att man funderar på att stryka vissa scener men inte vet om det är rätt, och så vidare. Visst kan man säga det, men det är ganska meningslöst, eftersom bara jag vet vad jag talar om.
Så den delen av ensamheten är frustrerande. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den.

tisdag 7 december 2010

Adventskalender 7 dec - Skrivkramp

Just nu skriver jag ingenting, förutom dessa blogginlägg. Jag vet inte om skrivarkrampen är ett slags postNaNoWriMo-fenomen, men det är troligt.
Dessutom har jag kommit i en dip och tror att jag inte kan skriva. Det kommer och går, de där svackorna, och jag brukar ta mig ur dem.
Någon som har tips om vad man ska hitta på när man är i en sådan där svacka? Försöka skriva i alla fall, läsa böcker, eller göra något helt annat? Vad fungerar för dig?

Ibland tänker jag att jag måste se professionellt på mitt skrivande. Se det lite som en jobb. Ett entreprenörskap. En fördel att se det så är att man har en bra ursäkt gentemot sin omgivning. Det är inte bara en hobby. Jag är seriös. Knattrar inte på tangentbordet bara för att det är kul.
Men det finns ett problem med detta förhållningssätt. Vad gör man när det man levererar inte resulterar i någonting? Mer i en text som bara jag läser. Hade jag varit egenföretagare skulle jag ha gått i konkurs för länge sedan.

Men det kommer jag in på något som jag tror att jag ska skriva om i morgon. Skrivandets största minus; ensamheten.

måndag 6 december 2010

Adventskalender 6 dec - Fel förebild

Amanda skriver bra om att ha fel förebild som "författarwannabee".

Jag rodnar och konstaterar att det hon skriver stämmer in på mig. En hel del.
Jag återupptog mitt skrivande av flera olika orsaker, men en var faktiskt att jag tyckte att jag kunde skriva lika bra, eller bättre än en känd svenska deckarförfattare. Som jag egentligen inte tycker är så vansinnigt skicklig. Det irriterade mig att författaren blivit så framgångsrik. Kan hon/han, så kan jag...

Nåja, det stämmer inte helt med det Amanda skriver, och en god sak kom ut av det; jag började skriva igen.
Men nej, jag har inte den icke nämnda succéförfattaren som förebild.

Jag har andra, mycket bättre, förebilder. Det betyder inte att jag försöker kopiera dem, det känns lite förmätet. Med tiden har jag försökt vara mig själv mer trogen. Hitta en egen stil, en egen röst, och sist men inte minst; en unik historia.
Något som inte har berättats förut.
Jag tror jag har ett manus nu som är en unik historia. I alla fall tillräckligt unik. Åtminstone mer unik än mitt förra manus.
Däremot vet jag inte om manuset håller kvalitetsmässigt. Just nu vet jag inte hur jag ska åtgärda det, men jag hoppats att jag ska lyckats lösa knutarna och skapa ett bättre manus.

söndag 5 december 2010

Adventskalender 5 dec - Alltid en jakt på en bra story

Har inte mycket inspiration denna dag. Även Holland har drabbats av Den Tidiga Vintern, säkert 10 cm snö föll i dag. Men nu är det tö, och det kommer antagligen bli en mardröm de närmsta dagarna, underkylt regn och halka. För att inte tala om trottoarerna, holländarna vet inte att man kan sanda på is, de tror att salt hjälper mot allt...

Men en sak tänkte jag på. Att man som författare, aspirerande eller "riktig", alltid är på jakt på bra storys. En artikel i en tidning kan bli en hel roman.

Som Assange.
foto: CNN
Ett typexempel. När fantasin spinner iväg blir det rena Lisbeth Salander-storyn.
Ungefär så här: Kontroversiell person, jagad av Secret Service, har en svaghet; kvinnor. Så redan nämnda Secret Service ser till att få fel kvinna/kvinnor i Assanges säng...
Eller tvärtom:
Smått helgonförklarad journalist/medborgarrättskämpe eller liknande (som alltid ser ut som en ledsen valp på bild) el dyl visar sig vara en man med rätt så taskig kvinnosyn...

Det behövs inte mycket för att få igång en. En gång hörde jag en holländsk kvinna och en kenyansk man samtala om gemensamma bekanta som bodde i Nairobi, och något väldigt speciellt som denna holländska familj hittade i kaffeplantaget intill sitt hus.
Det har nu blivit ett helt romanmanus som jag jobbar med. Med viss skillnad, bland annat görs "fyndet" i ett bananplantage. Och storyn runtomkring är givetvis påhittad.

lördag 4 december 2010

Adventskalender 4 dec - Vad som inspirerar

"Var får du allt ifrån?"

Den frågan har jag fått mer än en gång, och för det mesta har jag inget svar. Men ändå är frågan intressant. Vad inspirerar mig? Vad får jag allt ifrån?

Jag kan vakna ur en dröm som lever sig kvar och blir en hel berättelse. När jag har kommit en bit på väg i skrivandet kan jag inte längre säga vad i berättelsen som var drömmen. Den utvecklar sig till oigenkännlighet.

Platser inspirerar mig. Syrien har jag redan varit inne på. Libanon är ett annat land som har lämnat spår inom mig.
Afrika, flera olika länder på denna stora kontinent, har inspirerat mig så långt att jag nu sitter med ett nästan färdigt manus, med betoning på nästan.

Musik kan bli till en hel berättelse. Till och med en låt. Till exempel tror jag att denna låt en gång kommer att bli ett helt manus:


Ja, kanske inte ordagrant, men det kommer att inspirera till det. En gång kommer det att bli ett manus som utspelar sig i Mellanöstern, antagligen Syrien och Libanon. Berättelsen ligger där och vilar i bakhuvudet, dess vågor skvalpar mot stranden precis som på en strand i Libanon.
Växer långsamt som en libanesisk ceder och sträcker sina grenar uppåt och åt sidorna.

När jag var på en Lisa Nilsson-koncert i somras, sjöng hon denna låt som extranummer, en av hennes bästa:


Jag var på väg att gå för att hinna med Svanesundsfärjan, men hölls kvar (och missade givetvis färjan, två stycken faktiskt eftersom jag dessutom körde vilse på Orusts småvägar).
Och insåg att jag hade hittat något viktigt i den berättelse jag höll på med. Där de två älskande inte vågar säga till varandra att de älskar varandra.

Jag blev så rörd att jag nästan började lipa.
Och jag grubblar fortfarande över om jag har lyckats gestalta denna känsla, som Säg Det Igen står för, i textform.

fredag 3 december 2010

Adventskalender 3 dec - Skrivandet som ventil

Is på kanalerna
Minus sju och någon centimeter snö. Det är vinter i Holland också, landet som det annars mest regnar i. De två första vintrarna här såg vi knappt snö. Barnen konstaterade att det snöade mer i Damaskus. En fullkomligt sann reflektion.

Damaskus, ja. Världens äldsta huvudstad. Det var liksom där det började. Igen. Mitt skrivande.

Varför? Och varför just där?

Barnen blev äldre och jag hade lyxen att ha hjälp i hemmet ett par dagar i veckan. Tid över med andra ord.

Efter många år kämpande med att lära mig holländska, och i Damaskus även lite arabiska (gick inget vidare), kunde jag konstatera att jag klarade mig ganska bra på min mans språk, och vi talade det hemma, med vänner och hemma i Holland.
Ungefär samtidigt kände jag plötsligt att jag började tappa lite svenska. Inte riktigt tappa, men det kändes så. Jag  satsade på att läsa mycket svenska romaner och resväskorna var tunga på väg hem från semester i Sverige. Fulla med pocketböcker.
Läsandet var egentligen inget problem, men jag var rädd för att tappa skrivandet. Jag hade ju inte skrivit på så länge.

Så jag satte i gång igen. Året var 2005. Sedan dess har jag inte slutat. En så lång sammanhängande skrivarperiod har jag aldrig haft.

En annan sak som fick mig att sätta i gång var nog Damaskus och Syrien självt.
Denna kulturellt, historiskt och religiöst oerhört rika plats. Jag hade så mycket tankar och så mycket att reflektera över. Politiskt, personligt och trosmässigt. Jag levde i världens centrum, kändes det som, bara några mil från Israels gräns. Mitt i den del av världen som ändå har så stort inflytande på världspolitiken.
Skrivandet blev en ventil.
Ändå skrev jag inte om just Mellanöstern, utan mina två första manus handlade om Sverige, och om Svenska Kyrkan. Två präster med problem fick huvudrollerna.
Det flödande under denna tid. En helt otrolig känsla. Kunde inte slita mig från datorn. Jag minns hur jag satt ute i trädgården på morgonen med datorn, under jasminen, som doftade så starkt. På våren blommade damascenerosen intill platsen där jag satt.

Båda manusen är i högsta grad levande, och en dag ska jag ta tag i dem igen.
Maloula, en kristen by utanför Damaskus, där invånarna fortfarande talar arameiska, det språk Jesus talade.

torsdag 2 december 2010

Adventskalender 2 dec -Alltid skrivit

Jag tror att min första skrivna berättelse handlade om en antilop i Afrika. Jag minns inte vad den handlade om, bara att det var en antilop och att jag läste upp berättelsen för klassen. Andra klass var det, om jag inte minns fel. Kanske finns skrivboken den skrevs i någonstans på vinden hemma hos mina föräldrar, men risken är nog att den har slängts vid någon storstädning.

Sedan minns jag att jag skrev en fantastisk historia i bästa fantasystil (men utan magi a´la´ Tolkien) om en ung man/tonåring som hette Arin Ariel. Han råkade ut för en massa äventyr och hade en käresta vars namn jag har glömt. Landet han bodde i var påhittat (komplett med kartor som jag ritade), tiden var typ medeltid (inklusive strider med svärd och båge, kanske hade jag läst för mycket Bröderna Lejonhjärta), det var många hästar inblandade. Så mycket minns jag. Spännande var det i alla fall. Men jag kan inte minnas att jag skrev något liknade i fantasystil efter det, trots att jag var hängivet Tolkien och CS Lewis-fan.
Egentligen inte förrän nu, mitt NaNoWriMo-manus är lite i samma stil.

Under långa perioder skrev jag jämt, och gjorde inget annat. Under mina studier vet jag att jag hade en period då skrivandet allvarligt inkräktade på mina studier. Jag har totalt glömt vad jag skrev om då, förutom att det absorberade mig totalt. Delvis tror jag att skrivandet till stor del var terapi. Och en flykt. Av någon anledning kom jag aldrig så långt att det blev ett färdigt manus som jag kunde skicka in till något förlag, varför vet jag faktiskt inte.

Därefter tog jag en lång paus. Orsaken var att jag mötte den stora kärleken, flyttade utomlands och livet i sig blev så oerhört spännande. Boende i England avlöstes av Gabon, Oman och Syrien, samtidigt som vi fick tre barn. Jag längtade inte efter skrivandet, konstigt nog. Den fanns antagligen inte plats. Och jag behövde inte fly in i skrivandet för att hitta äventyret.

Men så plötsligt, när vi bodde i Syrien, satte jag igång igen. Men det ska jag berätta om en annan gång.
Kanske i morgon.

onsdag 1 december 2010

Adventskalender 1 dec

Jag har drabbats av ett smått galen idé att jag ska producera ett blogginlägg varje dag till den 24 december.
Har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva om under 24 dagar. Inget 50 000 ord-tvång som i NaNoWriMo, men faktum är att det äventyret gav mig blodad tand.
Det går att pressa ur sig text när man måste. Förmågan finns ju, jag kan skriva (!), det mesta författandet sitter ju i det berömda sittfläsket.

Var ska man börja någonstans? Kanske där det började.
Jag tror att det började när jag inte ens var tonåring, när jag skrev fantastiska historier, som utspelade sig i fantastiska ickeexisterande länder. Egentligen började det långt innan dess, jag har nog skrivit berättelser sedan andra klass, eller alltsedan jag kunde skriva. Men mer om det i morgon...

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...