torsdag 27 mars 2008

Disciplin, Monica, disciplin!

... eller jag blir aldrig färdig. Och tänker jag i första hand inte på skrivandet. Utan allt annat. Runtomkring.
Det blir aldrig färdigt.

Att få struktur på skrivandet kan vara extra svårt när man inte jobbar, fick jag reda på att min författarcoach Ann under Sevillakursen. Det blir lätt ännu mer ostrukturerat när man bara är hemma.

För min del känns det som om huset aldrig blir färdigt. Den där lådorna som ska skruvas ihop till sonens rum. Arbetsrummet ska röjas upp. Några gardiner som ska sys. Och elementet och listerna som ska målas. Stryktvätten tycks ha samma omfång varje vecka, men det kanske beror på att familjen använder kläder, som måste tvättas, som måste strykas...


Jag klagade och sade att om jag hade jobbat så hade jag haft en ursäkt till att det aldrig blev färdigt.
Men nu har jag ingen ursäkt, jag är ju hemma, jag borde hinna...

Men aspirerande författare som jobbar också, måste ju ha samma problem? Värre, antagligen.

Skylla ifrån mig, jo, jag kan göra det också. Min familj, till exempel, är bortskämd. Jag vet, mitt fel, men jag har ju alltid varit hemma.
Och inte tror man väl att maken och barnen skulle få för sig att hjälpa till mer hemma bara för att makan/mamman har fått för sig att hon ska skriva en bok.
Det borde ju finnas tid för det också, så att säga...

Men samtidigt som jag går och retar på att jag aldrig blir färdig, listan som anger vad som måste göras blir aldrig kortare, så känner jag att inspirationen springer bort från mig och den går inte att fånga.
Det känns som jag måste vänta på nästa tåg.

tisdag 18 mars 2008

Det sista ska bli först...

...eller var det tvärtom?
Jag har i alla fall börjat skriva sista kapitlet. Innan de andra är färdigskrivna. Är det konstigt att göra så?
Men nu känns det i alla fall som om jag vet hur det ska sluta.

Och sedan är det här med tredje person-perspektivet en riktig djupdykning. Speciellt efter det att jag har skrivit drygt 200 sidor redan, i första person.
Spännande, men inte alldeles enkelt. Det fungerar inte att bara byta ut jag mot hon. Det fungerar inte alls.

måndag 17 mars 2008

Sevilla boost!

När jag och Cecilia sprang runt sista kvällen i Sevilla och letade souvenirer till nära och kära, så konstaterade vi att om det blir något av vårt skrivande, så kommer alltid Sevilla vara något som väcker ljuva minnen! Det var där det lossnade, liksom!

En tuff, men underbar skrivarvecka, som var som en enda lång bekräftelse. Vad som kanske är skönast är att våga säga till vänner och bekanta; Så nu ska jag skriva en bok! Förut vågade jag inte berätta att jag hade en skrivardröm. Jag var nog rädd att bli stämpad som någon-som-tror-att-hon-är-något.
Slutsats (fick bankas i mig ganska hårt av bla. Ann Ljungberg):

  • Jag kan skriva
  • Jag har en bra idé
  • Jag har skapat intressanta karaktärer
  • Jag måste skriva färdigt min bok

Ett jätteinjektion självförtroende.
Det var också kul att få lite koll på vad jag var extra bra på. Inre beskrivningar, kanske främst, dialogerna fungerar ganska bra också.

Nu har jag satt mig med en plan i huvudet:

  • Skriv om i tredje person (med största sannolikhet kommer jag att göra det, just nu känns det som i romanen har fått nytt liv pga. detta)
  • Skriv färdigt innan hösten
  • Låt Hans-Olov och kanske även Ann (om hon hinner) läsa
  • Skicka in till förlag
  • Får jag inte napp, så ger jag ut den själv! (Med Ann som korrläsare, antagligen)

Nu måste jag börja skriva också...

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...