onsdag 30 april 2014

61. Underhållningslitteratur

Jag antar att all littertur som man tycker om att läsa är underhållningslittertur. Men en del är det mer än andra.
För övrigt är min uppkoppling usel, men provencerosévinet smakar utmärkt. Och idag är Mistral kall, men solen skiner för fullt.

tisdag 29 april 2014

60. Mistral

Nu vet jag vad Mistral är. Alltså vinden Mistral. Den som ger Provence så många soldagar, men som kan vara isande kall. Nordliga luftströmmar drar genom dalarna och därför är alla hus byggda "med ryggen mot norr och öppningen mot söder".
Vi har fantastiska soliga dagar, men det gäller att sitta i lä.


måndag 28 april 2014

59. Sökande miljöer

Tillhör ni den sortens skribenter som alltid är på jakt efter lämpliga miljöer till era romanmanus? Det gör i alla fall jag. I min nästa roman ska huvudpersonen vid ett tillfälle befinna sig i Frankrike. Kanske är detta ett lämpligt ställe och därtill lämplig dryck?

lördag 26 april 2014

57. La France!

Så där ja, det blev en bloggpost idag också. Mysig stad,  Beaune, fick avsluta dagen. I morgon blir det troligtvis Route Napoleon till Provence via Grenoble.

fredag 25 april 2014

56. Ibland hatar jag elektronik

Jag anser mig ganska väl bevandrad vad det gäller att ta itu med vardaglig elektronik, som datorn tex.
Men nu skulle jag ge mig till att installera en update på vår GPS, och vad händer då? Allt kraschar.
Blä... Har när det händer och jag inte kan fixa det. Snart kommer maken hem och frågar givetvis; vad har du gjort?
Bara följt instruktionerna på skärmen.

torsdag 24 april 2014

55. De Obekväma

Försöker bädda in TV-programmet med Underbara Clara, men det går visst inte.
Det går i alla fall att se här, och är sevärt.

Okej, jag kan förstå att en del retar sig på Underbara Clara (jag irriterar mig också ibland, väl medveten om att det mest handlar om avundsjuka) hon är lite obekväm.
Jag förstår argumenten; det är svårt att leva ett annorlunda liv (som Claras, på landsbygden i Norrland) om man bor i någon storstadsregion. Där är det svårt att få en vettig bostad till ett vettigt pris.
Och hur ska man kunna köpa hus och få bolån om man är ung och inte får fast jobb?

Och hon gillar inte arbetslinjen. Det finns det fler som inte gör, och de har också bloggar som jag slaviskt följer, som Claras. Tex Birgers.
Men hur ska man försörja sig om man inte jobbar, kan man fråga sig. Jag frågar mig också.
Problemet ligger kanske i att en del som har jobb jobbar för mycket, och det som skulle vilja jobba kommer inte till.
Sedan tror jag att man kanske skulle kunna lyckas att leva enklare och jobba mindre. Men som sagt, det är svårt om man bor i stan, där jobbet ofta finns. Clara har givetvis idealjobbet, som bloggare och föreläsare etc, det går ju bra att kombinera det med liv på landet i billigt hus.

I hemlighet avundas jag det där enkla livet. Jag drömmer om att sälja huset och bosätta mig i sommarstugan i Sverige, ha solpaneler på taket, bygga växthus, odla grönsaker, gå promenader med hunden (som vi ännu inte har), ha höns och... skriva i en friggebod jag inrett till skrivarlya.
Men det är en dröm; vi kan inte sälja huset utan en brakförlust, och barnen går i skolan här (och maken har jobb här). Kanske när vi blir pensionärer...




onsdag 23 april 2014

54. Äntligen går det framåt

Äntligen lite "framgång". I alla fall om man om man räknar inkomster genom sitt skrivande som mer framgång än annat. Det verkar som om jag snart kan inkassera lite pengar, om allt går vägen. Det är väldigt roligt i så fall. Pengarna kommer att gå till lektörsläsning. Berättar mer när allt är klart.

tisdag 22 april 2014

53. Redan tisdag?

Har inte hunnit eller orkat blogga, än mindre tänka på att skriva. Har däremot varit och gjort roliga saker; tittat på studentbalklänning. Ja, inte till mig, alltså. Och ja, hon vill givetvis ha den dyraste (och den som faktiskt var finast...) och tänker ta från sina sparpengar och lägga emellan...
Blir lite avundsjuk också. Tänk att vara ung och ha storlek 36, 173 cm lång och ALLA klänningar man tar på sig sitter snyggt. (Jag har aldrig haft storlek 36, inte ens varit i närheten, vet inte var de generna kommer ifrån...)

Stressig vecka. Förkylningsvirus i huset. Jag VILL INTE bli sjuk. Inte nu.


måndag 21 april 2014

52. Annandag

Jag har inte skrivit mycket under helgen,  men det hade jag också inte räknat med. Dessutom har jag kommit till en av de första nyckelscenerna, alltid lika svårt att komma i gång.
I morgon vardag igen då ska det bli skriva av!

söndag 20 april 2014

51. Glad Påsk! Men kanske inte för alla...

Ikonen är målad av
en ung ikonmålare i Beirut,
Libanon
För mig som Jesusföljare (kristen alltså...) är påsken högtiden nummer ett. Glöm jul, som inte alls firades i urkyrkan, den infördes när man skulle ersätta en romersk högtid (motsvarande asatrons midvinterblot) med en kristen. Det fick bli Jesu födelse (som inte alls skedde i midvintern, för då var inga herdar ute på fältet, det är för kallt då).
Missförstå mig rätt, visst firar jag inkarnationen, men påsken är viktigare, och den har firats bland kristna sedan allra första början, innan man ens talade om en kristen kyrka. Jag firar det också mer efter ritual, kommer liksom ihåg allt som hände under påskveckan, ända fram till annandag påsk. Det blir meditativt och glädjefyllt i en och samma vecka.

Men jag måste medge att tanken slant iväg under en gudstjänst igår, jag är så inne i mitt manus. Plötsligt befann jag mig i Afrika, det var en mörk kväll och huvudpersonerna börjar närma sig varandra... rent fysiskt. En väldigt svår scen att skriva, och därför upptar den så mycket plats i medvetandet.

Ofta är jag tillbaka i Syrien också, och det är allt annat än vemodigt. Hittade bilder på nätet igår, från den urkristna byn Maaloula, där invånarna fortfarande talar arameiska, Jesus eget språk, och kyrkan St Sergius. Den är en av världens äldsta kyrkor, kanske från 300-talet, och dess altare sägs ha tillhört ett hedniskt tempel tidigare. Vi har varit där på besök, men jag har tyvärr inga egna bilder från kyrkan.Men jag har bilder från byn själv.
Maloula. Mariastatyn uppe på höjden har rivits ned
(egen bild)
Tyvärr intogs byn av islamistiska rebeller för ett tag sedan och alla invånare flydde till kristna kvarter i Damaskus (Maloula ligger ca en timmes bilväg uppe i bergen). Alla kristna symboler togs ned och nunnorna i St Tekla-klostret (också väldigt gammalt) fördes bort. Nunnorna har lyckligtvis släppts fria nyligen.
Syriska armen återtog byn nyligen och invånarna hade hoppats att de skulle kunna fira påsk hemma igen, men har ännu inte vågat återvända.




St Sergius har blivit väldigt
förstört
Bild från
http://www.veooz.com/photos/kH5DPaj.html
Det gamla altaret från 300-talet (eller
äldre) krossat
bildkälla
http://www.veooz.com/photos/kH5DPaj.html


Video från engelska the Telegraph

lördag 19 april 2014

50. Tiotusen ord

Femtio blogginlägg! Halvvägs i Blogg 100!
Dessutom sprängde jag tiotusenordvallen i mitt romanmanus nyss. Känns så bra att jag tror jag tar en påskpaus nu. Ska baka en påsktårta tror jag.

GLAD PÅSK!

fredag 18 april 2014

49. Jag har kommit i gång!

Vilken känsla! Jag har alldeles glömt bort hur det var. Trots att NaNoWriMo inte ligger långt tillbaka i tiden.
Men känslan när man äntligen kommer över den där spärren, vågar ta tag i öppningsscenerna som man fasat för (jag har trott att de skulle bli så tråkiga, men det har gått bra... tror jag) och det bara flöööödar. Härligt!
Allt annat blir en pina, man vill inte gå ut ur sin skrivarbubbla; var tvungen att åka iväg och påskhandla, inte kul (men kul ändå, jag ska baka en god påsktårta bland annat). Måste laga mat (tur att kycklingen sköter sig mer eller mindre själv i ugnen), måste in till stan med dottern i kväll (men det ska faktiskt bli kul, vi ska titta på balklänning, snart studentbal!)

torsdag 17 april 2014

48. Anmält mig!

Äntligen har jag fått tummen ur och anmält mig till en kurs i Litteraturvetenskap. Vanligt hederlig grundkurs, den äldre litteraturen, distans och halvfart. Jag har gamla poäng som är över tjugo år gamla, men tror inte jag kan tillgodogöra mig dem.
Om jag kommer in alltså. Vet inte alls hur det funkar med distanskurser. Linnéuniversitetet är det, någon som vet hur svårt det är att komma in på deras kurser i Litteraturvetenskap?

Blev lite småchockad (och lite stolt) när jag upptäckte att Antagning.se hade alla mina akademiska meriter på en rad. 270 poäng totalt. Det är 4,5 års studier och jag hade ingen aning om att jag hade hängt så länge i universitetsvärlden. Till liten nytta, jag har inte jobbat på 19 år. Studielån som jag sällan betalar tillbaka på har jag dock.

Att jag nu drömmer om en examen i litteraturvetenskap är en helt annat femma. Kanske för att jag tror att jag egentligen skulle ha mer nytta av den sortens examen. Jag minns att jag började studera litteraturvetenskap när jag var nyutexaminerad socionom eftersom det fanns NOLL jobb då (1992) och jag måste ha något att göra (och försörjning, vilket var rätt korkat, det enda som hände var att mina studielån blev högre). Jag minns att jag kände mig ganska "hemma" där på institutionen. Men efter 15p i den äldre litteraturen fick jag jobb inom mitt yrke och litt studierna var ett minne blott. Till nu, om jag kommer in.

För det har man väl, nytta av litteraturvetenskap som författare?

onsdag 16 april 2014

47. Skräpdag

En sådan där skräpdag idag, egentligen inte mycket att orda om. Usch!
Men två nyttiga saker har jag i alla fall gjort idag; gått en rätt så lång morgonpromenad och rensat ordentligt i trädgården.
Inte skrivit ett ord.

tisdag 15 april 2014

46. Gå i fängelse

Kan inte låta bli att kommentera att en viss känd skådespelare blivit dömd till fem månaders fängelse för narkotikabrott. Behöver inte nämna hans namn (och riskera att folk hittar hit via googling).

Kan inte känna alls något medlidande för denne karl, som inte ens är ödmjuk nog att erkänna sitt brott (jo, jag tror att han är skyldig).

Dessutom tycker jag att han är ett väldigt slitet ansikte i svenska filmvärlden. Säg en storfilm och storroll som han inte spelat i. Jo, igen... jag vet att han är en duktig skådespelare, men det hjälper inte. Det finns en arrogans i hans uppträdande som jag inte tycker om. Han är en diva helt enkelt, tror jag.

Jag tappade intresset för honom för flera år sedan, när filmatiseringen av Åsa Larssons briljanta debutroman Solstorm skulle börja. Skådespelaren i fråga skulle spela en av antagonisterna, en av pastorerna, som huvudpersonen dessutom hade en kort sexuell relation med (med efterföljande konsekvenser...). Han blev intervjuad om sin roll, men kunde inte säga så mycket om den, han visste inte mer än att han skulle spela en pastor. I princip hade någon (hans agent?) satt ett manus i händerna på honom och sagt att den här rollen ska du spela. Själv hade han inte bemödat sig läsa på, eller för den del läsa boken filmen bygger på, innan han sa ja till rollen.
Det kändes så själlöst, på något sätt. Ointresserat. Något som bara den som redan är känd kan ägna sig åt. Divafasoner, alltså.

Hoppas han inte blir frikänd i hovrätten.

45. Länken bröts...

Min snygga rad med blogginlägg bröts av misstag. Inlägget som publicerades igår skulle egentligen ha blivit publicerat i söndags, men jag råkade trycka på spara istället för publicera.
Så det får bli två inlägg idag i stället.

Jag har gått och tänkt på öppningsscenen i mitt nya manus länge nu. Prologen var redan skriven, men nästa scen; öppningscenen, som utspelar sig sent i berättelsens kronologiskt sett, är väldigt svår. Jag har skrivit lite på den, mycket inte mycket.
Främst för att den är ganska dramatisk, huvudpersonen mår väldigt dåligt, och det är alltså svårt att skildra. Men svårt är också att ge hintar, väcka intresse, utan att avslöja för mycket. Jag vill att läsaren ska undra vad som har hänt huvudpersonen och väcka en vilja att läsa vidare. Jag vill att läsaren till viss del ska förstå vad som har hänt, men inte varför och inte hur det har hänt.
Inte helt enkelt.
Dessutom är jag ovan att skriva på ett manus med hopp i kronologin, tanken är att jag ska varva nutid med tillbakablickar. Mina tidigare manus har varit skriva helt i kronologisk ordning.


måndag 14 april 2014

44. Jag älskar att resa och har alltid gjort det

...både älskat att resa och gjort det.
När vi flyttade tillbaka till Europa och kontinenten så såg jag fram emot att små och stora resor vi skulle göra. Jag ville se hela kontinenten.
Men det har inte blivit så mycket som jag drömde om. Sommaren tillbringas alltid i stugan i Bohuslän (och det är egentligen ingen som klagar över det, nära till hav och bad, lugnt och skönt, nära till familjen) och sportlovet i samma by i Österrike. Det finns en trygghet i det man känner igen, men det kan också vara lite tråkigt.
Alla de där småresorna som jag drömde om har inte riktigt blivit av.
Men förra året lyckades vi ta oss till norra Italien (Ligurien), en resa jag länge planerat för men vädret under barnens långa majlov satte käppar i hjulet varje år.
Och i år, om några veckor hoppas jag att vi ska ta oss till Frankrike. Först ett stopp runt Dijon och sedan Provence och Rivieran förhoppningsvis. Allt beror på vädret. Maj kan vara opålitligt. Samtidigt är det lågsäsong och man behöver inte boka i förväg. Barnen är stora nog att tåla/charmas av ovisshet vad det gäller övernattning.

Jag vet inte var det där med förkärleken till resande kommit ifrån. Även om jag aldrig reste utanför Norden med mina föräldrar (pga brist på språkkunskaper och i viss mån även pengar) så reste vi alltid; med tältet på takräcket. Det fanns alltid ett intresse hos mina föräldrar att se nya platser.
Ligga på en strand i en eller två veckor har aldrig lockat mig, men att varva en aktiv semester med lugna dagar tillsammans med en god bok i en vilstol tilltalar mig mycket.

Den här B&B:en har vi bokat 
för första natten.
Bara namnet låter härligt.
Chamres d´Hotes
 Le Chat Troubadour
Jag skriver sällan under semestern och resandet. Redigerar ibland (miljöombyte hjälper när man redigerar), men läser annars helst.
Resandet är bra för kreativiteten tror jag, man ser nya miljöer och får idéer genom det.



lördag 12 april 2014

43. Avkapad?

Antwerpen är en supertrevlig och gemytlig stad, men visst är katedralen konstig?
Som om det ena tornet blivit avhugget.
I själva verket tog pengarna slut eftersom katedralen eldhärjades innan den hunnit byggas färdigt.

fredag 11 april 2014

42. Antwerpen

En av fördelarna med att bo där jag bor är att det är nära till allt. Den här staden når man inom två timmar med tåg. Härligt ställe.

torsdag 10 april 2014

41. Läsarstatistik

Förr läste jag läsarstatistik för mina bloggar slaviskt. Tills jag insåg att jag inte skulle få fler läsare genom att stirra på statistiken.

Nu kollar jag statistiken ibland. Jag konstaterar att inte en idiot läser mina inlägg. Så varför håller jag på egentligen? Jag har sagt att bloggen egentligen är en dagbok över mitt skrivande, för att hålla reda på mitt skrivande och vad som händer. Det är ganska intressant att se tillbaka ibland och se vad som hänt/inte hänt. Vad jag lärt mig.
Men det skulle man kanske lika gärna kunna göra i en vanlig dagbok med papper. Jag har en sådan också, som jag skriver i ibland. Jag funderar på att återgå till att bara skriva i den.

Men jag gillar mina bloggar som ingen läser. Jag gillar det där att lägga in bilder och länka till andra bloggare och artiklar. Det är snyggare än en pappersdagbok.
Jag gillar att hålla koll på andra bloggar och jag vet; jag borde kommentera hos andra mer.

Vi får se. Nästa Blogg 100 är över lägger jag kanske ned bloggen. Eller öppnar en ny. Eller tar en paus. Jag vet inte.
Just nu tycker jag det är kul att se till att det blir ett blogginlägg varje dag, en liten utmaning, ungefär som NaNoWriMo i november (men Blogg 100 är betydligt lättare!)

onsdag 9 april 2014

40. Hagelstorm

Igår fick våren sig en knäck här. Temperaturen sjönk från 20 grader till 7 på 12 timmar och det regnade och haglade. I dag skiner solen igen och det är över 10 grader igen.

Men mitt eget lilla Keukenhof överlevde, fast en del tulpaner ligger lite platt på marken.

tisdag 8 april 2014

39. Divergent

Snart har filmatiseringen av Divergent premiär (eller har haft?), men jag känner mig inte så lockad. Jag såg en dålig recension i någon tidning och tänkte att jag väntar till den dyker upp på Videoland (online videohyrning i Holland).

 Jag lyssnade på audiobookversionen av Divergent och de efterföljande två böckerna i somras och höstas, och även om jag sträcklyssnade; ville ju veta hur det gick, så tog berättelsen inte riktigt tag i mig.
Flera orsaker.
Det är omöjligt att inte jämföra den med Hunger Games. Och jag är ett stort Hunger Games-fan. Dess hjältinna Katniss är mycket mer komplex och levande än Divergents Tris.
Dessutom är det väldigt mycket stridande i Divergent-böckerna. Det blev tröttsamt i längden.
Sedan tröttnade jag på det väldigt kyska förhållandet huvudpersonerna hade. Det är så amerikanskt och tråkigt. Det är helt enkelt inte trovärdigt att ett ungt par i en dystopisk kaotisk värld inte ens... Men slåss, det gör de minsann!
Ja, jag vet; Hunger Games är också väldigt kysk. Det var kanske därför jag reagerade när jag läste Divergent. Inte ännu en amerikansk dystopisk Young Adult-roman där de knappt ens kysser varandra...
(Men i Catching Fire låtsas de i alla fall att de har ett sexuellt förhållande).

Att sedan filmmakarna lyckats få till två mycket bra filmatiseringar av Hunger Games och Catching Fire gör att jag har ännu mindre lust att se Divergent, i alla fall på bio.

Om någon har sett Divergent och faktiskt tycker att den är helt okej; säg till.




måndag 7 april 2014

38. A big Game

Så har den börjat; säsong 4 av Game of Thrones (i alla fall på HBO i Holland). Den enda fantasyfilm/TV-serie som fångat min mans intresse. Kanske är det den ringa förekomsten av magi och egendomliga väsen (förutom någon röd häxa, några drakar och egendomliga zombies som planerar invasion från norr), och likheten med ett medeltida drama som lockar honom.

Jag antar det är därför Game of Thrones i TV tappning blivit så populär (plus att den innehåller många bara bröst och en hel del äckligt våld), den lockar tittare utanför den vanliga fantasyfan-gruppen.

Vilken som är min favorit? Tyrion, den kortväxte, så klart.

söndag 6 april 2014

37. Reslängtan

Jag tror jag är en globetrotter i själ och hjärta. Jag drömmer i alla fall om ett liv där jag ska leva enkelt (inga stora hus med dyra lån) och resa mycket.
Jag drömmer om ett liv där jag ska sitta i trevliga hotellrum eller på deras balkonger och skriva på en stor roman.

Jag älskar att vandra i små pittoreska städer och hitta mysiga restauranger att äta i.
Jag hatar att ligga på stranden, men det får gärna vara komfortabelt varmt. Så där mellan 20-30 grader.

Om några dagar tar vi en tur till Antwerpen, stannar en natt på hotell och ska förhoppningsvis äta gott. Och vandra i stan. Det känns som en jätteresa just nu, men det är faktiskt bara 1,5 timma bort med tåg.

Om en månad hoppas jag att vi kommer iväg igen, och då med två av barnen (tredje, äldsta, måste stanna hemma och plugga för studentexamen.
Frankrike blir det då, hoppas jag.

lördag 5 april 2014

36. Hitta sin egen röst

Jag ska vara ärlig; jag tror inte att jag riktigt förstår det där med att man ska hitta sin egen röst (eng. voice) i skrivandet.
Vadå röst? Gäll, tyst, raspig, hes, arg, ledsen... ??

Jag trodde det handlade om din egen stil, men det är inte hela sanningen. Stil kan ju mer handla om sättet man skriver, tex hårdkokt om det är en deckare, eller en deckare med mer "fluff" (diskbänksrealism och mycket om huvudpersonernas hemmaliv).

En del säger att man ska hitta själen i sitt skrivande. Det är ungefär lika obegripligt som att prata om röst.
Förlagsfolk frågar ofta efter något som sticker ut. Jag vet inte om det är själen eller rösten de letar efter. Kanske.

Om man nu ska hitta sin röst tror jag i alla fall att man måste skriva om det som ligger en nära. Det man brinner för, har upplevt, levt nära, finner intressant.
Det är kanske inte så konstigt att jag skrivit ett romanmanus som utspelar sig i Afrika, eftersom jag bott där i ett antal år. Andra manus ligger mig också nära, både vad det gäller plats och karaktär och intressen.
Jag måste nog börja där.





fredag 4 april 2014

35. Läxor och skolor igen- Hur är det att ha barn i skola i Holland?

Jag håller fortfarande på att vänja mig vid att den här bloggen har blivit en mer "allmän"  blogg, där jag skriver om "allt". Jag har alltid haft en annan blogg för det, men den har blivit ganska tyst de senaste åren (jag blev trött på mina egna ord).
Jag vill försöka hålla en "skrivarprofil" på den här bloggen, dvs varje inlägg ska ha något som har med skrivande att göra. Men inte heller det har helt lyckats.

Men nu tänkte jag skriva och skolor, och läxor igen, och det har väl med skrivande att göra, eller hur. Jag har i alla fall fall en bra svenskalärare på gymnasiet att tacka för att mitt skrivande fick en tidig boost.

Jag bor i Holland och försöker ofta jämföra skolan här med den i Sverige, men det är svårt, eftersom det har varit svårt att hänga med i alla förändringar i skolan i Sverige.
Skolan är inte perfekt här, givetvis, men jag är ganska nöjd och skulle med lätthet säga att jag är glad att mina barn har sin skolgång här och inte i Sverige. Men enbart grundat på vad jag får höra genom släkt, vänner och internet.

Flera olika orsaker:

  1. Valfrihet. Holland är ett tättbefolkat och kompakt land och friskolor är mer regel än undantag. Valmöjligheten är stor, även om du bor på landet. När man ska välja högstadie/gymnasium håller man på i flera månader och traskar runt på "öppna dagar" för att bilda sig en uppfattning. Jag vet att det funkar så i Sverige nu för tiden också, men här har det alltså varit så länge, men förr valde man mer i enlighet med trostillhörighet.
  2. Friskolesystemet består parallellt med det statliga och har funnit i över hundra år (skolan mitt yngsta barn går i tillhör en föräldrardriven förening som i år firar 150 år!)  Systemet har framför allt en religiös bakgrund, traditionellt har varje plats en katolik skola, en protestantisk (reformert) och en statlig(vanlig kommunal). Men nu för tiden finns skolor av alla sorter, många tillämpar olika pedagogiska inriktningar. Alla elever har en skolpeng, men skolbyggnaderna byggs med bidrag av kommunen. Skolor kan alltså gå i konkurs, men går de med vinst måste vinsten återinvesteras i skolan (alltså inga riskkapitalbolag, no no, folk blir chockade här om jag berättar om hur det funkar i Sverige). Internat och dyra privatskolor som i England är en okänt begrepp här. Det finns dock en del internationella skolor, tex i Haag, som kostar skjortan. I korthet upplever jag det som att föräldrarna har mycket makt; är man inte nöjd tar man barnen ur skolan (lättare sagt än gjort dock, rent praktiskt, eftersom barnen förlorar vänner etc., men det förekommer ofta). Och får en skola dåligt rykte är det förödande.
  3. Pisa-resultaten. Jag vet att Pisa inte är allt, men Nederländerna ligger bra till. 7:e plats i matematik, 15:e i läsförståelse och i naturvetenskap. Jag tror Sverige ligger någonstans runt 38:e plats. Själva var de inte nöjda här eftersom resultatet försämrats något jämfört med förra gången.
  4. Ja, de får läxor här (jag försöker följa debatten här, tex via Pernilla Alm). Men inte överdrivet mycket i alla fall inte innan högstadiet, då blir det mycket mer. Och jag har frågat barnen vad för slags läxor de får. De får mest repetions- och övningsläxor, där de måste öva det som de lärt sig på lektionen. Jag har aldrig hört talas om att de får läxor på sådant som inte hunnits med på lektionen.
  5. Ja, de får betyg från tidiga år (motsvarande första klass i Sverige). Sifferbetygen är borttagna, de får omdömen; varierande grader av icke godkänd och godkänd, eller bokstavsbetyg från A till E. Men man testar regelbundet eleverna med hjälp av nationella tester och prov, så man kan alltid se svart på vitt vilken nivå barnen ligger på. Jag upplever att på låg-och mellanstadiet dras det i tid i alarmklockan om det inte går bra och då sätts extra resurser in.
  6. Skolinspektionen är tuff. Allt publiceras och en skola med dåliga resultat får snabbt mindre elever och därmed dålig ekonomi.
  7. De går längre i skolan här, dvs veckor per år. Totalt har de 11 veckors lov här, medan svenska barn har 15-16 veckor. Jag kan inte låta bli att fundera på om svenska barn hade kortare lov skulle de (lärarna) hinna med allt de måste hinna med enligt skolplanen. Dessutom är det så gott som helt omöjligt att få lov utanför loven, något som jag förstår är vanligt i Sverige. Helt obegripligt, enligt min mening. Här finns till och med en skolinspektion, som gör stickprov på fredagen innan långa lov, tex när jullov eller sportlov börjar, för att kolla vilka elever som är sjukanmälda. Därefter reser de hem till respektive barn för att kolla att de verkligen ligger sjuka hemma i sängen. Om det visar sig att de sitter med sina föräldrar på ett flyg till Thailand blir det böter (tror jag... eller en erinran, jag vet bara att stickproven görs) Tuffa tag. Däremot är det inga större problem att få ledigt en dag för att gå på bröllop eller begravning (som aldrig sker på helgen här), även till mer avlägsna släktingar. Holländarna går i stora skaror till bröllop och begravningar...
  8. Oavsett vilket högstadium/gymnasium (hänger ihop här) man väljer (tex vanlig kommunal eller konservativ kristen) så vet man att elever kommer ut med "samma kompetens". De två högsta nivåerna, som förbereder för studier på högskola och universitet, har bara fyra profiler (program); Kultur och Samhälle, Ekonomi och Samhälle, Natur och Hälsa, samt Natur och Teknik. Med vissa smarta tillval kan man välja så att man får kompetens i både Natur och Hälsa och Natur och Teknik.
  9. Universiteten ligger bra till i mätningarna också. Sverige har bara Uppsala och Lund kvar på Top100, tror jag, Nederländerna har 6 universitet på Top100. Det finns dock lite olika mätningar, jag har kollat en.
Jodå, det finns en hel del som jag inte är imponerad av heller. Segregationen, tex. Som är ganska märklig, eftersom landet är tättbefolkat. Trots att det är nära till allt tenderar många sätta sina barn i den skola som ligger närmast. Det finns många "svarta skolor" här, som de så vanvördigt kallas i folkmun, skolor med hög andel barn som kommer från fattiga hem med sociala problem, ofta med föräldrar med invandrarbakgrund. Trots valmöjligheten väljer dessa föräldrar inte bort skolor med dåliga skolresultat. Det har givetvis en social och kanske kulturell orsak, som jag inte ska gå in på, eftersom jag inte är expert på ämnet.

Hoppas ni har orkat läsa. Jag läser gärna om svenska skolfrågor, försöker hålla mig uppdaterad.
Kommentera gärna.

torsdag 3 april 2014

34. Spring cleaning

Jag säger bara en sak:
Spring Cleaning Dutch Style

De har städat kanalerna runt våra hus och hittat en massa cyklar. Och annat skräp antar jag.

onsdag 2 april 2014

tisdag 1 april 2014

32. Är hat någonsin sunt?

Jag skulle vilja svara nej.
Samtidigt kan förstå att hat förekommer, speciellt om personer utsätts för brott och krigssituationer.

Men att säga att det hör till att hata motståndarlaget i fotboll, att det liksom är en del av att älska sitt eget lag, är det sunt?
Jag tror inte det.
Men ändå finns det fotbollssupportrar som tycker det är helt okej.

Hur går det ihop med att försöka lära unga respekt för andra (också motståndarlaget och deras supportrar)? Jag får det inte att gå ihop.
Jag håller med om att våldsproblematiken inom och runt fotbollen har att göra med att våldsbenägna individer använder fotbollen som ursäkt.

Jag tror att hat alltid är destruktivt och ställer bara till en massa elände i världen. Det handlar inte om att våga acceptera "svarta känslor" inom fotbollens ram, som om det skulle vara någon slags artificiell eller virtuell miljö där man får bete sig hur som helst utan konsekvenser. Varför kan man inte stanna vid att älska sitt eget lag och emellanåt vara arg på motståndarna. Men att hata? Det är så mycket värre. Hata får mig att tänka på hatbrott, diskriminering och krig.
Inte fotboll och sport.

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...