Vilken känsla! Jag har alldeles glömt bort hur det var. Trots att NaNoWriMo inte ligger långt tillbaka i tiden.
Men känslan när man äntligen kommer över den där spärren, vågar ta tag i öppningsscenerna som man fasat för (jag har trott att de skulle bli så tråkiga, men det har gått bra... tror jag) och det bara flöööödar. Härligt!
Allt annat blir en pina, man vill inte gå ut ur sin skrivarbubbla; var tvungen att åka iväg och påskhandla, inte kul (men kul ändå, jag ska baka en god påsktårta bland annat). Måste laga mat (tur att kycklingen sköter sig mer eller mindre själv i ugnen), måste in till stan med dottern i kväll (men det ska faktiskt bli kul, vi ska titta på balklänning, snart studentbal!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar