söndag 27 maj 2007

Fler förlag?

Jag funderar på att skicka till fler förlag. Frågan är vilka? I alla fall inte Norstedts.
Om inget annat lyckas så ska nästa projekt Kvarnsten om halsen, skickas till Norstedts.
Michael Connellys svenska förlag.

Michael Connelly, den bästa deckarförfattaren jag vet. Och en av de mest sympatiska. Han har också en mycket bra hemsida, med en interaktiv sida där han kommunicerar med fans.
Vilken miljonsäljande författare har det?

Ånger och mardrömmar!

Jag vaknade i morse och ångrade att jag hade skickat in mitt manus till Bonniers.
Sedan insåg jag att jag hade drömt. En mardröm, egentligen. Det var evigheter sedan jag drömde mardrömmar.

Jag drömde att Bonniers inte kunde ge ut boken, eftersom den redan låg ute på internet. Jag protesterade vilt och sade att om ni har läst boken ordentligt så ser ni att det är en helt annat historia som ligger på internet.
Sedan insåg jag att jag hade drömt att jag hade skickat in Kvarnsten om halsen, mitt nya projekt, som inte ens är halvfärdigt.
Så förvirrat det kan bli.

Övningsprojekt

Nog ser jag En av Guds bättre människor som ett övningsprojekt.

Inte kan man väl begära att den första koftan man stickar ska bli perfekt?
Egentligen är det den andra, kanske till och med tredje koftan...

Jag höll på i ett år med När allt jag vill innan denna bok kom till. När allt jag vill;s huvudperson Henrik finns med i En av Guds bättre människor också.

När allt jag vill är fortfarande ett levande projekt, med ligger lite i träda.
Mitt projekt för tillfället kallar jag Kvarnsten om halsen, och handlar om en socialsekreterare.
Jag ska strax skriva om det.

Insänt manus!

Häromdagen, den 22 maj, gjorde jag något dumt. Tror jag.

Kanske inte. Tids nog vet jag.

Jag skickade in En av Guds bättre människor till A. Bonniers bokförlag. Slår på stort med en gång. Lika bra att börja med ett av de stora, kanske det största.

Hade jag inte känt så för boken hade jag nog inte sänt in mitt manus. Därför är jag också så rädd för refusering. Jag tycker ju så mycket om den. Den känns färdig, hel, läsvärd.

Behov att skriva

Det behovet har nog egentligen alltid funnits. Undertryckt stundtals av studier, barnafödande, flytt och livet i allmänhet.

Till slut insåg jag att mådde dåligt av att inte skriva. Kanske var det också så att jag kände att Gud var lite sur på mig, "du utnyttjar ju inte dina gåvor!"

Dessutom började jag tappa min svenska. Jag läste som en galning när jag var i Sverige, och tog travar med svenska pocketromaner med mig hem, men skriva?

En av Guds bättre människor föddes egentligen ur en annan berättelse.
Forum och Expressen utlyste en romantävling 2006.
Jag tänkte först; "Jag hinner inte."
Sedan tänkte jag; "Jag kan ju alltid försöka".

Fem månader senare var manuset klart och sändes in. Jag hade separationsångest och kände mig olycklig. Boken kändes inte färdig.

Ingen vann Forums romantävling. De var heller inte intresserade av mitt bidrag, på något annat sätt. Egentligen var responsen lika med noll, bara ett identiskt brev till alla deltagare. Det kändes lite egendomligt. Ändå var jag glad. Jag hade fått mer tid.

Så boken fick ligga ett tag. Långsamt började jag läsa igenom den igen och göra småändringar. Inga stora. Den behöll i stort sett sin form.
Den höll helt enkelt.

Sedan tog korrekturläsningen evig tid. Till slut var det färdigt.

I begynnelsen....

...fanns det bara ett behov att skriva.

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...