Behov att skriva

Det behovet har nog egentligen alltid funnits. Undertryckt stundtals av studier, barnafödande, flytt och livet i allmänhet.

Till slut insåg jag att mådde dåligt av att inte skriva. Kanske var det också så att jag kände att Gud var lite sur på mig, "du utnyttjar ju inte dina gåvor!"

Dessutom började jag tappa min svenska. Jag läste som en galning när jag var i Sverige, och tog travar med svenska pocketromaner med mig hem, men skriva?

En av Guds bättre människor föddes egentligen ur en annan berättelse.
Forum och Expressen utlyste en romantävling 2006.
Jag tänkte först; "Jag hinner inte."
Sedan tänkte jag; "Jag kan ju alltid försöka".

Fem månader senare var manuset klart och sändes in. Jag hade separationsångest och kände mig olycklig. Boken kändes inte färdig.

Ingen vann Forums romantävling. De var heller inte intresserade av mitt bidrag, på något annat sätt. Egentligen var responsen lika med noll, bara ett identiskt brev till alla deltagare. Det kändes lite egendomligt. Ändå var jag glad. Jag hade fått mer tid.

Så boken fick ligga ett tag. Långsamt började jag läsa igenom den igen och göra småändringar. Inga stora. Den behöll i stort sett sin form.
Den höll helt enkelt.

Sedan tog korrekturläsningen evig tid. Till slut var det färdigt.