Lektörsläsa synosis

Många skribenter satsar pengar på en bra lektörsläsning, speciellt om målet är att ge ut själv.
Det är generellt ett bra sätt att lära sig mer om hur man skapar en riktigt bra story. Om man har en bra lektör förstås. Det är inte så lätt att hitta, eftersom det finns rätt många därute i skrivardjungeln som gärna vill tjäna en hacka på författarwannabees.
Men det gäller att höra sig för och se vad lektörerna har för meriter.
Jag har hittills hittat två bra lektörer och i somras testade jag dessutom ett nytt grepp. Jag lät en lektör titta på mitt synopsis för nästa manus.

Jag har ett manus, som går under namnet Elefantkurvan (tillbaka i Afrika igen!) som jag har jobbat från och till med i flera år. Det började som en lång novell, sedan skrev jag om helt under Nanowrimo 2012 och hade i somras ett rejält råmanus i min hand. Men jag var osäker på om idéen fungerade, i vilken kronologisk ordning allt skulle berättas och om något "fattades".
Jag var orolig för att i fall jag skrev klart manuset och sedan skickade till lektör (vilket man oftast gör) så skulle det behöva så mycket redigering att jag tappade lusten (med mina förlagskontakter i gott minne, hur många gånger har jag inte skrivit om och skrivit om...).
Jag litade samtidigt så pass mycket på att kvalitéen på mitt skrivande i sig (språk, röst, miljöbeskrivningar etc) håller, rent generellt.
Så varför inte låta ett proffs titta på ett ordentligt synopsis (jag tror det var på drygt 2000 ord, 8 sidor A4)? Där så gott som hela berättelsen fanns med i korta ordalag, helt utan dialoger givetvis.

Och jag fick bra feedback tillbaka, främst vad det gällde kronologin. Det hjälpte mig att tänka om rejält. Dessutom hade lektören idéer om vad som behöver läggas mer tyngdpunkt på, tex karaktärsfördjupningen.
Det var definitivt värt varje krona (något för den utfattige skribenten, kostar inte skjortan som en stor lektörsläsning).

Det var i augusti och jag har tyvärr inte kommit igång ännu, eftersom september var en absolut rutten månad (förutom bokmässan...) samtidigt som jag fick ett "nej, men skriva gärna om så läser vi igen" + lektörsutlåtande från ett förlag gällande förra manuset. Tror att jag måste ta i tu med en omplanering (nytt synopsis!!) av det manuset innan jag ger mig i kast med det nya. Och så är det snart Nanowrimo igen och det vill jag inte missa!

NaNoWriMo närmar sig slutet....

.. och tittar man på den här bilden ser det ju ut att ha gått totalt åt skogen.

MEN... jag är ändå ganska nöjd därför att:

• Jag har ett rätt så bra råmanus på ca 26000 ord.
• Jag har kommit i gång med skrivandet igen!!!!
• Jag har skrivit en novell och skickat in till en tävling.
• Jag har skrivit ett nytt synopsis till Djungelblomma (när jag ändå var i farten) och det filar jag på nu. 

Känner mig produktiv och nyttig.

NaNoWriMo uppdatering och lite om att gå vidare...

Jag ska inte säga att NaNoWriMo har misslyckats, men jag kommer aldrig att komma upp i 50 000 ord.
Däremot har jag ett färdigskrivet råmanus på drygt 27 000 ord, som kanske skulle kunna bli roman. När jag läser igenom snabbt vad jag har skrivet (ska man INTE göra om NaNo ännu inte är färdigt, men jag tycker att jag får eftersom min berättelse är "färdig") så är gestaltningen genomusel, något som ofta händer mig i början när jag skriver snabbt och vill få grepp om själva intrigen. Inget fel i sig, tror jag. Men det skulle nog kunna bli en roman, en tunn sådan i alla fall. Någon gång i framtiden.

Nu håller jag på med en novell i stället, och omplaneringen av Djungelblomma. Ja, ni läste rätt, jag tittar på Djungelblomma igen. Trodde inte jag skulle klara av det på minst några månader ännu.
Jag har inte kunnat glömma det en av mina testläsare sa; du måste ta reda på vilket manus (alltså originalet, eller den omskrivna versionen) du känner mest för.
Varpå jag genast insåg att det fanns scener och händelser i det gamla, som jag hade strukit i det nya, som jag trots allt vill ha med. Och nya scener i det nya som jag kommer att stryka.
Jag låg och funderade natten till måndag, satt halva måndagen och funderade (under tiden jag målade på kursen, resultat nedan), sov middag (jag hade ju sovit så dåligt under natten, så jag var tvungen) och plötsligt hade jag bilden klar för mig. Powernap, jag rekommenderar det!
Satt och skissade i går kväll och ska nu börja skriva.
Snart.
Kanske novellen först.
------------------------------

Ps. Skriver du på heltid? Eller har du eget företag alt. jobbar hemifrån.
Då är Underbara Claras tips väldigt bra. Tips för den som jobbar hemma.
------------------------------------------

Början

Mitten

Färdigt resultat.
Har ALDRIG målat porträtt förut.
Så alla säger att jag ska vara nöjd.
Och det är jag.
Målat efter min dotters skolfoto.

Dagen efter refuseringen...

Jag är helt knockad.

Inte så konstigt kanske. Kunde inte sova i går kväll och tog chansen att följa amerikanska valet på TVn i sovrummet. Somnade med den på någon gång vid ett-tiden och vaknade igen strax efter fem, antagligen för att Obamas supportrar började jubla så då. Det var när första beskedet kom att han antagligen skulle vinna.
Sedan dess har jag inte sovit.

Tillbaka till refuseringen. Fortfarande riktigt, uselt besviken. Påminner mig om den gången för väldigt många år sedan när jag inte fick drömjobbet (i en biståndsorganisation) jag hade sökt. Jag föll på mållinjen, det stod mellan mig och en till, och hjälp vad det sved. Och jag kände mig helt tom.
Men det blev bra till slut ändå, senare det året träffade jag min man, flyttade utomlands och fick ett väldigt bra och spännande liv ändå.

En refusering hade jag försökt mentalt förbereda mig på, men jag räknade hela tiden med att jag skulle få konstruktiv kritik (fick ju det i första omgången) som jag kunde använda mig av när jag skriver om och skickar vidare till de få förlag som är kvar på listan.
Tyvärr var refuseringen inte så värst konstruktiv. Ganska kort från lektören om att berättelsens andra del var "rörig" och "hafsig", det händer för mycket och "författaren tappar bort mitt engagemang" och sammanfattningsvis; "Jag tycker författaren har gjort en helt okej omskrivning, hade kanske bara önskat ett tydligare lyft i sista två delarna, något som"räddade historien och gjorde den mer unik".

Lektören säger några bra saker också. Alltså rätt så blandad kritik (vilket faktiskt gör mig ganska förvirrad), men inte alls konstruktiv. Inget som jag kan använda mig av. Kanske var det naivt att tro att jag skulle få lite "gratis" hjälp igen.

Men nu måste jag lägga det här åt sidan. Få lite distans och sedan se vad jag ska göra.
Jag vill så gärna skriva vidare i NaNoWriMo och ligger man efter en eller två dagar är det tufft att ta igen. Men det håller på att bli som förra året, då jag överöstes av refuseringar i november månad, det knäckte skrivarglädjen och jag slutade trots att jag nästan hunnit med 38 000 av de 50 000 orden.

Ps. Är riktigt glad att Obama vann. Vet inte hur världen hade blivit om den där Romney hade vunnit. Tyckte att Obama behövde ytterligare 4 år för att bevisa sig, och det tyckte amerikanska folket också, lyckligtvis. Hoppas han lyckas också...
Tänker på Romney också. Skickar lite sympati till honom, han har ju också blivit refuserad. Men för honom och hans anhängare svider det givetvis tusen gånger värre...

NaNoWriMo Dag 4

Jag kämpar på och det går bra trots halva helgen borta och en förkylning som inte riktigt vill ge med sig.

Yes! Ligger före!

Alltid bra. Speciellt när vi ska vara borta halva helgen.
Helgen är alltid svårast för mig, familjen pockar på uppmärksamhet.

Ann Ljungberg om NaNoWriMo; Skriv romanen på 30 dagar

Se Ann Ljungbergs lilla youtube-klipp om hur man skriver en (ett utkast till en)roman på 30 dagar. Matnyttigt och dessutom berättar hon hur NaNoWriMo en gång började.

 

2600 ord!

Första dagen! Mer än godkänt!

Mitt username på NaNoWriMo är monica.olskolk bytheway. Så att vi kan bli buddies om du är med också.

Tjatar igen...

I morgon börjar NaNoWriMo!!

Säger bara det...

Insåg nyligen att jag inte skrivit något på allvar sedan i våras. Den skrivarpausen kan väl räcka?...

Hoppas att inga refuseringar dimper ner denna månad (har inte hört något än från Förlaget, det är nästan två månader sedan...), de får gärna vänta tills NaNo är över. Jag vill skriva ostört!

NaNoWriMo närmar sig

På torsdag nästa vecka sätter NaNoWriMo igång.
Jag tänkte faktiskt fuska lite denna gång och inte skriva från scratch. Jag har helt enkelt inga idéer. I stället tänkte jag ta tag i en romanidé jag hållit på med ett tag, men aldrig fått till ett riktigt råmanus.
Får se om jag lyckas med disciplinen. Jag har egentligen inte skrivit någonting på allvar sedan i våras. Mest använt sommaren till att redigera. Och jag förnekar inte att jag har lite skrivkramp. Tänkte se om NaNo botar mig (ibland sitter ju skrivkrampen i det faktum att man inte ger sig själv tid att skriva. Man hittar alltid ursäkter till att inte skriva, man vill helt inte riskera att ta fajten med skrivkrampdemonen.)

Egentligen skulle jag vilja åka på skrivarresa. Som den här i mars nästa år.  Men satt och räknade; kursavgift plus resa plus boende skulle gå på uppåt €900-1000. Det får man kanske två lektörsläsningar för.
Men lockande. Gillar London och gillar att umgås med likasinnade några dagar.

Hit vill jag, egentligen!

Jo, det är jag som är med på ett hörn i tidningen Skriva.
Får svar av Johanna Wistrand

Vad är NaNoWriMo?

Om jag har läsare som inte vet det så ska jag berätta det nu.

NaNoWriMo (eller NaNo som många ofta säger) är kort för National Novel Writing Month och var ursprungligen en amerikansk idé som har spridits över hela världen (och man skriver givetvis på sitt eget språk). I november varje år ägnar sig 300 000 pers åt att skriva i 30 dagar. Målet är att "vinna" genom att nå 50 000 ord (man får inget annat pris än äran och tillfredsställelsen att nå 50 000 ord) Man har dessutom ett forum, indelat i regioner, där man kan hålla reda på och peppa skrivarbuddies.

Låt mig först ta död på några missuppfattningar: Nej, man skriver inte en roman på trettio dagar. Och, en roman är oftast mycket längre än 50 000 ord.
Snarare är det så att man har ett rejält råmanus man kan jobba vidare med.

Men NaNoWriMo är ett bra sätt att testa att flödesskriva. Med andra ord; att bara skriva på, utan baktanke och utan att gå tillbaka och peta i texten. Men det kan vara bra ha en liten anteckningsbok för att hålla reda på alla trådar och karaktärer. Jag brukar ha ett par A4 liggande på skrivbordet att kladda på.
Om man ska skriva en "riktig" NaNo-roman, så ska man börja från allra första början dag 1, alltså inte ta tag i ett gammalt manus och peta i det. Det ska vara en ny romanidé som bara existerat i huvudet. Men jag känner rätt så många som använder NaNo för att få liv i ett skrivlådemanus som man inte tittat på länge.

Jag var med 2010 och gick då i mål (nådde 50 000), men 2011 snubblade jag någonstans efter tjugo dagar (blev överöst av refuseringar under samma tid, vilket knäckte självkänslan, jag får skylla på det...). Men om man inte når 50 000 ord ska man inte deppa. Det är tufft. I genomsnitt måste man gå ihop 1667 ord per dag. Det är bra att bygga upp en rejält buffert under den första veckan, det har jag lärt mig. Det kommer alltid dagar när man inte hinner skriva och att ta igen 2x1667 eller 3x1667 är jobbigt.

Det kan också vara ett bra tillfälle att testa en ny genre. Om du mest skriver deckarmanus, testa något romantiskt. Eller fantasy. Eller science fiction. Det har jag fått för mig att göra i år. Vi får se. Vaknade med en ny idé i morse i alla fall, det visade sig vara en science fiction (borde skriva ned lite, annars bleknar det innan 1 november).

Har du aldrig varit med i NaNoWriMo, testa i år!