onsdag, november 07, 2012

Dagen efter refuseringen...

Jag är helt knockad.

Inte så konstigt kanske. Kunde inte sova i går kväll och tog chansen att följa amerikanska valet på TVn i sovrummet. Somnade med den på någon gång vid ett-tiden och vaknade igen strax efter fem, antagligen för att Obamas supportrar började jubla så då. Det var när första beskedet kom att han antagligen skulle vinna.
Sedan dess har jag inte sovit.

Tillbaka till refuseringen. Fortfarande riktigt, uselt besviken. Påminner mig om den gången för väldigt många år sedan när jag inte fick drömjobbet (i en biståndsorganisation) jag hade sökt. Jag föll på mållinjen, det stod mellan mig och en till, och hjälp vad det sved. Och jag kände mig helt tom.
Men det blev bra till slut ändå, senare det året träffade jag min man, flyttade utomlands och fick ett väldigt bra och spännande liv ändå.

En refusering hade jag försökt mentalt förbereda mig på, men jag räknade hela tiden med att jag skulle få konstruktiv kritik (fick ju det i första omgången) som jag kunde använda mig av när jag skriver om och skickar vidare till de få förlag som är kvar på listan.
Tyvärr var refuseringen inte så värst konstruktiv. Ganska kort från lektören om att berättelsens andra del var "rörig" och "hafsig", det händer för mycket och "författaren tappar bort mitt engagemang" och sammanfattningsvis; "Jag tycker författaren har gjort en helt okej omskrivning, hade kanske bara önskat ett tydligare lyft i sista två delarna, något som"räddade historien och gjorde den mer unik".

Lektören säger några bra saker också. Alltså rätt så blandad kritik (vilket faktiskt gör mig ganska förvirrad), men inte alls konstruktiv. Inget som jag kan använda mig av. Kanske var det naivt att tro att jag skulle få lite "gratis" hjälp igen.

Men nu måste jag lägga det här åt sidan. Få lite distans och sedan se vad jag ska göra.
Jag vill så gärna skriva vidare i NaNoWriMo och ligger man efter en eller två dagar är det tufft att ta igen. Men det håller på att bli som förra året, då jag överöstes av refuseringar i november månad, det knäckte skrivarglädjen och jag slutade trots att jag nästan hunnit med 38 000 av de 50 000 orden.

Ps. Är riktigt glad att Obama vann. Vet inte hur världen hade blivit om den där Romney hade vunnit. Tyckte att Obama behövde ytterligare 4 år för att bevisa sig, och det tyckte amerikanska folket också, lyckligtvis. Hoppas han lyckas också...
Tänker på Romney också. Skickar lite sympati till honom, han har ju också blivit refuserad. Men för honom och hans anhängare svider det givetvis tusen gånger värre...


2 kommentarer:

  1. vad tråkigt att höra om refuseringen och framför allt om bristen på konstruktiv kritik. Man tycker ju att de hade kunnat vara lite mer tydliga i en sådan här situation. Jag håller verkligen tummarna för att du får ditt manus publicerat en dag. Vad tänker du göra med det nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skriva om, tror jag, men tänka länge först. En av mina testläsare (som läste originalmanuset) uppmanade mig att fundera på vilket manus jag kände mest för (original jämfört med det omskrivna). Jag tror det var ett väldigt bra tips, trots att jag nästan "glömt bort" det gamla. Det nya skrevs ju trots allt om för att passa just det förlaget som gav respons. Vem vet, jag kanske sålde min själv "för mycket" och manuset tappade spänst.
      Men en sak jag dock fundera mycket på. Det händer ofta för mycket i mina manus. Jag trodde jag hade fått kläm på det denna gång, men icke; det händer fortfarande för mycket. Jag måste tona ned, koncentrera på det viktiga.
      Och det är givetvis svårt, behöver mycket tid att tänka efter.

      Det känns lite bättre nu, några dagar senare. Jag har fått mycket stöd på bloggar, Facebook, mail... det värmer.

      Radera