Mitt förra inlägg skrev jag för fyra och en halv månad sedan. I min enfald trodde jag att jag skulle kunna ägna Sverigevistelsen, som till slut varade i två och en halv månad, plus fyra veckor (alltså: först stannade jag två och en halv månad, var hemma fyra veckor, för att sedan åka tillbaka och vistas i Sverige ytterligare fyra veckor) åt att korrläsa och skicka in mitt manus.Men livet kom emellan. Min pappa gick bort 22 maj, och hans sista tid var svår, cancer är helt enkelt en skitsjukdom. Han fick vara hemma hela tiden tills han dog, precis som han och mamma ville, men att få hemmet förvandlat till en sjukplats, det är inte helt enkelt. Hemtjänsten och hemsjukvården var dock mycket bra, och personalen ett under av tålamod.
Det var en svår tid, men med några ljuspunkter; jag fick uppleva en svensk vår och försommar igen, det är nog tjugofem år sedan sist. Jag tror inte att jag någonsin sett mina rhododendron, syren och pioner blomma.
Nu har jag varit hemma i två veckor, och äntligen har jag kommit in i en "vanlig" rutin. Äntligen får jag ägna mig åt min egen hälsa, ordentlig viktminskning står på schemat, samt en ny rutin på gymmet med nytt träningsprogram. Jag snackar inte om kosmetiska problem; jag behöver rent hälsomässigt gå ned rejält i vikt eftersom jag har problem med nacke, rygg och leder.
Och äntligen får jag korrläsa mitt manus!
Jag var jätterädd för att jag skulle vilja börja redigera igen och ändra på allt. Men till min lättnad känns berättelsen färdig. Jag har hållit på med den, från och till, sedan oktober 2016. En evighet sedan.
Jag är inte speciellt produktiv...
Att den är färdig gör mig nervös, nu måste jag ju skicka in den till förlag. Det var länge sedan jag gjorde det sist. Mer än fyra år sedan. (Som sagt, inte direkt produktiv. Och man blir inte yngre...).
Orkar jag tackla det där lotteriet igen? Åandrasidan har de senaste åren lärt mig mycket. Ta chansen!
Skjut inte upp något till framtiden, för det finns kanske ingen framtid! Och en refusering eller två (eller tio) är inte hela världen. Man överlever.
Nyfiken? Här skrev jag en elevatorpitch!
 |
| På väg med hunden genom Nederländerna och Tyskland. Tågresan gav mersmak, det ska jag göra i höst igen! |
 |
| Svalört vid gäststugans veranda, det var en överraskning |
 |
| Rhododendron, så vacker! |
 |
| Syrenen har jag inte sett blomma tidigare, tror jag |
 |
| Plommonblom |
 |
| Pionerna, likaså mycket vackra |
