onsdag 30 mars 2011

Duktig

Jag har plitat ganska duktigt igår och i måndags, några rader i alla fall. Har inte tid just nu.
Maken och jag ska till Paris i övermorgon. Barnen portioneras ut hos svåger och kompisar. Egentligen skulle svärmor vara "barnvakt" (det äldsta barnet är femton...), men hon har haft axeln ur led två gånger på ett par veckor, så det gick inte.
Jag som har rest så mycket har lite resfeber. Fånigt. Men kul.

Och tänk vad olika saker kan inspirera en. Jag har en annan blogg där jag skriver om annat. Bland annat trosfrågor. Jag försöker sticka ut hakan ibland, där och på andra bloggar. Det lyckas inte alltid. Igår var jag extra arg.
Men jag vände på det och började fundera på hur man kunde använda sina erfarenheter från dumma bloggdiskussioner till något annat. Mer positivt.
Som skrivandet.
jag skrev om det. Och la till; akta er, annars dyker ni upp som karaktärer i mina framtida romaner.
Fick snart en reaktion från en av de "utpekade": "Skriv! Skriv Skriv!"
Sånt är kul så här en onsdagsmorgon.

fredag 25 mars 2011

Drömde II

För andra morgonen i rad vaknar jag 05.30 och har drömt konstigt. Hur kommer det sig att det kan gå år utan att man drömmer (minns vad man drömmer...) och sedan drömmer man en lång period väldigt intensivt?
Mina drömmar spårar ur mer och mer. Jag drömde att jag var på Jamaica (har aldrig varit på Jamaica...), att något otrevligt hände och att jag blev räddad av Tony Curtis.
Tony Curtis till vänster. Den andre är Roger Moore
Tony Curtis?!
Ni vet han, i Snobbar som jobbar.

Min man vaknade också 05.30. Han hade inte drömt. Jag sa att jag hade drömt konstigt, men inte vad jag hade drömt hände efter det att Tony Curtis hade räddat mig. Pinsamt... Pinsamt...

Förresten har minst en av mina halvaktiva manus i digitala skrivbordslådan "kommit till" i en dröm. I alla fall fröet till den. När jag har skrivit på ett tag brukar det vara svårt att säga vad som ursprungligen är från drömmen och vad jag har hittat på i vaket tillstånd.
Någon annan som drömmer och använder det i skrivandet? (Alltså inte vad som händer när man blir räddad av Tony Curtis...)

torsdag 24 mars 2011

Drömde

Ytterligare tre kapitel och 5000 ord skrivna. Tjugo skjortor strukna(minst!).
Det är lite mycket runtomkring nu, men jag kämpar på.

Och så drömmer jag konstigt igen. I natt drömde jag att jag tog upp en liftare och att det var André Brink. Med ryggsäck och allt.
Fånigt egentligen. Varför skulle en världsberömd författare lifta med ryggsäck som om han vore 25 år? När han egentligen är 70+.
Varför spelar hjärnan en så konstiga spratt?

tisdag 22 mars 2011

Writing Binge

Inte så att jag skriver så att tangenterna glöder, men det har släppt lite. Jag har bara inte hunnit skriva.

Jag skickade iväg mina totalt omskrivna första sju kapitel till min författarcoach och fick väldigt positivt respons. Nu vågar jag fortsätta. Framför mig ligger dessutom en helt nytt kapitel, som på grund av innehållet (huvudpersonen är i ett afrikanskt flyktingläger där hon intervjuar fd. barnsoldater) kommer att bli väldigt svårt att skriva. Ämnet är brännande smärtsamt och hur skildrar man det på ett bra sätt? Det får varken bli överdrivet äckligt eller så ytligt att läsaren inte dras med i dramat.

onsdag 16 mars 2011

Tiotusen sidvisningar

... för jag antar att det är vad pageloads betyder. Jag vet att det beror på lite hur man räknar, men jag tror att jag har haft över sjutusen besökare sedan jag började räkna någon gång 2007.
Jag vet att det är småsaker i jämförelse med storfräsarna, men jag tycker faktiskt att det inte är dåligt för en extremt liten nischad blogg. De som hittar hit är de som är intresserade.

Tack för att ni läser!

tisdag 15 mars 2011

Knådar deg

Jag bakar för fullt idag. Förhoppningsvis ska jag hinna ut i trädgården lite också och fixa lite. Kommer solen fram har de lovat 14 grader. Kanske kan jag sitta ute och skriva lite. Och fika. Nybakade bullar.
Jag bakar ofta när jag har lite skrivarkramp. Det brukar lösa viss kramp och hjälper en att tänka. Dessutom känner jag mig duktig och nyttig när jag bakar.

Jag har grubblat  lite över det här med överbearbetning av ett manus. Hur undviker man det?
Nu håller jag på att skriva om inledningen till min roman från scratch, med bara stolpar till hjälp. Tittar inte ens på gamla manuset.
Men så fort jag tar tag i det skrivna sätter jag igång och bearbetar. Ändrar här och där.
Nu funderar jag på att bara rätta stavfel och meningsbyggnadsfel och skicka iväg kapitlen i ett ganska rått stadium till min författarcoach. Kanske är de inte råa, kanske är de ganska färdiga, jag vet inte. Värt att testa.

lördag 12 mars 2011

Skrivarstopp

Efter några dagar med skrivarflöde förra veckan har det tagit stopp. När jag kom till kapitel 6 (har tänkt skriva om ungefär 15 kapitel).

Romanprojektet och omskrivningen av början känns alltför överväldigande och dessutom har ett par utomstående faktorer spelat roll. Svärmor föll i förra veckan och axeln gick ur led. Nu sitter hon och kan inte ens tvätta sig själv. Frustrerande för en annars så aktiv kvinna. Lyckligtvis har det ordnat sig med hemhjälp och doktorn är positiv. Men det kommer att ta flera veckor om inte länge, innan hon blir återställd.
Själv har jag haft en envis hosta i två veckor och allmän trötthet, och när jag i morse vaknade med huvudvärk för femte dagen i rad gick luften ur mig ordentligt. Huvudvärk orsakad av det gamla vanliga, hormoner och fel vecka i månaden, i fall någon blev orolig, men fem dagar i rad är att ta i. Lyckligtvis släpper huvudvärken framåt förmiddagen med hjälp av Treo, men den tar ändå musten ur mig.
Energin räcker inte så långt, bara till att hålla vardagsbestyren i gång, men inte till skrivandet. Det går så långt mellan skrivartillfällena att jag glömmer vad jag har skrivit. Och jag känner mig så ensam där jag sitter och brottas med karaktärerna och hur jag ska gestalta det de är med om. Jag har ju inga kollegor som jag kan bolla tankar med på kafferasten.
Författarens dilemma, ensamheten!

fredag 4 mars 2011

Afrikas Schweiz

Ungefär så här föreställer jag mig att byn ser ut där största delen av min roman utspelar sig.
Byn på fotot ligger i Uganda, men visst ser det lite vildavästernaktigt ut?

torsdag 3 mars 2011

Från strykberget

Jag har bytt ut berget man åker skidor på mot ett berg av tvätt. Som alltid efter en resa. Och som så ofta drabbas jag då ofta av kliande skrivarfingrar. Samtidigt. Alltid lika trevligt. Trots ostädat hus och ostruken tvätt.

Jag skriver om början av min roman. Det gick trögt till en början, tog emot så förfärligt (vet ni hur många gånger jag har "skrivit om" början av det här romanmanuset?). Men jag fick tipset att inte redigera om, eftersom manuset var överarbetat, utan skriva om; från början.
Jag började med att skriva ned stolpar för varje kapitel; stödord och i enstaka fall fyndiga repliker som jag var nöjd med. Bara så att jag inte skulle missa något. Jag har aldrig jobbat så förut, men måste säga att det fungerar. Manuset kan jag nästan utantill, men har man inte texten framför sig så formulerar man sig trots allt annorlunda när man skriver om. Och jag försöker köra lite NaNoWriMo-stil; flödesskriva och inte redigera förrän hela omskrivningen är klar.

Jag är väldigt nyfiken på resultatet.

Ps. Romanen utspelar sig till största delen i Afrika, i fall nu något har missat det.
I natt drömde jag att jag var på väg till Afrika, men att jag stoppades vid "gränsen" eftersom jag hade glömt att vaccinera mig mot gula febern. För mycket Afrika på hjärnan just nu, kanske...
Undertecknad på afrikansk atlantkust.
 Både gravid och gula febern vaccinerad.

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...