Tillbaka igen efter en snöig sportlovsvecka. Härliga pister, men tyvärr dålig sikt och ser jag inte snön kan jag inte åka så bra; det är min knän för dåliga för. Jag måste veta var jag kan svänga, för att uttrycka det enkelt.
Jag har skrivit lite , men läst mer (kommer recensioner på min bokläsardagbok. Det är faktiskt härligt med en internetfri vecka.
Däremot har jag tänkt mycket. Tänkt på mitt romanprojekt Fyndet. Om jag överhuvudtaget vill fortsätta med det. Och om jag vill fortsätta, vad måste jag då göra? Jag har funderat på vilka scener och till och med kapitel jag skulle våga stryka för att få upp tempot lite i berättelsen. Kom fram till att jag kan stryka ganska mycket. Det är lite oroande, rent känslomässigt. Handlar om att "döda älsklingar".
Jag är också lite rädd för att jag faktiskt stryker scener som jag inte borde stryka (för att de är bra). Att man sätter igång att "döda älsklingar" hej vilt, utan mål och syfte. Bara för att man "ska" göra det.
Annat behöver utvecklas. Så långt har jag inte kommit, men min kapitelplanering är klar, så det skulle kunna bli något.
Väl hemma kollade jag inboxen, men den innehöll inte det mail jag ville ha. Jag behöver lite respons för att orka driva det här romanprojektet vidare.
Sedan har ni författarkollegor och annat löst folk varit så flitiga under veckan jag har varit borta. Google Reader är FULL. Jag har massor att läsa! Kul!
lördag 26 februari 2011
lördag 12 februari 2011
Love...
Jag sitter och skriver om en tungviktig kärleksscen i min roman. Bara så att ni vet.
Passar bra, så här strax innan Alla Hjärtans Dag.
Det är förbaskat svårt att gestalta det där passionerade och heta. Som alla vet. Men att lämna ute det helt, känns också fel. I alla fall i den här berättelsen.
Och att gestalta saker som är unikt för den här berättelsen. Som att älska i tropisk värme. Jag borde ju veta. Har gjort det x antal gånger. Fått till två av ungarna under tropiska kärleksnätter.
Visst, ja, de där syrsorna, eller cikador kanske det heter. Dem höll jag på att glömma.
Man ska ju tänka på att sinnena när man gestaltar. Jag har fått med hörseln i alla fall.
Jag tror att scenen blir bättre denna gång.
Passar bra, så här strax innan Alla Hjärtans Dag.
Det är förbaskat svårt att gestalta det där passionerade och heta. Som alla vet. Men att lämna ute det helt, känns också fel. I alla fall i den här berättelsen.
Och att gestalta saker som är unikt för den här berättelsen. Som att älska i tropisk värme. Jag borde ju veta. Har gjort det x antal gånger. Fått till två av ungarna under tropiska kärleksnätter.
Visst, ja, de där syrsorna, eller cikador kanske det heter. Dem höll jag på att glömma.
Man ska ju tänka på att sinnena när man gestaltar. Jag har fått med hörseln i alla fall.
Jag tror att scenen blir bättre denna gång.
fredag 11 februari 2011
En liten uppmaning
... eftersom jag fick en sådan fin award från Desiree. Tack!
Men jag vet inte vem jag ska skicka vidare till, alla verkar ha fått den redan.
Men här är mina svar:
Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
Nej, jag klagar inte, säger jag till vänner och grannar här. Sommaren är nästan två månader längre här. Våren kommer tidigare. Det känns som den redan är här!
Men jag vet inte vem jag ska skicka vidare till, alla verkar ha fått den redan.
Men här är mina svar:
Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
... Hon tittade på klockan. Bara en halvtimme kvar. Sedan skulle hon få åka hem. Hem till Håkan och stugvärmen (lite mer än en rad ur Socialsvängen av Aino Trosell. Boken står fortfarande på min ännu-inte-lästa-böcker-hylla. Måste läsa den snart).
Vad var det senaste då såg på TV?
I morse BBC World. Om Egypten och kufen Mubarak (som inte vill lämna över nycklar till ett hus som egentligen inte är hans utan folkets...)
Makens dator. Han har ett sound kopplat till inboxen så varje gång han får ett mail hör man John Cleeses röst säga Message for you, sir och en pil med ett fastbundet brev som träffar Eric Idles (tror jag det är) karaktär. Film: The Holy Grail
När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Cyklade med barnen till skolan för en halvtimme sedan.
Vad har du på dig?
Svarta manchesterbyxor, vinröd tröja och vinröd yllekofta. Inte för att det är så kallt i Holland just nu (+10) men sitter man still och skriver behöver man ha varmt. Spanska fårskinnstofflor på fötterna.
Vilken var den senaste filmen du såg?
I sin helhet var det nog Avatar på en filmkanal. Inte riktigt detsamma som Avatar i en megastor fullsatt biosalong med 3D. Det var en stor filmupplevelse.
I sin helhet var det nog Avatar på en filmkanal. Inte riktigt detsamma som Avatar i en megastor fullsatt biosalong med 3D. Det var en stor filmupplevelse.
Skulle du överväga att flytta utomlands?Flyttade redan 1994. England, Gabon, Oman, Syrien och Holland sedan 2006.
Längtar inte tillbaka, inte för att bo i Sverige i alla fall. Vi har en stuga i Bohuslän som vi tillbringar en månad i varje sommar. Underbart! Men när man hör om ständiga snökaos i Sverige så är man ganska nöjd med Holland (som visserligen hade snökaos innan jul, men inte som i Sverige...)
Men det är klart, regniga dagar skulle det inte vara dumt att sitta med sin dator i Spanien, eller Italien. Eller Libanon. Bada i Medelhavet och åka skidor i bergen. På samma dag! Nåja, det kan man göra i undantagsfall.
Nej, jag klagar inte, säger jag till vänner och grannar här. Sommaren är nästan två månader längre här. Våren kommer tidigare. Det känns som den redan är här!
tisdag 8 februari 2011
Döda älsklingar
Kill your darlings, heter det på engelska.
När man tar bort delar ur sitt manus som man tycker mycket om, därför att de är överflödiga och ett manus utan dem får upp tempot.
Efter att ha suckat och deppat igår så fick jag nya idéer igår. Sent igår kväll, så jag hann inte skriva ned mer än ett par rader.
Jag tror att jag kommer att ta bort en viktig (?) flashback i början av boken. Den har aldrig varit en darling, jag tyckte att den inte passade in, men att de måste vara med för att ge nödvändig information om huvudpersonen. Men all annan information om huvudpersonen återfås inte genom flashbacks, utan är inbakad i tex dialoger och tankar. Så varför inte denna scen också?
Frågan är bara hur jag ska väcka läsarens sympati för huvudpersonen om de inte får den informationen?
Sedan funderar jag på att kapa några scener längre in i manuset, som verkligen är, eller var, darlings. De har (kanske) blivit överflödiga.
Nu har jag stuvat om i mitt manus så att mina utskrivna blad ligger i en enda röra. Jag måste verkligen få klart den där kapitelindelningen, så att jag får översikt. Den gamla planering, fint insatt i en pärm, kan jag slänga. I alla fall första tredjedelen.
Aningen förvirrad. Behöver nog den där timmen hos frissan nu.
När man tar bort delar ur sitt manus som man tycker mycket om, därför att de är överflödiga och ett manus utan dem får upp tempot.
Efter att ha suckat och deppat igår så fick jag nya idéer igår. Sent igår kväll, så jag hann inte skriva ned mer än ett par rader.
Jag tror att jag kommer att ta bort en viktig (?) flashback i början av boken. Den har aldrig varit en darling, jag tyckte att den inte passade in, men att de måste vara med för att ge nödvändig information om huvudpersonen. Men all annan information om huvudpersonen återfås inte genom flashbacks, utan är inbakad i tex dialoger och tankar. Så varför inte denna scen också?
Frågan är bara hur jag ska väcka läsarens sympati för huvudpersonen om de inte får den informationen?
Sedan funderar jag på att kapa några scener längre in i manuset, som verkligen är, eller var, darlings. De har (kanske) blivit överflödiga.
Nu har jag stuvat om i mitt manus så att mina utskrivna blad ligger i en enda röra. Jag måste verkligen få klart den där kapitelindelningen, så att jag får översikt. Den gamla planering, fint insatt i en pärm, kan jag slänga. I alla fall första tredjedelen.
Aningen förvirrad. Behöver nog den där timmen hos frissan nu.
måndag 7 februari 2011
Seg vända igen...
Jag är inne i en seg period igen. Det är så regelbundet och följer strikt sin cykel (alltså cyyyyykel, inte cyckel...) att jag nu VET... att det knappast är någon idé att ägna sig åt skrivande under PMS-veckan.
Konstigt att både sex och skrivande funderar bäst under ägglossningen. Hmmm...
Pinsamt personligt där. Jag ber om ursäkt.
Jag funderar fortfarande på att skriva om ungefär första tredjedelen av mitt manus. Det är mycket. Känns för mycket just nu. Dessutom är det snart skollov, Alperna hägrar och tankarna är någon annanstans (som; var sjutton är alla långärmade skidtshirts, ni vet sådana där med krage med blixtlås...). Borde dessutom tappa ett kilo för att skidbrallorna ska sitta bättre.
Längtar till den där höga luften. Ska ha ett berg pocketböcker med mig. Ingen internet (om inte hotellet mot all förmodan fått för sig att installera WIFI sedan vi var där sist).
Nej, allvarligt talat. Det där med att skriva om (alltså inte redigera i manus, utan helt skriva om) är ingen lätt sak. För snart ett år sedan var jag i London och påbörjade författarcoachingen, och det känns som om jag inte kommit så mycket längre sedan dess (det är absolut inte sant, jag överdriver rejält).
Jag har faktiskt skrivit en slags kapitelindelning, med bara stolpar med det viktigaste, och kommit ganska långt. Men stolparna tenderar att bli mer än stolpar, ett långt synopsis egentligen, och det är inte riktigt meningen. Meningen var att jag skulle skriva nytt och inte modifiera ett utförligt synopsis. Nu har jag svårt att släppa tex. dialoger som jag gillar, därför skriver jag ut hela dialogen i stolparna. Fel, tror jag. Men jag vet inte. Jag kan inte alls se vad som är bra och dåligt i den del av manuset jag vill skriva om.
Borde kanske lägga hela den här sörjan åt sidan tills skollov och annat är över. Till jag är i rätt fas i cykeln igen (känns mer som en bergochdalbana än en cykel).
Konstigt att både sex och skrivande funderar bäst under ägglossningen. Hmmm...
Pinsamt personligt där. Jag ber om ursäkt.
Jag funderar fortfarande på att skriva om ungefär första tredjedelen av mitt manus. Det är mycket. Känns för mycket just nu. Dessutom är det snart skollov, Alperna hägrar och tankarna är någon annanstans (som; var sjutton är alla långärmade skidtshirts, ni vet sådana där med krage med blixtlås...). Borde dessutom tappa ett kilo för att skidbrallorna ska sitta bättre.
Längtar till den där höga luften. Ska ha ett berg pocketböcker med mig. Ingen internet (om inte hotellet mot all förmodan fått för sig att installera WIFI sedan vi var där sist).
Nej, allvarligt talat. Det där med att skriva om (alltså inte redigera i manus, utan helt skriva om) är ingen lätt sak. För snart ett år sedan var jag i London och påbörjade författarcoachingen, och det känns som om jag inte kommit så mycket längre sedan dess (det är absolut inte sant, jag överdriver rejält).
Jag har faktiskt skrivit en slags kapitelindelning, med bara stolpar med det viktigaste, och kommit ganska långt. Men stolparna tenderar att bli mer än stolpar, ett långt synopsis egentligen, och det är inte riktigt meningen. Meningen var att jag skulle skriva nytt och inte modifiera ett utförligt synopsis. Nu har jag svårt att släppa tex. dialoger som jag gillar, därför skriver jag ut hela dialogen i stolparna. Fel, tror jag. Men jag vet inte. Jag kan inte alls se vad som är bra och dåligt i den del av manuset jag vill skriva om.
Borde kanske lägga hela den här sörjan åt sidan tills skollov och annat är över. Till jag är i rätt fas i cykeln igen (känns mer som en bergochdalbana än en cykel).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...