Liten Londonkavalkad

Lite bilder från skrivarkursen i London:

Utsikt från min skrivarlya påNorfolk Square, Paddington

Kurslokalen The Theatre Bar ovanpå puben The Victoria

Stäng av mobilerna och fram med datorn! 

Eva och Maria

Mingel. Nisse (från deckarkursen), Lennart och Johanna

Kristin och Frida

Frida och jag själv

Fröken Roman och Magister Mord (Ann Ljungberg och Hans-Olov Öberg), medan Magister Mord ännu levde.

Johanna och Frida lunchar med pubens mystiske stamgäst

Och så gick jag ut för att leta miljöer till min roman. Bor kanske min hjälte här, i exklusiva Chelsea?

Kanske rentav på Paradise Walk

Bättre sent än aldrig

Sista kapitlet i mitt förra skrivarprojekt.
Första kapitlet i mitt nya.

Båda skrevs ganska nyligen, den ena mer bildligt.
Uppmuntrande skrivarkurskollegor kunde inte förstå varför jag inte vill kämpa vidare med Kvarnsten om Halsen, speciellt inte sedan en av dem läst den i sin helhet och bestämt krävde att få läsa fortsättningen (dvs roman nr 2, ännu inte skriven, blir troligtvis aldrig skriven).

Men jag vet ju att den inte håller. Förresten är det kört, jag vet inte vilka fler förlag jag skulle kunna skicka till.
Och om jag skulle försöka igen måste mycket skrivas om.
Jag klarar inte det nu. Kanske om tre år. Man vet aldrig.

Så här i efterhand kan jag tycka att det är synd att jag inte visste tidigare. Att jag inte såg det tidigare. Att ingen av de som läste såg det.
Vad som brast.
För då hade jag kanske orkat ändra.
Lite arg är jag på mig själv för att jag var snål och inte kallade in professionell hjälp från början, men jag trodde ju i min enfald att det var tillräckligt bra som det var.

Men det är bättre att få veta sanningen sent än aldrig.
Nu håller jag på med första kapitlet på mitt nya projekt i stället. Jag hade gjort samma fel där, fick hjälp av skrivarcoachen att se felen och nu ändrar jag massor. Det känns helt rätt. Berättelsen har fått ny schvung. Eller det svingar. Eller vad det nu gör.

Bara det att den där goa´ inspirerande känslan från skrivarveckan är borta. Vardagen slår tillbaka. Det är kul att vara hemma, men svårt med att hitta skrivarluckor bland all stryktvätten.

---------

Londonrapport 2 - Joyful noice

But it is a joyful noice.
Ungefär så sa prästen i musicalversionen av Sister Act, när abbedissan klagade över det sätt som nunnekören hade förändrats under ledning av nattklubbssångerskan Dolores, i filmen spelad av Whoopie Goldberg.

Kunde inte låta bli att ta med just den meningen hem i går natt, efter musicalbesöket (ett måste i London givetvis...)

Skrivarkursen i London är nästan slut, vi har haft många bra lektioner, utmanande övningar, trevligt sällskap, mysig miljö (ovanpå en lokal Paddingtonpub, komplett med Fullers Blond Discovery och god pubmat), ordentligt med tid för eget skrivande och sist men inte minst;
coaching.
Synd att det inte finns något riktigt bra svenska ord för det. Författarträning?

Efter förra veckan, då jag (äntligen) fick en "riktig" refusering, dvs inte en standardrefusering, som till sist gjorde mig medveten om vad som brast i förra manuset, gav mig av till London något modfälld. Övertygad om att jag inte kunde skriva. Det var  väldigt svårt att läsa det nya manuset.
Jag visste ju att jag hade gjort samma fel där.

Men nu med skillnaden att jag direkt kunde få hjälp för att ta itu med det.
Alltså; gestaltningen brister och jag refererar (kan också uttryckas "skriver läsaren på näsan") för mycket.

Eftersom jag kan gestalta (säger Ann) och refererande är något man kan göra något åt, så känns det lite ljusare nu. Men mycket jobb ligger framför mig.
Sedan har vi fått ordentligt med idéer hur jag ska förändra delar av intrigen för att det ska bli mer intressant och spännande.

Nu ska jag ge mig in med dubbeldäckare till Piccadilly Circus och Waterstones där vi ska ha coachingen.

Londonrapport 1

Skrivarkursen i London är i full sving. Ann Ljungberg och Johanna Wistrand håller romankurs parallellt med Hans-Olov Öbergs deckarkurs.

Vi har hunnit bekanta oss med varandra och upptäckta att det är en skara ganska intressanta kursdeltagare. Dagen avslutades med en pastamåltid hos en ganska kul italiensk restaurang i Paddington med en halvt galen waiter. Om jag får tag i bilderna som några tog kommer de nog in på denna blogg också.

Jag har också haft en omgång författarcoaching med Ann. Uppmuntrande. Och jag fick en hel del nya idéer också. Kanske ska även skrivarglädjen återfinna sig denna vecka.

Och Maria, en av deltagarna, har läst mitt numera ledlagda romanprojekt Kvarnsten om Halsen. Först delen som är utlagd på internet och sedan var jag tvungen att maila henne andra delen. Igår sa hon att hon vill läsa del två för att hon ville veta hur det går för huvudpersonerna Jesper och Karin.
"Ja, men du har ju fått del två, har du inte läst den?" sa jag.
"Jag menar bok nr två".
"Men den har jag inte skrivit ännu. Det finns en idé, men den har jag ju lagt ned eftersom första romanen blivit ratad."
Besvikelse hos Maria. Hävdade att hon var helt kär i Jesper. Så jag har i alla fall lyckats skapa en karaktär som gett intryck på en läsare...
Det var riktigt uppmuntrande och kul att höra.

Nu måste jag göra min hemläxa. Vi hörs.

----------

Bild från Norfolk square, Paddington. Hotellet ligger i ett riktigt gammal Upstairs Downstairs hus (Herrskap och Tjänstefolk hette det väl på svenska) Jag är säker på att jag bor i maidens rum. Litet, men fin utsikt. Men rent och snyggt och duschen funkar. Och ett skrivbord, inte att förglömma.
---------------------

Skrivarkursen närmar sig!

På söndag åker jag till London!
Lämnar familjen att klara sig själv en vecka för att ägna mig endast åt mig själv.
Jag har riktig resfeber.

Älskar förresten att resa. Helst om det sker med tåg. Hoppas att jag ska slippa förseningar och annat elände. Det ska bli kul att resa med Eurostar.

Och jag ser mycket fram emot skrivarkursen och författarcoachingen. Att få träffa likasinnade, det är enormt roligt. Jag är inte bortskämd med det.

Mitt skrivande i sig behöver en boost. Den som känner till denna blogg vet att mitt skrivarsjälvförtroende går upp och ned.
Just nu ned. Eller så är det PMS...
Jag tror i alla fall inte att mitt skrivande har någon framtid. Just nu, alltså...

Sedan börjar jag fundera på nya projekt (jag har nog åtminstone tre romanidéer på papper/dator och i huvudet) och det ser ljusare ut. Nya idéer lever ofta sitt eget liv även om jag personligen är övertygad om att jag inte kan skriva.

Jag ska också leta miljöer. En del av mitt nuvarande skrivarprojekt, en roman utspelar sig till viss del i London. Så på med bra skor och laddad med kamera.

Vi hörs när jag lyckas hitta WIFI.

Världens första interaktiva deckare?

"Deckargenren är en genre med givna ramar. Nu ger lokaldelen.se,    

reklambyrån Studio Total och deckardrottningen Karin Wahlberg   

genren en uppfräschning. I boken ”Bryggan” bjuds läsaren in i  

berättelsen. Utan läsarens medverkan går mördaren fri.

”Bryggan” kan vara världens första interaktiva deckare."

Kan man läsa i pressmeddelandet.

Mer om Deckarkampen på min "vanliga blogg".