What Kind of Reader Are You? Your Result: Dedicated Reader You are always trying to find the time to get back to your book. You are convinced that the world would be a much better place if only everyone read more. | |
Literate Good Citizen | |
Obsessive-Compulsive Bookworm | |
Book Snob | |
Fad Reader | |
Non-Reader | |
What Kind of Reader Are You? Quiz Created on GoToQuiz |
söndag 30 november 2008
lördag 29 november 2008
Separationsångest
Nu har jag skrivit klart manusutkast nummer två och det är även ivägskickat till en ny försökskanin.
Har åter drabbats av lite separationsångest. Och det känns lite tomt.
Vad ska jag göra nu?
Läsa böcker har jag sagt till mig själv, men jag har ännu inte riktigt kommit igång. Först på listan står Inga-Linas Drottningflickan, som jag har lovat att recensera.
Och det lider mot jul. December är alltid en stressig månad (varför?), så det är nog bra att jag inte har något manus som hotfullt hänger över mig.
torsdag 27 november 2008
Tips om följebrev till förlagen
Idag tar både Ann på Orden Runt och Hans-Olov på Kalla Kulor upp hur man ska skriva följebrev.
Jag måste säga att det de skriver förvånar mig. Jag har alltid haft en idé om att förlagen vill veta så lite som möjligt, eftersom de inte vill ha några förutfattade meningar innan de läser.
Ann och Hans-Olov beskriver följebreven lite mer som de brev man skickar med sitt CV när man söker jobb. Det gäller att sälja sig helt enkelt.
Egentligen låter det helt logiskt det de skriver.
Någon som har mer erfarenhet av att skriva följebrev?
tisdag 25 november 2008
Yes! Renskrivet och klart!
onsdag 19 november 2008
Författarbohem på Café Central
Igår kände jag mig riktigt duktig. Simmade på morgonen och tog sedan med mig mina hundra första sidor och långlunchade på mitt favoritcafé, som har ett riktigt läsbord. Plats för 16 pers och massor av tidningar och tidsskrifter ligger uppradade. Först satt jag helt ensam och trivdes i den speciella miljön (art deco-inspirerat och hemtrevligt), och läste jättemycket. Sedan var det lunchtid och hela caféet var sprängfullt. Jag älskar den holländska cafékulturen.Lite svårare att läsa för jag kan inte låta bli att titta på folk.
Kände mig lite som författarbohemen som tillbringar dagarna på favorittillhållet och aldrig går hem.
På kvällen var det min tur att stå i cafeterian på dotterns ridskola (den drivs av frivilliga). Tisdag är alltid en lugn kväll och jag fick tid att läsa ännu mer (förutom när kaffebryggaren såg till att krångla och stallkatten jamade efter mat).
Idag är det inte så bra med disciplinen. Känner mig seg. Och måste dammsuga. Vad sjutton ska jag laga till middag?
Kände mig lite som författarbohemen som tillbringar dagarna på favorittillhållet och aldrig går hem.
På kvällen var det min tur att stå i cafeterian på dotterns ridskola (den drivs av frivilliga). Tisdag är alltid en lugn kväll och jag fick tid att läsa ännu mer (förutom när kaffebryggaren såg till att krångla och stallkatten jamade efter mat).
Idag är det inte så bra med disciplinen. Känner mig seg. Och måste dammsuga. Vad sjutton ska jag laga till middag?
Cafè Centrals "läsbord"
lördag 15 november 2008
Vänsterprasslar på Kapitel 1
Mja, inte riktigt vänsterprassel, jag behövde ta en paus från manuset (nästan färdigt!) och beslutade mig för att lägga ut en gammal novell på Kapitel 1, Ola Lauritzsons och Piratförlagets digitala publiceringssajt. För övrigt blev Kapitel 1 en stor succé från och med dag ett. Många upplagda alster. Men är det så många som läser?
Besöksräknare typ Youtube på varje inlägg kommer nog snart.
Långnovellen Elefantkurvan (tidigare kallad African Queen) var något jag skrev under väldigt kort tid, under en våldsam inspirationsvåg, och lade ut på min skrivarblogg. Fick en del positiva kommentarer (läs mer här).
Nu är det upp till er, Bokskrivardagbokläsare, att läsa och förhoppningsvis komma med kommentarer.
Till Kapitel 1 och Elefantkurvan, klicka på bilden. (Två kapitel ligger utlagda, de två sista kommer inom några dagar.)
fredag 7 november 2008
Rädd för att predika
Jag skulle tro att de flesta författare är rädda för att pracka på läsarna sina åsikter. Om man nu inte ser det som sin uppgift att förmedla en åsikt eller ett budskap, förklätt i en roman.
Jag vill inte det.
Men jag har en livsövertygelse, en tro, och det är klart att det är omöjligt att inte låta det ha inflytande över mitt skrivande.
Ändå är jag livrädd för att predika.
Tro och tvivel har en plats i min roman. Man ska ju skriva om något man känner till.
Jag försökte vädra min oro lite med en av mina försökskaniner, en som har läst mitt manus alltså, (som själv inte är troende). Jag var rädd för att ägna mig för mycket åt det "religiösa" att det blev för mycket "religiöst dravel."
"Suck..." var bokstavligen reaktionen från hans sida. Han tyckte just en av huvudpersonernas "religiösa grubblerier" var intressanta, och ville ha mer, därför att han antog att jag var bra på att skriva om det. Visserligen lade han till att han tyckte det var förskräckligt att han efterfrågade det, men ändå.
"Och så pratar du om religiöst dravel. Suck..."
Jag måste ändå medge att hans ord värmde.
För ett tag sedan skrev jag om deckarförfattare som inte var rädda för att ta in religiösa frågor i sina romaner (på min "vanliga" blogg). Dennis Lehane är ett lysande exempel i sin Gone Baby Gone. Även filmad, dock utan huvudpersonens "samtal" med Gud, som jag återger här.
Privatdeckaren Patrick har förfärligt dåligt samvete för att han kom för sent för att rädda en liten pojkes liv.
Jag insåg idag att just detta har inspirerat mig i mitt arbete med Kvarnsten om Halsen. Båda huvudpersonerna har dåligt samvete för att de missar något väsentligt i sitt jobb.
Bild från Gone Baby Gone, regi Ben Affleck, Casey Affleck som Patrick McKenzie, foto Claire Fogler/Miramax bildkälla: New York Times Movies
torsdag 6 november 2008
Planera sitt skrivande
Jobbar man inte är det mycket svårare att disiplinera sitt skrivande, fick jag veta när jag var på skrivarvecka i våras.
Skönt att höra, men ändå, att ta tag i skrivardisciplinen är inte det lättaste. Nu har ytterligare en vecka gått och jag är knappast längre på vägen mot ett reviderat manus än för en vecka sedan. Jag hittar alltid något att skylla på, måste städa, lider av PMS eller gud vet vad. Egentligen finns det inga ursäkter, om inte migränen bankar, förstås.
Så nu ska jag planera, sätta lite press på mig själv.
Följande vecka gäller följande (från och med i morgon fredag):
- Städa arbetsrummet. Dammet ligger i högar och det är inte mysigt att sitta där. Fixa lite fräscha blommor.
- Det som inte hinner strykas (jag var så himla duktig denna veckan, och familjen klarar sig nog en vecka till på det som finns), låt det ligga till nästa vecka och ta en superstrykardag ihop med en trevlig Elib-bok från nätbiblioteket (finns det någon motsvarande för engelska böcker, någon som vet?)
- Minimerat bloggande. 1 timme per dag (det är lite för mig)
- Inget skrivande och bloggande på söndag. Helga vilodagen och helga familjen, laga en supergod middag och drick något gott till.
- Påföljande vecka: Laga bara snabba middagar, eller sådant som räcker i två dagar. Låt ungarna få sin pasta i överflöd och strunta i det tidsödande potatisskalandet.
- Om jag hinner printa nya manuset; belöning blir att ta med delar av den och ät en god lunch på favoritcaféet Café Central (härligt gammalt artdecoställe i centrala "gamla" stan)
- Minst en simpass i simhallen (det är en riktig utmaning!)
- SKRIV!
Cafè Centrals "läsbord"
tisdag 4 november 2008
Glasvegas hyllning till socialarbetaren
Jag fortsätter med att djupdyka in i min karaktär, socialsekreteraren Karin. Får hjälp på traven av Glasvegas.
Tänk att någon har skrivit en låt om en socialarbetare!
Tack!
"Geraldine"
When your sparkle evades your soul
I'll be at your side to console
When your standing on the window ledge
I'll talk you back, back from the edge
I will turn, I will turn your tide
Be your Sheppard and your guide
When you're lost in the deep and darkest place around
May my words walk you home safe and sound
When you say that I'm no good and you feel like walking
I need to make sure you know that's just the prescription talking
When your feet decide to walk you on the wayward side
Up upon the stairs and down the downward slide
I will turn, I will turn your tide
Do all that I can to heal you inside
I will be the angel on your shoulder
My name is Geraldine, I'm your social worker
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...