Under de senaste veckorna har jag mentalt förflyttat mitt manus närmare och närmare skrivbordslådan. Det är egentligen en ganska logisk plats, där befinner sig ju manus man inte jobbar med för tillfället.
Där ska den få vila ett tag tills jag vet vad jag ska göra med det. Just nu känns det inte alls som att jag vill skicka in det till något förlag. Om inte något radikalt sker som får mig att ändra åsikt. Det känns snarare att något radikalt måste hända för att jag överhuvudtaget ska ta i manuset igen.
Det är inte så att jag inte är nöjd med det, eller inte tycker om det. Jag är ganska trött på det, men det är en annan sak.
Jag tycker till och med att det är en ganska bra historia och att den är bra skriven.
Men kommer jag med något nytt? Knappast. Möjligtvis det där med att jag har en socialarbetare som huvudperson. Vad jag vet är jag först med det.
Jag konstaterar att spänningsromangenren nog inte är min specialitet, i alla fall inte den som gränsar mer åt deckarhållet. Däremot vill jag gärna skriva romaner som har vissa spänningsmoment.
När man tittar på Kapitel1, forumet där så många med författardrömmar fått en röst, så inser man att många försöker skriva spänningsromaner. Det är inte konstigt, vi är ju många som vill läsa det och ständigt letar efter en ny roman man inte kan lägga i från sig. Det finns ju trots allt en marknad för dem.
Men de flesta spänningsromaner liknar varandra och författarna slår knut på sig själva för att hitta på något nytt (det gäller även publicerade och etablerade författare).
Man drabbas alltid av besvikelse när man förpassar ett alster som man har lagt ned mycket tid på till skrivbordslådan. Det finns bara ett botemedel mot besvikelse. Skriva på något annat så länge. Jag har redan börjat. Det känns skönt att ägna sig åt något bara för att det är kul.
Och så vill jag passa på att önska er alla ett
GOTT NYTT SKRIVARÅR!!
