NaNoWriMo 2018 Dag 26

Med en familjemedlem i Kenya, den andra i Surinam och en tredje i Moskva, är det ganska lugnt här hemma. Hunden snarkar och sjuttonåringen spelar Queen på hög volym...
Tid över för att skriva alltså....
....inte.
Efter att ha bestämt ganska spontant att här ska vi göra något mer åt vårt förskräckliga ekologiska fotavtryck (se ovan, jag menar, familjemedlemmarna har inte promenerat dit...), sattes nya bättre isolerande glas in i fönstren vardagsrummet i onsdags. Allt för att få ned uppvärmningskostnaderna (husen här är inte så bra isolerade som i Sverige).
Med den följden att vi upptäckte att fönsterkarmarna på insidan såg bedrövliga ut och måste målas. Det är vad jag gör nu. Och slölyssnar på Jack Reacher-deckare (Lee Child har nyss avslöjat att mr. Reacher inte alls är republikan utan demokrat, vilket tur...)

Men fick till några ord till idag. Det närmar sig slutet (på NaNoWriMo, men inte på manuset, de har fortfarande inte legat med varandra...).

NaNoWriMo 2018 Dag 19

Mer än halva tiden förbi, mer än 37000 ord och de har inte ens hunnit ligga med varandra.
Hur långt ska det här manuset bli??

NaNoWriMo 2018 Dag 16

Halvtid!

Själv börjar jag bli lite förvirrad. Har så många potentiella scener i huvudet att jag inte vet i vilken ordning de ska komma.
Dessutom glömmer jag bort vad alla heter. Bör nog göra en stor mindmap-karta, det är nu bästa sättet att hålla kolla på alla.

NaNoWriMo 2018 Dag 13

Mer än 25000 ord. Alltså över hälften. Det är bra att ligga före, för då måste man inte skriva 1667 ord per dag i fortsättningen. 1667 ord är mycket.

Igår hade jag sådan flow att jag även satt och skrev sent på kvällen.
Jag ska inte skriva sent på kvällen. Det blir alltid dåligt. Jag är ingen morgonmänniska heller (jag tror det är Åsa Larsson som börjar skriva klockan fem på morgonen...) utan en förmiddagsmänniska.

Och manuset börjar bli rörigt. Det är typiskt för ett "NaNo"-manus, eftersom man inte går tillbaka och petar. Det hinner man helt enkelt inte. Man har på sin höjd tid att skriva upp några punkter i en anteckningsbok.
En annan sak man ska akta sig för att att köra lite research vid sidan om. Jag skriver på en manus där berättelsen utspelar sig i slutet av 1980-talet, och det är inte klokt hur mycket detaljer man har glömt från den tiden. När huvudpersonen måste ringa efter ambulans måste han hitta en telefonkiosk. Och när han kom fram till den var jag tvungen att googla på hur en telefonkiosk såg ut förr. Minns den där gröna telefonen, men hur ringde man 90 000? Röd knapp att trycka in, visade det sig.
Ska strax ta en runda med hunden. Vi har haft en fantastisk höst här i Holland (fast egentligen borde det regna mer, har jag förstått), med mycket sol och härliga höstfärger. Ännu har inte alla träd fällt sina blad. Jag tar med mig kameran så fort jag tar en längre promenad. Härligt.

©Monica Olsson Kolkman

©Monica Olsson Kolkman

©Monica Olsson Kolkman

NaNoWriMo 2018 Dag 7

Över 15000 ord.
Ligger alltså före.

Jag är rätt stolt över mig själv.

Hade bestämt mig för att lägga upp en bra rutin.
Stiga upp i tid och äta frukost.
Skriva koncentrerat en timme och sedan gå till gymmet, gå ut med hunden eller åka och handla.

Skriva koncentrerat till lunch och helst efter lunch också. Eller researcha lite.
Funkar bra hittills och det ses på ordantalet.

Jag skriver som sagt om ett riktigt gammal manus, mitt favoritmanus. Jag har valt att inte alls titta på en gamla texten, bara läsa mitt nyskrivna synopsis. Om jag missar godbitar ur gamla texten så går det ju bra att redigera in dem i ett senare skede.
Det är intressant att se hur mycket jag minns. Och inte minns.