tisdag 13 november 2018

NaNoWriMo 2018 Dag 13

Mer än 25000 ord. Alltså över hälften. Det är bra att ligga före, för då måste man inte skriva 1667 ord per dag i fortsättningen. 1667 ord är mycket.
Igår hade jag sådan flow att jag även satt och skrev sent på kvällen.
Jag ska inte skriva sent på kvällen. Det blir alltid dåligt. Jag är ingen morgonmänniska heller (jag tror det är Åsa Larsson som börjar skriva klockan fem på morgonen...) utan en förmiddagsmänniska.

Och manuset börjar bli rörigt. Det är typiskt för ett "NaNo"-manus, eftersom man inte går tillbaka och petar. Det hinner man helt enkelt inte. Man har på sin höjd tid att skriva upp några punkter i en anteckningsbok.
En annan sak man ska akta sig för att att köra lite research vid sidan om. Jag skriver på en manus där berättelsen utspelar sig i slutet av 1980-talet, och det är inte klokt hur mycket detaljer man har glömt från den tiden. När huvudpersonen måste ringa efter ambulans måste han hitta en telefonkiosk. Och när han kom fram till den var jag tvungen att googla på hur en telefonkiosk såg ut förr. Minns den där gröna telefonen, men hur ringde man 90 000? Röd knapp att trycka in, visade det sig.
Ska strax ta en runda med hunden. Vi har haft en fantastisk höst här i Holland (fast egentligen borde det regna mer, har jag förstått), med mycket sol och härliga höstfärger. Ännu har inte alla träd fällt sina blad. Jag tar med mig kameran så fort jag tar en längre promenad. Härligt.
©Monica Olsson Kolkman

©Monica Olsson Kolkman

©Monica Olsson Kolkman


onsdag 7 november 2018

NaNoWriMo 2018 Dag 7

Över 15000 ord.
Ligger alltså före.

Jag är rätt stolt över mig själv.

Hade bestämt mig för att lägga upp en bra rutin.
Stiga upp i tid och äta frukost.
Skriva koncentrerat en timme och sedan gå till gymmet, gå ut med hunden eller åka och handla.
Skriva koncentrerat till lunch och helst efter lunch också. Eller researcha lite.
Funkar bra hittills och det ses på ordantalet.

Jag skriver som sagt om ett riktigt gammal manus, mitt favoritmanus. Jag har valt att inte alls titta på en gamla texten, bara läsa mitt nyskrivna synopsis. Om jag missar godbitar ur gamla texten så går det ju bra att redigera in dem i ett senare skede.
Det är intressant att se hur mycket jag minns. Och inte minns.

onsdag 31 oktober 2018

Redo för NaNoWriMo

I morgon börjar NaNoWriMo.
Jag är redo.
Skrivbordet är städat.
Frysen är full av fikabröd.

lördag 20 oktober 2018

NaNoWriMo 2018 närmar sig

Det var inte meningen att det skulle bli bara ett inlägg per månad....

NaNoWriMo brukar presenteras med underrubriken Skriv en roman på en månad. Nu är det nog inte någon seriös skribent som tror att man kan ha klart en roman på en månad. Men man kan i bästa fall få till ett ordentligt synopsis.
Den "äkta" NaNoWriMo-skribenten skriver från "scratch", i alla fall börjar man på något helt nytt. Låter alltså flödet ha sin gång. Det är bara å skriv...
Men det är svårt. Ett litet synopsis kan hjälpa.
Andra tar chansen att skriva på det där manuset man aldrig fått tid att skriva på.
Eller så har man ett utförligt synopsis och vill få till ett rejält råmanus.
Eller så vill man äntligen ta tag i den där berättelsen som fått ligga i skrivbordslådan så länge...

Välj det som passar dig bäst. Oavsett din utgångspunkt, det som är den stora utmaningen är att skriva 50 000 ord på en månad, det är cirka 1667 ord per dag. Det låter kanske inte så mycket med 1667 ord per dag, men det är när du missar en eller flera dagar som det blir tufft. Mitt tips, skriv ordentligt i början, så att du får en buffert. Jag brukar själv ha svårt att hinna med under helgerna, andra kanske skriver mest under helgerna.

För två år sedan hade jag en häftig "flödesskrivning"-erfarenhet under NaNoWriMo. Ett par veckor innan start hade jag ingen idé alls, sedan drömde jag något häftigt (inte helt ovanligt), skrev ned drömmen, och visste att jag hade material för hela novembermånadens skrivande. Jag fick till ett råmanus och i dagarna sitter jag och finputsar på det manus som NaNoWriMo 2018 gav upphov till. Det är en ganska häftig känsla. Snart ska det skickas till förlag.

Nu har jag ingen idé till ett helt nytt manus (om jag inte drömmer igen...), utan tänker ta mig an ett gammal manus, som jag skrivit nytt synopsis till.

Någon som hänger på i år?

fredag 14 september 2018

Bist litt hette det ju!

Bara en kort spinoff om det jag skrev igår. Jag frågade vad genren hette som Thorfinn syftar på, och jag upptäckte att jag själv skrivit om det i en bokrecension för länge sedan. Bist litt. Alltså biståndslitteratur. Kanske en aning smal benämning kanske, men det lite vad det handlar om.

Jakob Ejerbos Liberty är ett praktexempel på bist litt.  Det handlar om en grupp skandinaver som jobbar som biståndsarbetare och entreprenörer i en liten stad i Tanzania. Tror att boken är ganska svår att få tag på i bokhandeln, men just nu går en dansk TV-serie på SVT som bygger på Liberty.
En dyster men sevärd berättelse om bistånd, korruption, ojämlikhet, fattigdom och goda intentioner som faller platt.


torsdag 13 september 2018

Redigerar.... med förhinder



Jag redigerar mitt manus Sanden är inte smutsig, men det är inte så som ni kanske tror; manuset är inte så sorgligt att jag sitter och lipar.
Nej, jag har blivit dunderförkyld.

Det är så typiskt, när jag äntligen fått så pass mycket lugn och ro runtomkring mig att jag kan redigera i ett svep (bästa sättet), då blir jag sjuuuk...

Men jag ska inte klaga. Det finns värre saker i livet.

Apropå berättelsen jag skriver, och de två tidigare jag skrivit, så finns det en intressant krönika i Skriva av Helena Thorfinn. Jag älskar hennes två romaner, den senaste läste jag i somras. Båda två utspelar sig i Bangladesh och är skrivna med finess och insikt. Och säljer väldigt bra.
Jag känner igen mig i det Helena Thorfinn skriver, jag har själv känslan av att många förlag inte vill ta i "internationella romaner" (det finns tydligen en genre, i alla fall i USA,  där dessa berättelser representeras) med tång. Allt måste ha en tydlig sverigeankrytning, och om man trots allt vågar sig på att ta i svåra globala problem (fattigdom, ojämlikhet etc) så är det lätt att bli missförstådd. Och det finns dessutom en väldigt tråkig tendens inom kulturvärlden till att hävda att"vita, privilegierade" inte ska skriva om sådant de själv inte upplevt. Även om de till och med levt i den kultur de skildrar, tex som Helena Thorfinn själv har gjort.
Jag ska inte säga att det jag skriver liknar Thorfinns romaner, men de rör sig inom samma genre. Jag älskar att skriva dem och hoppas att de någon gång gång ska nå fler läsare än mina betaläsare och skrivcoacher.

Fortsätter att redigera, trots snor...
Älskar att redigera, sa jag det. Finsnickra på manuset, varje mening, varje ord. Älskar.

måndag 18 juni 2018

Karin Slaughter on tour

Det är inte så ofta man får träffa författare som man sedan länge har högst uppe på favoritlistan.
Michael Connelly befinner sig högt upp på denna lista, liksom Dennis Lehane och några till.
Nummer två på listan är antagligen Karin Slaughter. Jag läste allt av henne för fem-tio år sedan, men har de senaste åren inte läst så många av hennes thrillers, men det har mer att göra med att jag under ett par år nästan inte läst något alls utöver kurslitteratur på de kurser i litteraturvetenskap och arabisk kultur som jag har betat av.

Hennes thrillers är läskiga, inget för svagmagade, men karaktärerna är ytterligt intressanta, många starka kvinnokaraktärer, och miljöerna exotiska (utspelar sig i amerikanska sydstaterna), i alla fall för en svensk.

Karin Slaughter är populär i Europa och kommer ofta hit på PR-tour för sina böcker (hon är dessutom produktiv, ungefär en bok per år). Hon missar sällan Nederländerna, eftersom hon har en speciell relation till landet. Det var det första landet hennes första roman utgavs i utanför USA (före Storbritannien). Och hon är omåttligt populär, säljer mycket mer här än i Sverige. Kallar holländarna kärleksfullt för "my dutchies" på Facebook.

Och i går kom hon till min lilla stad. Ett välbesökt evenemang i stadens fina bibliotek, som är inhyst i en gammal chokladfabrik, något som Karin Slaughter tyckte var häftigt; hon älskar bibliotek och hon älskar choklad. Hon intervjuades först av en lokal thrillerförfattare, och var som jag trodde en fascinerande personlighet, som berättade mycket om hur hennes skrivande gestaltade sig och vad som inspirerade henne. Hon berättade hur hur hon sällan hade brist på idéer ("alltid berättelser i huvudet") och att när hon vid ett tillfälle drabbades av diskbråck blev tilldelad morfintabletter av läkaren, bara för att till sin fasa upptäcka att hon inte längre hade en ström av berättelser inom sig när hon tog medicinen och hon sa: "and I understood this is how most people live, and I didn´t know that" (med andra ord, de flesta "normala" människor går inte runt med en massa berättelser inom sig, igenkännbart för de flesta som skriver, eller hur?)
Efteråt  blev det signering, och kön var lång, men jag hann byta några ord med henne. Frågade varför hon var mer populär i Nederländerna än i Sverige, och hon trodde det berodde på att hennes första förlag i Sverige blev bankrutt (Prisma?), men att det fungerar bättre med det nya (Harper Collins). Vad jag vet har ett par förlag däremellan försökt ta upp stafettpinnen, men jag vet inte varför utgivandet i Sverige haltar så. Om man googlar på svenska översättningar är det väldigt svårt att fatta i vilken ordning romanerna ska läsas (läsa i ordning rekommenderas).

Lite foton från en trevlig eftermiddag. Killen i "Slaughter Crew" som tog alla foton med besökarnas mobiler (smart drag för att undvika lång väntan i kön när alla ville ta selfie med författaren) tog flera foton, vilket jag inte såg förrän dagen efter, och det var lite kul, för de fotona blev lite roligare än det typiska "här är jag på bild med en berömd författare"... Karin Slaughter ser ut som hon knappt nått de trettio, men hon är bara ett par år yngre än undertecknad.








De Chocoladefabriek/Bibliotheek Gouda

NaNoWriMo 2018 Dag 13

Mer än 25000 ord. Alltså över hälften. Det är bra att ligga före, för då måste man inte skriva 1667 ord per dag i fortsättningen. 1667 ord ä...