NaNoWriMo Dag 28

I mål! Och det före 30 nov. Men har man kommit så långt att mål är i sikte är det svårt att sluta skriva.

Vad som är extra kul är att berättelsen inte är helt färdig. Jag kan nog skriva ett par tusen ord till för att få med slutklämmen och den romantiska epilogen.

Jag är stolt över mina 50 000 ord, men också över att jag lyckats få till en rätt så välplanerad berättelse. i början är det alltid svårt att veta om det räcker till slutet av resan.

Borde belöna mig på något sätt. Kaffe och bulle just nu. Ska nog börja läsa en bok!

NaNoWriMo Dag 21

Puu, vilken dag.
Först lyckades jag producera 2600 ord och som rutan visar här till höger går det bra, och jag ligger fortfarande lite över linjen.
Det hjälpte att jag skrev en manusets nyckelscener, fingrarna sprang fort över tangenterna. Och fortfarande älskar jag historien, även om jag inte tror att jag någonsin kommer att satsa på att det här manuset blir utgivet. Däremot kan det vara bra att ha i bakfickan.

Det som slår mig hittills, och många andra nanoare också, är att man måste låta perfektionisten i sig vila ett tag. Det är usel gestaltning hittills för min del, och väldigt mycket tell, i stället för show. Det är storyn i sig som är viktig just nu (och jag älskar den som sagt!) inget annat. En härlig känsla att få släppa loss och inte tänka på detaljerna. Vid en framtida redigering skulle jag tro att 1/3 ryker och resten måste helt skrivas om.

Men nog om detta. Det är ett antal dagar och ord kvar, jag är inte i mål än.

Resten av dagen var pest. Vetskapen om att min älskade svåger låg på operationsbordet (lagande eller ev. byte av läckande aortaklaff) gnagde i mig hela dagen. Framåt eftermiddagen började jag undra varför vi inte hörde något från hans fru. Framåt 18-tiden på kvällen började vi på allvar undra och ringde upp. Hon visste inget heller. Det visade sig att han inte kommit från operation ännu. Först vid 20.30 fick vi besked, operationen var klar efter nästan 12 timmar. Komplikationer hade tillstött i form av blödningar, men de hade stoppats och klaffen hade kunnat reparerats. Och snart skulle narkosen släppa så att hans fru kunde träffa honom.
Tala om ångest, min man trodde på allvar ett tag att han skulle förlora sin bror. Nu tar vi en timme i taget.

Allt annat, speciellt NaNoWriMo-galenskaper blir så oviktiga när sådant här händer.

NaNoWriMo Dag 10

Efter att ha haft några tunga dagar har det idag flutit på lite bättre. 3000 ord.
En tredjedel av tiden har gått, men jag har redan fått till 40% av orden.

Men jag ska berätta en liten hemlighet. Det finns några tricks att få till många ord. I en senare redigering ryker de.

• Långa transportsträckor, tex när huvudpersonen förflyttar sig från A till B.
• Mycket dialog.
• Många sexscener.

De senare rycker definitivt i en eventuell slutlig manusversion. Men att ta chansen att förhäva sig, och överdriva, den har man under NaNoWriMo, och det är det som gör att det är extra kul.

NaNoWriMo Dag 6

Första dagen som det går riktigt trögt.  Jag har vid sidan om NaNo satt i gång ett åtta veckors program på gymmet för att gå ned i vikt och är idag helt mör efter tuffa träningspass igår och ett i dag... Dessutom är jag hungrig hela tiden. Inte helt okej när man blir sugen under Nano-andet.

Jag står i ett slags mellanläge och vill vidare i mitt manus
, men tycker att det är för tidigt i berättelsen. Till slut kör jag på i alla fall; slänger in en ny bifigur, som föddes i mitt huvud häromdagen. Han är en fattig ficktjuv och med ens fick berättelsen lite Dickensfeeling. Inte riktigt meningen, men kanske inte helt fel...

En dryg femtedel avklarad. Fyra femtedelar kvar. Känns långt just nu. Ska ta kaffepaus och se om jag orkar skriva scenen när länsman ger den stackars ficktjuvspojken prygel.

NaNoWriMo Dag 4

Jag ligger fortfarande ordentligt före och det går så fort nu att jag måste bromsa lite.

Annars finns det risk att jag kör på för hårt och eventuella bifigurer och sidohistorier inte "hinner födas". Jag har också en grov grundidé och måste planera lite var de stora vändpunkterna ska ske. De första hade jag tänkt skulle ske efter ca. 1/3 av berättelsen, alltså runt 16000 ord. Så långt är jag med.

Blir till att ta fram anteckningsboken nu.

NaNoWriMo Dag 2

Jag reser vidare på NaNoWriMo-vägen. Mitt manus handlar också om en ung kvinna på resa.
7300 ord, så jag ligger för. Erfarenheten visar att det inte är helt fel, det kommer alltid dagar när man inte hinner skriva.

Vad är nu så bra med NaNoWriMo? Det undrar många. Jag tror inte det passar alla och nej, man har inte en färdig roman efter trettio dagar. Har man jobbat bra har man ett första ordentligt råmanus.

Det finns många bra saker med NaNo. Jag kommer på ett par på rak arm:

• Eftersom man skriver koncentrerat och intensivt under 30 dagar håller berättelsen sig levande och man glömmer inte bort saker/sidospår/bifigurer. Man lever med och i sin berättelse på ett annat sätt. Verkligheten får mindre sällan chans att tränga sig på, man kan leva i sin egen lilla fantasivärld ett tag. För det är ju ändå det skrivandet handlar om; att dyka in i sin egen värld, skapad av bara mig, och försöka få den på pränt så att det bli en läsbar berättelse.
• Om man som jag har kämpat med en manus under flera års tid, skickat till förlag, fått respons och skrivit om ett par gånger, då är det väldigt uppfriskande att få börja från allra första början med något helt nytt. Och man måste skriva snabbt för att få flow, får inte gå tillbaka för att redigera, kort sagt; det är fullt tillåtet att skriva riktigt dåligt. Det är i första hand berättelsen som gäller, inte språket. Det handlar om att få till en bra story, hitta på intressanta karaktärer och lära känna dem.
• Du kan lära känna dig själv som skribent på ett nytt sätt. Våga ta ut svängarna. Om du aldrig har skrivit sexscener förut; gör det och ta ut svängarna. Det går alltid att stryka senare. Om du aldrig har skrivit i en viss genré förut; gör det och ta ut svängarna. (Jag har en tendens att ge mig på berättelser av fantasykaraktär under NaNoWriMo, främst för att det är väldigt befriande att vara helt under kontroll; jag hittar inte bara på en berättelse och dess karaktärer; jag hittar även på städerna, landskapet kläderna etc. Det får se ut precis som det vill.). Du kan också upptäcka en ny författarröst, en ny stil som du tycker om. Kanske hittar du en humoristisk ådra, eller en melankolisk.

NaNoWriMo Dag 1

Jag går ut ganska hårt, som vanligt. Det är bra att ha en buffert.
3550 ord första dagen.

Det blev den där historisk fiktion/fantasy idéen till slut. Eftersom den är ny och fräsch satsade jag på den. Det ska bli spännande att lära känna huvudpersonerna.

Jag sitter och läser en bok av Chris Baty, grundaren av NaNoWriMo; No Plot No Problem. Han säger att vad som behövs för att skriva en roman är en deadline.
Jag tror att det är väldigt sant. Jag alltid bättre om jag har en deadline. Men som outgiven författare har man inga deadlines, om man inte sätter den själv. De gånger jag har anlitat lektör/författarcoach har jag haft någon form av deadline och det har alltid fungerat bättre än när jag skriver på lösa boliner. Jag har så dålig självdisciplin.
Så NaNoWriMo fungerar också bra för mig. Lite press. Jag hoppas jag ska nå 50 000 ord igen. De senaste två åren har jag bombaderats av refuseringar under NaNo-månaden och inte orkat skriva färdigt. Men i år har jag inte skickat något till förlag som kan dimpa ned den här månaden.

Två (2) NaNoWriMo-idéer!?

Jag sitter här med två stycken NaNo-idéer. Det har aldrig hänt förr. Snarare brukar jag ha problem med att få en enda.

Den enda är en kriminal/relationsroman. En uppföljare till ett manus som blivit refuserat av alla förlag. Jag tänkte att om jag skriver på något som jag VET aldrig kommer att bli inskickat till förlag, så skulle det liksom frigöra mig. No hangups! Bara skriva för skrivandets skull.

Den andra idéen är en slags historisk fantasy eller bara historisk... vet inte precis vad. Kärleksroman kanske Den har vuxit fram under senaste veckan och jag kan inte släppa den. Varje dag kommer en ny huvudperson eller biperson till liv och berättelsens idélinje utvecklas alltmer.

Vad göra? Dra lott?

I övermorgon börjar det. Jag har laddat upp med att baka bullar till fikat, klippt naglarna korta så att jag utan besvär kan låta fingrarna dansa över tangentbordet, städat hela huset (ljug), tagit hand om all tvätt (halvljug), städat skrivbordet (ska jag göra nu!).
Jag har kombinerat detta med en viktnedgångskurs på lokala gymmet (vet inte om det är så klokt, men jag har gått upp nästan allt jag gick ned i våras och det gör mig så arg och deppig...). Beställt fint höstväder för att kunna ta en paus och ta en promenad.

NaNoWriMo-förberedelser

NaNoWriMo är en knapp vecka bort. 30 dagar av skrivande, 1667 ord per dag ska man få ur sig. Det är inte litet och kräver viss förberedelse.

Några tips för den som är med för första gången/funderar på att delta.

• 1667 ord per dag rätt så mycket. Det gäller att planera sin tid. Om man är en som jag som inte hinner skriva på helgen (familjen kräver uppmärksamhet) då gäller det att få till en buffert, dvs skriv mer än 1667 per dag, speciellt i början.
• Förvarna familjen och vännerna. Detta kommer jag att ägna mig åt under 30 dagar och annat måste vänta (städning, strykning, socialt liv...)
• Förbered dig. Titta tex på Ann Ljungbergs lilla Skriv din roman på 30 dagar
• Ny anteckningsbok. Nödvändigt. Man får idéer under skrivandets gång och man måste skriva ned dem, annars glömmer man dem. Plus att man måste ha en lista med alla karaktärer med plats med lite karaktärsbeskrivning. Anteckningsboken kan bli rörig, men det hör till.
• Satsa på enkla middagar. Kan vara bra att planera matlagning och inköp i förväg, om man vanligtvis inte gör det. Om man inte har familj är det ett bra tips att storkoka och frysa in. Gillar man hembakt till NaNo-fikat får man se till att fylla frysen med bullar veckan innan (ska jag göra veckan som kommer!)
• Man får inte glömma att röra på sig. Det är lätt att unna sig godsaker när man skriver mycket, men det är inte roligt att ställa sig på vågen efter 30 dagar.
• Redigera inte. Alltså gå inte tillbaka och "rätta". Grejen är att man ska flödesskriva. För att inte tappa tråden måste man använda anteckningboken för att hålla reda på berättelsen och alla lösa trådar (Det är omöjligt att undvika lösa trådar i vilket fall. Man får ta hand om dem senare).
• Maria Friedner tipsar mer på Debutantbloggen.
• Det finns även svenska forum på NaNoWriMo, som man kan delta i. Kolla in hemsidan.
• Facebook-grupp
• Finns också en svensk Nano-grupp på Facebook. Om det finns fler, tex lokala, säg till. En del forum och grupper anordnar träffar IRL
• NaNo på Twitter
• Svensk hashtag på Twitter #nanoswe
• Jag finns på NaNoWriMo-forumet som monica.olskolk. Om du vill bli "buddy" med mig.

Lektörsläsa synosis

Många skribenter satsar pengar på en bra lektörsläsning, speciellt om målet är att ge ut själv.
Det är generellt ett bra sätt att lära sig mer om hur man skapar en riktigt bra story. Om man har en bra lektör förstås. Det är inte så lätt att hitta, eftersom det finns rätt många därute i skrivardjungeln som gärna vill tjäna en hacka på författarwannabees.
Men det gäller att höra sig för och se vad lektörerna har för meriter.
Jag har hittills hittat två bra lektörer och i somras testade jag dessutom ett nytt grepp. Jag lät en lektör titta på mitt synopsis för nästa manus.

Jag har ett manus, som går under namnet Elefantkurvan (tillbaka i Afrika igen!) som jag har jobbat från och till med i flera år. Det började som en lång novell, sedan skrev jag om helt under Nanowrimo 2012 och hade i somras ett rejält råmanus i min hand. Men jag var osäker på om idéen fungerade, i vilken kronologisk ordning allt skulle berättas och om något "fattades".
Jag var orolig för att i fall jag skrev klart manuset och sedan skickade till lektör (vilket man oftast gör) så skulle det behöva så mycket redigering att jag tappade lusten (med mina förlagskontakter i gott minne, hur många gånger har jag inte skrivit om och skrivit om...).
Jag litade samtidigt så pass mycket på att kvalitéen på mitt skrivande i sig (språk, röst, miljöbeskrivningar etc) håller, rent generellt.
Så varför inte låta ett proffs titta på ett ordentligt synopsis (jag tror det var på drygt 2000 ord, 8 sidor A4)? Där så gott som hela berättelsen fanns med i korta ordalag, helt utan dialoger givetvis.

Och jag fick bra feedback tillbaka, främst vad det gällde kronologin. Det hjälpte mig att tänka om rejält. Dessutom hade lektören idéer om vad som behöver läggas mer tyngdpunkt på, tex karaktärsfördjupningen.
Det var definitivt värt varje krona (något för den utfattige skribenten, kostar inte skjortan som en stor lektörsläsning).

Det var i augusti och jag har tyvärr inte kommit igång ännu, eftersom september var en absolut rutten månad (förutom bokmässan...) samtidigt som jag fick ett "nej, men skriva gärna om så läser vi igen" + lektörsutlåtande från ett förlag gällande förra manuset. Tror att jag måste ta i tu med en omplanering (nytt synopsis!!) av det manuset innan jag ger mig i kast med det nya. Och så är det snart Nanowrimo igen och det vill jag inte missa!

Bokmässan. Tillbakablick.

Det var min fjärde bokmässa sedan 2008. Då 2008 hade jag en hel hop orealistiska förväntningar. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs (som jag hade vunnit!) och skrivarförtroendet stod på topp! Trodde att jag skulle kunna använda bokmässan till att nätverka och försöka sälja in sitt manus till förlag. Men jag bedrog mig, givetvis. Förlagsfolket är skitstressade under mässan och har inte tid för okända författarwannabees, dessutom har jag rätt så svårt att ta kontakt; lite social fobi där, tror jag. Tydligen ska man ses på Park på småtimmarna, men det där livet har aldrig lockat mig.

2011 var jag tillbaka igen och då satsade jag att gå på många seminarier. Det var en hit. Sedan dess har jag fortsatt koncentrera mig på seminarier.

Men mingla är jag fortfarande dålig på. Det går lite bättre, eftersom jag med åren ändå lärt känna en hel del skrivarfolk.

I år fick jag även tillfälle att träffa mig novellkursledare och lektör Jenny Bäfving IRL. Kul.

Jag hade mina upanddowns denna mässa. Ena stunden deppig ("kommer aldrig lyckas få en bok publicerad"), andra stunden inspirerad eftersom jag får en hel del idéer under möten med andra och under seminarier.
Jag kom ut på rätt sida. Vill nu börja skriva på allvar igen. Förra manuset först. SKA ta tag i det.
Nästa manus sen. Och snart är det Nanowrimo!

Ps Köpte en del böcker också. Mest biografier.

Pernilla Alm och jag. Lånad från
Simona Ahrnstedts blogg eftersom
jag annars inte har bildbevis att jag
var på mässan. Står ju alltid bakom
kameran...

Jag lever! Uppdatering om refuseringar och annat...

Bloggpausen har varit skön och nödvändig. Känner mig lite redo att börja blogga igen.

Sommaren har varit skön. Början av hösten inte. Jag har inte hittat ro att skriva.

Jag har fått två refuseringar under sommaren. En upptäckte jag inte förrän häromdagen, när jag gick igenom semesterposten. Brevet hade hamnat mellan all reklam, som jag var på väg att sortera ut och slänga. Refuseringen var en standardrefusering så jag funderade på att skicka den till återvinningen tillsammans med reklamen, men ångrade mig eftersom jag ändå vill hålla koll på refuseringarna. Jag har gjort så många inskick nu att jag inte håller reda på dem längre.

En annan fick jag via mail i augusti och den var "positiv". Om du skriver om läser vi gärna igen.
Och så fick jag lektörsomdömet bifogat.

Jag är glad att jag kom så långt. Men skriva om? Igen? (Tredje gången? Fjärde? Tappat räkningen).Och eftersom denna lektör reagerat på något helt annat än tidigare förlagslektörer så betyder det: skriva om ordentligt. Det känns tufft att behöva skriva om något som jag trott har fungerat hela tiden (fungerat hyfsat i alla fall; jag har ju i slutändan blivit refuserad, så det är ju uppenbarligen något som inte fungerar...).

Tips från någon som varit med om liknande är välkomna. Vad ska jag göra nu?
Jag ser några alternativ:

• Skriva om enligt det sätt man tror lektören är ute efter. (Och riskera sälja själen samtidigt). Risken är att man skriver utan hjärta och att man gör ett dåligt intryck på förlaget.
• Skriva färdigt nästa manus och skicka in det i stället. Har man kommit så långt med förra och har en personlig kontakt på förlaget är ju chansen stor att de gärna läser nästa alster. Det förra kan man alltid ha i bakfickan, kanske kan man jobba om det vid ett senare tillfälle.
• Skriva på nästa manus och låta det första vila, minst ett halvår. Då har man kanske nya idéer. (Under tiden är det bra att har anteckningsboken redo hela tiden skriva ned alla tankar som poppar upp om det gamla manuset)

Vad har jag då lärt mig efter alla förlagsrundor? It is a djungle out there!

(Haha, förut hette mitt manus Djungelblomma, och det utspelar sig i Afrika....)

Med andra ord; inte ta något för givet och det är en förbaskat lotteri, alltihop. Rätt manus i rätt hand vid rätt tid, det faller på det i slutändan.

Och:

Förlagens och lektörernas smak är som baken... och som hos alla andra läsare, inklusive jag själv: Delad.

Tex:

Ett förlag sa: Romanen utspelar sig i Afrika, men det känns inte som man är där.

Det senaste förlagets lektör sa: Miljöbeskrivningarna av Afrika--- känns rika, levande och äkta.

Hmmmm....

Snart ska jag åka på BOKMÄSSAN!!!

Sedan är det oktober som brukar vara en enda lång uppladdningsmånad för NANOWRIMO. Jag planerar vara med i år igen och har redan en idé vad jag ska skriva om.