Jag lever! Uppdatering om refuseringar och annat...

Bloggpausen har varit skön och nödvändig. Känner mig lite redo att börja blogga igen.

Sommaren har varit skön. Början av hösten inte. Jag har inte hittat ro att skriva.

Jag har fått två refuseringar under sommaren. En upptäckte jag inte förrän häromdagen, när jag gick igenom semesterposten. Brevet hade hamnat mellan all reklam, som jag var på väg att sortera ut och slänga. Refuseringen var en standardrefusering så jag funderade på att skicka den till återvinningen tillsammans med reklamen, men ångrade mig eftersom jag ändå vill hålla koll på refuseringarna. Jag har gjort så många inskick nu att jag inte håller reda på dem längre.

En annan fick jag via mail i augusti och den var "positiv". Om du skriver om läser vi gärna igen.
Och så fick jag lektörsomdömet bifogat.

Jag är glad att jag kom så långt. Men skriva om? Igen? (Tredje gången? Fjärde? Tappat räkningen).Och eftersom denna lektör reagerat på något helt annat än tidigare förlagslektörer så betyder det: skriva om ordentligt. Det känns tufft att behöva skriva om något som jag trott har fungerat hela tiden (fungerat hyfsat i alla fall; jag har ju i slutändan blivit refuserad, så det är ju uppenbarligen något som inte fungerar...).

Tips från någon som varit med om liknande är välkomna. Vad ska jag göra nu?
Jag ser några alternativ:

• Skriva om enligt det sätt man tror lektören är ute efter. (Och riskera sälja själen samtidigt). Risken är att man skriver utan hjärta och att man gör ett dåligt intryck på förlaget.
• Skriva färdigt nästa manus och skicka in det i stället. Har man kommit så långt med förra och har en personlig kontakt på förlaget är ju chansen stor att de gärna läser nästa alster. Det förra kan man alltid ha i bakfickan, kanske kan man jobba om det vid ett senare tillfälle.
• Skriva på nästa manus och låta det första vila, minst ett halvår. Då har man kanske nya idéer. (Under tiden är det bra att har anteckningsboken redo hela tiden skriva ned alla tankar som poppar upp om det gamla manuset)

Vad har jag då lärt mig efter alla förlagsrundor? It is a djungle out there!

(Haha, förut hette mitt manus Djungelblomma, och det utspelar sig i Afrika....)

Med andra ord; inte ta något för givet och det är en förbaskat lotteri, alltihop. Rätt manus i rätt hand vid rätt tid, det faller på det i slutändan.

Och:

Förlagens och lektörernas smak är som baken... och som hos alla andra läsare, inklusive jag själv: Delad.

Tex:

Ett förlag sa: Romanen utspelar sig i Afrika, men det känns inte som man är där.

Det senaste förlagets lektör sa: Miljöbeskrivningarna av Afrika--- känns rika, levande och äkta.

Hmmmm....

Snart ska jag åka på BOKMÄSSAN!!!

Sedan är det oktober som brukar vara en enda lång uppladdningsmånad för NANOWRIMO. Jag planerar vara med i år igen och har redan en idé vad jag ska skriva om.