fredag 28 september 2012

Har fått ett ansikte...

...på redaktören på Förlaget som jag skickat mitt omskrivna manus till. Hon betättade att mitt manus gått tillbaka till lektören som läst tidigare, "för hon ville så gärna läsa". Det var kul att höra och nu ska det bli väldigt spännande att höra vad lektören tycker.

fredag 21 september 2012

Väntans tider och vad ska jag göra nu (del 2)

I början av året skrev jag ett inlägg kallat Vad ska jag göra nu? och det känns lite märkligt att läsa det nu.
Jag var i en jättedipp efter flera standardrefuseringar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag fick flera "tips" om vad som var fel med första kapitlet, men var inte riktigt mottaglig (jag antar att jag behövde distans till manuset just då, efter att ha hållit på med det så länge), men även andra förslag på vad man bör göra när man kört in i skrivarväggen.

Jag bestämde mig då för att låta skrivandet och manuset ligga och verkligen göra något annat. Till min glädje blev jag antagen som en av bokmässans bloggambassadörer 2012 och flög till Göteborg i början av februari för introduktionsdagar. Rätt in i bokmässans hjärta. Och jag såg fram emot att bara läsa en lång tid framåt. Läsa, läsa och blogga om det.
Ungefär samtidigt fick jag jobb som brevbärare. Rätt så tufft, eftersom jag inte jobbat på femton år och jobbet dessutom är rätt så fysiskt. Men jag behövde en utmaning. Och jag är kvar på jobbet fortfarande, trots att jag hade en tuff fight med chefen om att de inte ville betala ut alla mina övertimmar (posten går dåligt och då ska man spara... genom att inte betala ut rättmätig lön till de som gör slitgörat... att facket går i taket är inte konstigt...) Jag fick till slut mina timmar, efter att ha hotat om att säga upp mig. Nu har jag en ny chef (en ung och entusiastisk kille) som verkar mycket bättre, så jag ser just på framtiden som brevbärare.

Jag såg med andra ord fram emot en tid utan skrivande, med ett litet jobb, mina böcker och min bokblogg (att recensionsex strömmade in gratis ser jag som en slags "lön").

Då slog nästa bomb ner; ett förlag var intresserat. Jag trodde inte det var sant. Allt det där om att förlagen inte läst mitt manus var inte sant (och det var inte inledningen det var fel på!) dessutom, det fick jag senare höra från ett annat förlag (som gav standardrefusering, men som efter lite tjat trots allt hade mer att säga).
Men de ville att jag skulle skriva om, sedan skulle de läsa igen. Skriva om. Ungefär halva boken. Men jag hade ju liksom planerat bort skrivandet.

Tänka om.

Och jag skrev om, tog tid på mig. Det gick väldigt trögt i början, jag var chockad över responsen; att de hade tyckt om manuset, men också att halva delen av boken, ca 150 sidor, inte dög alls. Så det var väldigt dubbelt.

Nu är nya versionen av manuset inskickat och det finns trots allt en stor chans att de inte alls gillar det. Men jag tror i alla fall att jag kommer att få en utförlig refusering om så skulle vara fallet, antagligen tillsammans med ett nytt lektörsutlåtande. Det kan jag i så fall använda mig av.

Förutom detta förlag, som det förlag jag helst skulle vilja bli utgiven av, så har jag tre stora och medelstora förlag kvar som jag inte har skickat till.
Om jag blir refuserad, ska jag skriva om igen och skicka vidare.

Men frågan var egentligen, vad ska jag göra nu?
Jag skriver inte alls, förutom blogginlägg. Det är nog bra. Pausen behövs. Jag känner mig dock stressad av att jag inte hinner skriva (allt runtomkring bokmässan tar all tid). Jag läser andra skrivarbloggar och alla är så produktiva. Skriver duktigt varje dag. Lite varje dag ibland, men varje dag.
Jag tror jag vet vilket manus jag ska satsa på (inte favoritmanuset, det vågar jag nog aldrig ta i). I november är det NaNoWriMo och då ska jag testa det där att skriva från noll igen. Jättekul, men svårt att ro i land (2010 skrev jag i mål, 50 000 ord, men 2011 gick jag i stå runt 40 000 ord, men det var samtidigt som jag drabbades av en första svärm av refuseringar, och då får alltid skrivarglädjen sig en knäck).

Nu har det gått ett helt år sedan jag skickade ut manuset förra gången. Jag är inte produktiv. Är det ett dåligt tecken? Kanske borde jag gå den här kursen.

Jösses vad det här blev långt!

fredag 14 september 2012

Om att gå på Bokmässan

Förutom några besök i min ungdom, så var Bokmässan 2008 min första bokmässa. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs och följde ett antal skrivarbloggar och hade förstått att som författarwannabee måste man till Bokmässan för man måste nätverka.
Jag blev rätt så besviken. Jag visste inte vad nätverka var och vet fortfarande inte (misstänker att det har något med att hänga i baren på Park, men är inte helt säker). Förlagen kan man inte nätverka med, de är jättestressade. Dessutom är jag lite folkskygg, har svårt att ta kontakt med någon jag inte känner. Alltså inte en person som hänger i baren utan sällskap, vare sig på Park eller någon annanstans.

Men andra saker var kul, jag träffade en del folk jag bara kände via bloggen. Och jag gick på seminarier. Vilken hit! Underbart!

Men det dröjde tills förra året innan jag åkte på bokmässan igen. Den här gången blev den en betydligt angenämare erfarenhet, trots att jag inte hängde i baren på Park. Men nätverkade gjorde jag inte egentligen. Däremot är det är alltid trevligt när bloggvänner blir livs levande personer. Jag träffade flera.
Och så seminarierna. Älskade dem, igen.

Nu åker jag igen. Som bloggambassadör för bokmässan dessutom. Det har varit väldigt roligt att besöka bokmässans hjärta (vi var där i februari) och se hur de arbetar. Lätt att bli avundsjuk, de måste ha världens roligaste jobb.
Jag kommer att nätverka en del (mingla, man får ju en del gratisbiljetter till mingel som bloggambassadör), men utan större förhoppningar om att det ska leda någonstans. Jag ska bara vara bokbloggare i år. Inte författarwannabee. Och gå på många seminarier.


onsdag 12 september 2012

Om att sätta upp mål med skrivandet

Jag har hört från många håll hur viktigt det är att man sätter upp mål för sitt skrivande, annars kommer man aldrig att lyckas. Inte sällan kommer dessa påståenden från folk med bakgrund i privat företagande eller företagsvärlden i övrigt. Och som har lyckats i slutändan. Ofta med hjälp av kontakter och en stor portion tur. Inte utan mycket hårt arbete, förstås, det förnekar jag inte.

För sju-åtta år sedan, när jag återupptog mitt skrivande efter ett lååångt uppehåll, hade jag som mål att bli utgiven innan jag fyllde fyrtio. Jag är nu fyrtiofem och vågar inte säga att målet är att bli utgiven före femtio.
Fördelen med det målet var att jag satte mig in i premisserna. Vad gäller för att bli utgiven? Bra manus, förstås, och jag lärde mig en hel del om hur man får till ett bra manus (jag visste inget om gestaltning, dramaturgi osv).

Jag kan nu se att jag satte upp ett mål som var för högt. Jag visste inget om utgivningscirkusen. Så jag är måhända ursäktad.

Efter två manusrundor och väldigt många år (fem?) är jag tillbaka på ruta ett med en bunt refuseringar och ett enda intresserat förlag (som jag just skickat till igen, så det återstår att se vad de tycker). Alla refuseringarna har gett skrivarglädjen en allvarlig törn.

Jag funderar väldigt på vad mitt nya mål ska vara. Skriva ett bättre manus varje gång, är ett. Göra något helt annat, är ett annat (i så fall vad, jag provade på att börja jobba, som brevbärare, men det har inte varit någon hit hittills...). Just nu vet jag bara att jag kommer att fortsätta att bokblogga, där har jag fått en blodad tand.

Problemet är att jag alltid fastnar i något slags prestigesökande. Jag vill visa mig duktig. Den förhållningen är ödesdiger för en som har ganska kass självkänsla. Kommer motgångarna tar man det personligt.
När jag började blogga, på min blogg All I Want, se länk ovan, 2007, hade jag som mål att bli ordentligt läst och kommenterad. Det blev inget med det. Nästan ingen var intresserad (förutom en liten kärna läsare, jag fick en drös bloggvänner på köpet, inte att förglömma).
Efter tre år gav jag upp. Jättebesviken. Bloggen finns kvar, men jag skriver mycket sporadiskt. Jag gav upp jakten efter läsare och det har jag haft nytta av när jag skriver på den här bloggen. Läsarskaran här är mycket liten, men trogen (vet inte hur många som följer mig på olika RSS-läsare dock). Samma på bokbloggen. Rätt så liten trogen skara läsare, med vissa stora uppgångar i samband med att jag recenserar "stora" böcker.
Det är kul att skriva när man bara skriver för att det är kul!

Vad vill jag då säga med detta?
Det är klart att man ska ha mål, missförstå mig inte. Men skrivarbranschen är tuff och svår att slå sig in på.
Drömmar är kanske bättre att ha.
Jag drömmer om att bli utgiven (och jobbar samtidigt som bara sjutton för att göra drömmen till verklighet).



måndag 10 september 2012

Skickat manus till Förlaget

Vill bara säga att jag har mailat mitt omarbetade manus Djungelblomma till Förlaget. Meddelas endast på detta sätt.


söndag 9 september 2012

lördag 8 september 2012

JAG VILL BÖRJA SKRIVA IGEN!!!!

Men hinner inte riktigt. Det är frustrerande.
Så många saker kommer i vägen.
1. Mitt gamla manus skulle redigeras och skickas till Förlaget (det är redigerat och jag skulle bara kolla layouten lite, så det är snyggt, liksom, men inte ens det har jag hunnit).
2. Familjen ska tas om hand. Hm... Föräldramöten, utvecklingssamtal etc etc. Det hjälper inte att jag har en make som är "politiskt aktiv" och springer på alla sorts kampanjevenement (riksdagsval här i Holland på onsdag i nästa vecka).
3. Ett jobb ska skötas. Trodde ni att folk inte skickar brev längre? Inte sant, inte sant...
4. Jag är en av bokmässans bloggambassadörer och med det följer vissa förpliktelser. Jättekul, men även det tar tid.
5. Jag läser. Har hamnat i en extremt läsboost just nu, eller vad det heter. Just nu;rec ex av Jan Gullious Dandy (tycker mycket om hittills).

Men ibland när jag vaknar är han där och pockar på uppmärksamhet. Johan, heter han. Är svensk och oljeingenjör och förkroppsligar nästan alla dåliga sidor av alla oljeexpats jag mött genom åren. En sån där som bara gör det för att jobbet är spännande, företaget betalar bra och kvinnorna på den exotiska arbetsplatsen är lättfotade och villiga. Ungefär så. Apropå vad Pernilla skrev om häromdagen; Måste man tycka om huvudpersonen?  Svar: Nej. Johan är inte så trevlig. Men han växer lite med uppgiften. Men då är det redan försent. Storyn i ett extremt litet nötskal.

torsdag 6 september 2012

Drömmer...

...om att kunna försörja mig på skrivandet min hobby.
Inte försörja som i leva på, men tjäna lite pengar i alla fall. Så att det betalade papper och bläck och så där.
Och kanske inte precis på skrivandet, men det som är runtomkring också.
Bloggandet, tex. Det talas så mycket om att försörja sig på bloggandet, men i stort tror jag att det mest är en myt. De flesta tjänar inte ett öre.
Jo, det förstås, bokbloggandet har gjort att jag slipper köpa böcker, får numera en del recensionsexemplar. Alltid något.

Skulle vilja korrläsa. Tror att jag är riktigt bra på det. Men hur slår man sig in utan att ha något CV. Man måste ju börja någonstans. Hur? Erbjuda gratis korrläsning? Någon som vet?

Har funderat på gå kurs för att lära mig skriva veckotidningsnoveller. Men vet inte riktigt om noveller är min grej. Men det kanske vore något att testa om manuset blir refuserat på alla förlag (har några kvar att skicka till, i fall Förlaget säger nej).

(Hatar mitt brevbärarjobb just nu. Det kunde ni väl läsa mellan raderna. Sliter ca 8 timmar per vecka för ungefär 70 spänn i timmen. Jösses, googlar och ser att brevbärare i Sverige tjänar uppåt 100 kr/tim...)

--------------------------------------------

Bloggambassadörernas tävling

Ni har väl inte missat att jag "extraknäcker" som bokmässans bloggambassadör (med min bokrecensionsblogg)?

Nu vill jag göra lite reklam för vår stafettävling. Börjar i morgon och avslutas strax innan mässan.

Så om du kommer att vara på bokmässan lördag morgon (då äger prisutdelningen rum) så ta chansen att delta!

Mer här.


---------------------------

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...