Sista kapitlet i mitt förra skrivarprojekt.
Första kapitlet i mitt nya.
Båda skrevs ganska nyligen, den ena mer bildligt.
Uppmuntrande skrivarkurskollegor kunde inte förstå varför jag inte vill kämpa vidare med Kvarnsten om Halsen, speciellt inte sedan en av dem läst den i sin helhet och bestämt krävde att få läsa fortsättningen (dvs roman nr 2, ännu inte skriven, blir troligtvis aldrig skriven).
Men jag vet ju att den inte håller. Förresten är det kört, jag vet inte vilka fler förlag jag skulle kunna skicka till.
Och om jag skulle försöka igen måste mycket skrivas om.
Jag klarar inte det nu. Kanske om tre år. Man vet aldrig.
Så här i efterhand kan jag tycka att det är synd att jag inte visste tidigare. Att jag inte såg det tidigare. Att ingen av de som läste såg det.
Vad som brast.
För då hade jag kanske orkat ändra.
Lite arg är jag på mig själv för att jag var snål och inte kallade in professionell hjälp från början, men jag trodde ju i min enfald att det var tillräckligt bra som det var.
Men det är bättre att få veta sanningen sent än aldrig.
Nu håller jag på med första kapitlet på mitt nya projekt i stället. Jag hade gjort samma fel där, fick hjälp av skrivarcoachen att se felen och nu ändrar jag massor. Det känns helt rätt. Berättelsen har fått ny schvung. Eller det svingar. Eller vad det nu gör.
Bara det att den där goa´ inspirerande känslan från skrivarveckan är borta. Vardagen slår tillbaka. Det är kul att vara hemma, men svårt med att hitta skrivarluckor bland all stryktvätten.
---------
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
Hej,
SvaraRaderahar sett på Fejan och lite andra ställen att skrivarkursen i London var bra. Hoppas att energin kan hänga i och du får ut något nyttigt av det.
Som du skrev "Jag hittar nog minnet." Bara jag kommer ihåg var jag förlagt det.
Ha det bra
Nämen åh! Inte tappa nu, kom igen, heja! Och så vidare. :)
SvaraRaderaHm, jag antar att det inte hjälper om jag pekar på mig själv med niotimmarpåjobbet och tvåtimmarpendling varje dag? ;)
Jag hoppas att du kan få till inspirationen nu när du är tillbaka i vardagen, och använda allt du lärt dig. Jag har nog inte givit mig till känna här förr, men jag läser och håller tummarna.
Förstår att det är tungt att släppa ett helt manus, all den tid, engagemanget. Du får tillåta dig den kreativa sorgen. Men ibland är att börja om det rätta. Lycka till med nästa projekt, nu med än fler insikter!
SvaraRaderaJag har allt kommit igång att skriva efter kursen, det känns bra. Försöker ta tillvara de luckor som finns. Men med alla idéer så känns det som att jag håller på att spricka! Är rädd för att glömma något.
SvaraRaderaNilla, jag tycker det var bra uttryckt, det där med att tillåta den kreativa sorgen.