Seg vända igen...

Jag är inne i en seg period igen. Det är så regelbundet och följer strikt sin cykel (alltså cyyyyykel, inte cyckel...) att jag nu VET... att det knappast är någon  idé att ägna sig åt skrivande under PMS-veckan.
Konstigt att både sex och skrivande funderar bäst under ägglossningen. Hmmm...
Pinsamt personligt där. Jag ber om ursäkt.

Jag funderar fortfarande på att skriva om ungefär första tredjedelen av mitt manus. Det är mycket. Känns för mycket just nu. Dessutom är det snart skollov, Alperna hägrar och tankarna är någon annanstans (som; var sjutton är alla långärmade skidtshirts, ni vet sådana där med krage med blixtlås...). Borde dessutom tappa ett kilo för att skidbrallorna ska sitta bättre.
Längtar till den där höga luften. Ska ha ett berg pocketböcker med mig. Ingen internet (om inte hotellet mot all förmodan fått för sig att installera WIFI sedan vi var där sist).

Nej, allvarligt talat. Det där med att skriva om (alltså inte redigera  i manus, utan helt skriva om) är ingen lätt sak. För snart ett år sedan var jag i London och påbörjade författarcoachingen, och det känns som om jag inte kommit så mycket längre sedan dess (det är absolut inte sant, jag överdriver rejält).
Jag har faktiskt skrivit en slags kapitelindelning, med bara stolpar med det viktigaste, och kommit ganska långt. Men stolparna tenderar att bli mer än stolpar, ett långt synopsis egentligen, och det är inte riktigt meningen. Meningen var att jag skulle skriva nytt och inte modifiera ett utförligt synopsis. Nu har jag svårt att släppa tex. dialoger som jag gillar, därför skriver jag ut hela dialogen i stolparna. Fel, tror jag. Men jag vet inte. Jag kan inte alls se vad som är bra och dåligt i den del av manuset jag vill skriva om.

Borde kanske lägga hela den här sörjan åt sidan tills skollov och annat är över. Till jag är i rätt fas i cykeln igen (känns mer som en bergochdalbana än en cykel).