Skrivarstopp

Efter några dagar med skrivarflöde förra veckan har det tagit stopp. När jag kom till kapitel 6 (har tänkt skriva om ungefär 15 kapitel).

Romanprojektet och omskrivningen av början känns alltför överväldigande och dessutom har ett par utomstående faktorer spelat roll. Svärmor föll i förra veckan och axeln gick ur led. Nu sitter hon och kan inte ens tvätta sig själv. Frustrerande för en annars så aktiv kvinna. Lyckligtvis har det ordnat sig med hemhjälp och doktorn är positiv. Men det kommer att ta flera veckor om inte länge, innan hon blir återställd.

Själv har jag haft en envis hosta i två veckor och allmän trötthet, och när jag i morse vaknade med huvudvärk för femte dagen i rad gick luften ur mig ordentligt. Huvudvärk orsakad av det gamla vanliga, hormoner och fel vecka i månaden, i fall någon blev orolig, men fem dagar i rad är att ta i. Lyckligtvis släpper huvudvärken framåt förmiddagen med hjälp av Treo, men den tar ändå musten ur mig.

Energin räcker inte så långt, bara till att hålla vardagsbestyren i gång, men inte till skrivandet. Det går så långt mellan skrivartillfällena att jag glömmer vad jag har skrivit. Och jag känner mig så ensam där jag sitter och brottas med karaktärerna och hur jag ska gestalta det de är med om. Jag har ju inga kollegor som jag kan bolla tankar med på kafferasten.

Författarens dilemma, ensamheten!