Häromdagen, den 22 maj, gjorde jag något dumt. Tror jag.
Kanske inte. Tids nog vet jag.
Jag skickade in En av Guds bättre människor till A. Bonniers bokförlag. Slår på stort med en gång. Lika bra att börja med ett av de stora, kanske det största.
Hade jag inte känt så för boken hade jag nog inte sänt in mitt manus. Därför är jag också så rädd för refusering. Jag tycker ju så mycket om den. Den känns färdig, hel, läsvärd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Bra gjort! Hoppas att de nappar!
SvaraRaderaKära Inga-Lina!
SvaraRaderajag vet inte hur du hittade till detta inlägg, men det är ett och ett halvt år gammalt och hur det gick?
Åt skogen förstås. Men det var ett annat manus...