När vi flyttade tillbaka till Europa och kontinenten så såg jag fram emot att små och stora resor vi skulle göra. Jag ville se hela kontinenten.
Men det har inte blivit så mycket som jag drömde om. Sommaren tillbringas alltid i stugan i Bohuslän (och det är egentligen ingen som klagar över det, nära till hav och bad, lugnt och skönt, nära till familjen) och sportlovet i samma by i Österrike. Det finns en trygghet i det man känner igen, men det kan också vara lite tråkigt.
Alla de där småresorna som jag drömde om har inte riktigt blivit av.
Men förra året lyckades vi ta oss till norra Italien (Ligurien), en resa jag länge planerat för men vädret under barnens långa majlov satte käppar i hjulet varje år.
Och i år, om några veckor hoppas jag att vi ska ta oss till Frankrike. Först ett stopp runt Dijon och sedan Provence och Rivieran förhoppningsvis. Allt beror på vädret. Maj kan vara opålitligt. Samtidigt är det lågsäsong och man behöver inte boka i förväg. Barnen är stora nog att tåla/charmas av ovisshet vad det gäller övernattning.
Jag vet inte var det där med förkärleken till resande kommit ifrån. Även om jag aldrig reste utanför Norden med mina föräldrar (pga brist på språkkunskaper och i viss mån även pengar) så reste vi alltid; med tältet på takräcket. Det fanns alltid ett intresse hos mina föräldrar att se nya platser.
Ligga på en strand i en eller två veckor har aldrig lockat mig, men att varva en aktiv semester med lugna dagar tillsammans med en god bok i en vilstol tilltalar mig mycket.
Den här B&B:en har vi bokat
för första natten.
Bara namnet låter härligt.
Chamres d´Hotes
Le Chat Troubadour
|
Resandet är bra för kreativiteten tror jag, man ser nya miljöer och får idéer genom det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar