39. Divergent

Snart har filmatiseringen av Divergent premiär (eller har haft?), men jag känner mig inte så lockad. Jag såg en dålig recension i någon tidning och tänkte att jag väntar till den dyker upp på Videoland (online videohyrning i Holland).

 Jag lyssnade på audiobookversionen av Divergent och de efterföljande två böckerna i somras och höstas, och även om jag sträcklyssnade; ville ju veta hur det gick, så tog berättelsen inte riktigt tag i mig.
Flera orsaker.
Det är omöjligt att inte jämföra den med Hunger Games. Och jag är ett stort Hunger Games-fan. Dess hjältinna Katniss är mycket mer komplex och levande än Divergents Tris.
Dessutom är det väldigt mycket stridande i Divergent-böckerna. Det blev tröttsamt i längden.
Sedan tröttnade jag på det väldigt kyska förhållandet huvudpersonerna hade. Det är så amerikanskt och tråkigt. Det är helt enkelt inte trovärdigt att ett ungt par i en dystopisk kaotisk värld inte ens... Men slåss, det gör de minsann!
Ja, jag vet; Hunger Games är också väldigt kysk. Det var kanske därför jag reagerade när jag läste Divergent. Inte ännu en amerikansk dystopisk Young Adult-roman där de knappt ens kysser varandra...
(Men i Catching Fire låtsas de i alla fall att de har ett sexuellt förhållande).

Att sedan filmmakarna lyckats få till två mycket bra filmatiseringar av Hunger Games och Catching Fire gör att jag har ännu mindre lust att se Divergent, i alla fall på bio.

Om någon har sett Divergent och faktiskt tycker att den är helt okej; säg till.