Jag ska vara ärlig; jag tror inte att jag riktigt förstår det där med att man ska hitta sin egen röst (eng. voice) i skrivandet.
Vadå röst? Gäll, tyst, raspig, hes, arg, ledsen... ??
Jag trodde det handlade om din egen stil, men det är inte hela sanningen. Stil kan ju mer handla om sättet man skriver, tex hårdkokt om det är en deckare, eller en deckare med mer "fluff" (diskbänksrealism och mycket om huvudpersonernas hemmaliv).
En del säger att man ska hitta själen i sitt skrivande. Det är ungefär lika obegripligt som att prata om röst.
Förlagsfolk frågar ofta efter något som sticker ut. Jag vet inte om det är själen eller rösten de letar efter. Kanske.
Om man nu ska hitta sin röst tror jag i alla fall att man måste skriva om det som ligger en nära. Det man brinner för, har upplevt, levt nära, finner intressant.
Det är kanske inte så konstigt att jag skrivit ett romanmanus som utspelar sig i Afrika, eftersom jag bott där i ett antal år. Andra manus ligger mig också nära, både vad det gäller plats och karaktär och intressen.
Jag måste nog börja där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar