Blogg100 #43 - Game of Thrones

Game of Thrones har börjat igen.
Jo, jag är lite svag för den här mastodontserien, trots att dess myller av karaktärer och intrigtrådar tvingar en att vara på helspänn så att man inte missar något.
Det är väl den grymma sagan som lockar, samt att vackra kläder och fantastiska miljöer.
En del av den nya serien är i spelad i Sevilla och det tänkte jag skriva om en annan dag; om jag kan hitta mina Sevillafoton...

Hörde att de sökte statister till senaste serien och 86 000 sökte.
86 000!

Blogg 100 #36 - Kräftskiva

nej,  skämt 

åsido... 

Vi hade glömt att vi hade tinnor i kanalen. Alla fick friheten åter.

Blogg100 #32 - Erbarme dich

Jag är precis tillbaka från en fantastisk film; Erbarme dich. Orkar inte riktigt skriva om den, men så här presenteras den på  Imdb:

"A labyrinthine narrative in which people relate their special relationship with the music of Bach, with Pieter Jan Leusink's Bach Choir and Orchestra providing the score and a group of homeless people serving as their audience."

Blogg100 #28 - Vår i sikte?

Nej, inte alls. Och den verkar inte komma nästa vecka heller. Vi hade några härliga dagar, men det är nästan två veckor sedan. Satt ute i solen och påtade i trädgården och stormyste.
Nu har jag plockat fram vinterjackan och vinterstövlarna igen. Usch!

Blogg100 #27 - Romantiken II

...är jag lite trött på just nu. Filar på det sista till hemtentan, den ska vara inne i morgon kväll, men jag hoppas kunna skicka in den redan ikväll, eftersom jag vill ha LEDIG SÖNDAG!

Att få till en analys av Shelleys Frankensteins monster och Hoffmanns Sandmannen på bara 2,5 sida är skitsvårt för en som gärna brer ut sig. Och det finns massor att analysera. Och då har jag ändå bara snuddat vid att romantiken var en eländig litterär epok för kvinnor. Inga som skrev och det skrevs inte heller om kvinnor (annars som föremål för lidelsefull kärlek). Förutom Mary Shelley då, men hennes Frankensteins monster har superbleka kvinnoporträtt.
Trött på romantiken.
Det är jag.

Hit med lite REALISM!

Kommer på måndag!

Blogg100 #20 - Molnförmörkelse

Inte en förmörkad sol så långt ögat kunde nå. Vad jag förstår vad det likadant på många platser; Sverige, Danmark, England.
Moln, moln, moln...

Blogg100 #19 - Dimmig vandring

Inspirerad av det jag skrev igår tog jag med mig hunden till ett av favoritställena i omgivningen; en spikrak vandringsstig som går rätt igenom en "polder". Stigen går på en vall, dyke, mellan två vattenområden. Här ligger vattnet på samma nivå på sidorna, men ofta kan man se att vattnet på en sida av en sådan här vall ligger högre eller lägre än den andra sidan. Då vet man att det någonstans i närheten finns en pump som pumpar vattnet från den lägre nivån till den högre. Området där vi vandrade ligger ungefär 2,5 meter under havsytan. De lägsta punkterna i Nederländerna är mer än 6 meter under havet.

Solen bröt inte igenom dimman igår, så det var svinkallt. Extra ruggigt med tanke på att det dagen innan hade varit mer än femton grader varmt. Nu var det runt åtta.
Idag skiner solen igen, men våren har kommit av sig lite. Jag väntar nog med att så min ruccola och mina morötter. Och inköpet av fikonträdet får nog vänta också.



Ps. Vi såg svanar igår, inte helt ovanligt, jag ser nog svanar varje dag. Men den här svanen satt mitt på stigen när vi hade vänt om och var på väg tillbaka. Lite läskigt, eftersom svanar kan vara aggressiva, speciellt om man kommer med hund och om de har ungar. Men nu var det mars och han eller hon såg ut att vara lugn. När vi kom närmare försvann svanen från stigen och simmade bort.

Blogg100 #17 - E-böcker

Jag är en hängiven användare av eböcker, min eboks-läsare (Sony Ereader) är med överallt, speciellt nu när jag alltid har kurslitteratur jag måste läsa. Eftersom vi läst en hel del äldre litteratur, som inte har copyright längre, finns det tillgängligt på Gutenberg.org och Litteraturbanken.se.
Men tyvärr har de svenska biblioteken, i alla fall mitt lokala som jag använder mig av, skurit ned på antalet lån till ett (1) per vecka, vilket har ställt till det för mig på kursen. Vid kursen tog jag reda på vilka böcker i kurslitteraturen som fanns på Elib (tex utländska äldre författare översätta på svenska, engelska läser jag på originalspråk via Gutenberg, med andra läser jag helst på svenska), men tänkte inte på att jag inte kunde låna dem i klump i början av kursen. Jag fick låna dem en vecka i taget. Svårt om man vill läsa parallellt inför en tenta. Men nu är det sista nedladdningen, så det ska nog fixa sig. Det är Romantiken som gäller och läsa Goethes Werther på tyska var inte riktigt min grej...
Har den på svenska nu, lyckligtvis.
Systemet med ett lån per vecka fungerar också dåligt när man ska på semester och gärna vill ladda plattan med många böcker. Men jag kan förstå att det inte har funkat hittills med fler lån eftersom varje ebokslån är läskigt dyra för biblioteken. Fysiska böcker kan du långa hur många som helst av (?), men inte eböcker. Det är inte riktigt logiskt.

Apropå att läsa eböcker, så läser jag helst på min Sony Ereader, en gammal modell utan uppkoppling. Visst går det att läsa på smarta telefonen eller ipaden, men jag lockas hela tiden till att kolla mail, Facebook, spela Candy Crush... Dessutom är Ereadern mycket mer skonsam för ögonen.

Blogg100 #15 - Putin...

...ska jag inte skriva om idag, men testar bara om sökmotorerna får några besökare att hitta hit på grund av att jag skriver Putin i rubriken. Det är nämligen inte så värst många som hittar hit.

Igår skrev jag om att jag drömde om ett enklare liv med mindre fokus på materiella saker.

Idag drömmer jag om en ny bärbar liten dator. Den jag har nu, en så kallad miniPC, är fem år gammal och börjar bli riktigt låååååångsam... Fast jag älskar den lilla saken...

Litteraturvetenskapen suger just nu. Goethes Werther är faktiskt skittråkig. Jag vill hellre läsa Love Almqvist.

Blogg100 #14 - Thomas Idergard

Tittar du som jag gärna på Nyhetspanelen på fredagar i Gomorron Sverige? Tycker du som jag att sammanställningen Idergard, Berge och Schlaug var den allra bästa, och ingen annan sammanställning av debattörer har samma pigga dynamik som denna hade, och har du undrat, precis som jag, vad som egentligen hände med den där Thomas?
Svaret finns DN, Thomas Idergard har blivit katolik, och är på väg att bli jesuitpräst.

Helt färsk nyhet är det inte, Dagen skrev om det redan i höstas.

Intressanta artiklar båda två, om en enskild persons väldigt speciella vandring i livet.

Ibland kan jag bli enormt avundsjuk på folk som valt att leva i enkelhet. Det livet lockar mig enormt ibland, eftersom jag känner mig så bunden vid allt det där tungt materiella, hus och huslån, sommarstuga i Sverige, skidsemestrar...

 En dag när barnen är utflugna och står på egna ben, skulle jag vilja ta det där steget och leva enklare, bo billigare och lägga pengarna på andra "nyttigare" saker.

Skriver man behöver man egentligen endast en skrivhörna. Och sina böcker. De tror jag aldrig att jag gör mig av med.

Ps. I april ska jag på retreat i ett katolskt nunnekloster. Det ska bli spännande, jag har aldrig varit i ett nunnekloster i Nederländerna, däremot i Syrien,

Blogg100 #13 - Borde skriva om...

Borde skriva om en mängd olika saker. Borde skriva om landet jag bodde i 2003-2006, en land som jag älskade. Människor som jag älskade. Borde skriva om att 12 miljoner av dem lever på flykt, att deras hem och kulturskatter förstörs.
Men jag orkar inte just nu. För jag blir så ledsen.
Men ska skriva.  En annan dag. Lovar.

Blogg100 #12 - Wallström och Saudiarabien

Så länge jag kan minnas (och den tidsperioden omfattar de sju år jag har bott i Mellanöstern) har jag undrat varför västvärlden håller Saudiarabien om ryggen och skyr Iran som pesten. Förutom att jag tycker att Iran är ett mycket intressantare land är Saudiarabien (rikt kulturarv tex) så är det egentligen inte mycket som skiljer förtrycket, främst av kvinnor, i de båda länderna åt.
Och då syftar jag givetvis inte bara på att kvinnor inte får köra bil i Saudiarabien (något som får till konsekvens att det finns miljoner gästarbetare som jobbar som taxichaufförer endast för att köra runt saudiska kvinnor) utan också på  att landet har massor av asiatiska gästarbetare som behandlas väldigt dåligt.
Att mycket av de medel som finansierar bland annat ISIS kommer från den saudiska oljan är också en väl bevarad officiell hemlighet.

Jag har aldrig förstått hur västvärlden och då främst USA haft Saudiarabien som främsta allierad.

Så det kom som en angenäm överraskning när Margot Wallström satte ned foten (och senare avtalet om vapenexport till Saudiarabien inte förlängdes) och kritiserade Saudiarabien, även om jag inte är säker att hon pekade ut ett speciellt arabland, för dess ganska obefintliga respekt för mänskliga rättigheter (mitt ordval inte Wallströms).
Även utländska media hyllar den svenska utrikesministern.

Jag kan förstå om Saudiarabien börjar bli lite oroliga. Tänk om USA är på väg att få bättre relationer med Iran, länderna pratar i alla fall med varandra, samtidigt som de inte mer vill ha med Saudiarabien att göra om Saudi tar mer avstånd från extrema salafistgrupper som ISIS? Och oljan kommer att ta slut för eller senare. Vad ska Saudiarabien göra då? Vem ska betala taxichaufförerna som kör runt alla kvinnor som inte får köra bil? Vem ska betala alla gästarbetare som gör allt skitjobb? Kommer Saudiaraberna att göra skitjobbet själv?

Blogg100 #11 - Wageningen

Yngste sonen hade en ledig dag, så vi stoppade hunden i bilen och reste till Wageningen för att hälsa på dotter/storasyster i hennes studentlägenhet i Wageningen. Hunden spydde upp frukosten precis när vi nådde campus. Annars var det en trevlig dag. Vi hann med en vandring i skogen också (vi har inga skogar där vi bor så det är lite speciellt).

Blogg100 #10 - Skräckromantik

En av behållningarna av att läsa litteraturvetenskap och då främst litteraturhistoria är att man lär sig var dagens olika litteraturgenrer har sina rötter.
Skräck till exempel (egentligen inte min favoritgenre) började med skräckromantiken under Romantiken och tongivande var bland annat Edgar Allan Poes skräcknoveller och noveller som Kappan (Gogol) och Sandmannen (Hoffman). Och Frankensteins monster (Shelley) inte att förglömma. Frankensteins Monster och Sandmannen har en del gemensamt; viljan att skapa en artificiell människa och faran med det är centrala teman. Här kan man också ana rötterna till science fiction. I övrigt är det mest gengångare, spöken och vampyrer som dominerar skräckromantiken. Med rätt så mycket sexuella undertoner.
Intressant läsning.

Blogg100 #8 Kvinnodagen

Hittade denna, vet inte varifrån den kommer och vem har sagt det. Håller med till hundra procent.

Blogg100 #7 - Är sminkad kvinna lika med foglig kvinna?

Jag laddar upp inför kvinnodagen som ni förstår.
Anledningen är givetvis Lena Anderssons DN-ledare om sminkade skidåkare, som blivit ganska uppmärksammad.
Även om jag kan hålla med om att smink och krävande toppsportprestation inte verkar funka så bra ihop, så kan jag ändå inte låta bli att fundera på om en sminkad kvinna verkligen är detsamma som en kvinna som vill försäkra andra om att hon i första hand är foglig och dekorativ.
Är att man sminkar sig ett tecken på att man inte är fullt ut jämställd?

Jag sminkar mig ganska ofta och har aldrig tänkt på att det skulle ha något med foglighet att göra. För mig är det lika naturligt som att ha hela och rena, och snygga kläder på mig. Men jag har aldrig lagt ut enorma summor på kläder (främst för att jag har svårt att hitta kläder som passar mig...).Är jag dessutom "bara" hemma så brukar jag strunta i sminket, och jag brukar strunta i de snyggare kläderna. Det är mest praktiska kläder och osminkat ansikte som gäller. Men jag skulle aldrig gå till affären i träningsbyxor, om jag inte kommer direkt från gymmet.

En del kvinnor sminkar sig, andra inte. Låt kvinnor göra som de vill och koppla inte ihop de som sminkar sig med någon slags "foglighet". Tycker jag i alla fall.

Blogg100 #6 - Vasaloppet

Jag är av naturen väldigt osportslig, det vill säga, jag är dålig på sport. Hatade gympalektionerna innerligt.
Men stora sportevenemang på Tv tittar jag gärna på. Som Vasaloppet.
Detta minns jag med ett leende; kvinnan som åkte fastän hon inte fick.
Jag minns det främst för hon kom från hemorten.

Blogg100 #4 Trött

En kombination av förkylning, lång resa bakom ryggen och det faktum att jag alltid drabbas av en slags just-skickat-i-väg-manus-deppighet (separationsångest?)  gör att jag är vansinnigt TRÖTT och inte har lust att blogga.
Drömmer mig tillbaka till snöiga berg och Apfelstrudel

Blogg100 #3 - Jobba hemifrån

Jobb och jobb... Jag har inte precis någon inkomst. Men i alla fall... Jag är hemmamamma, även om min tid numera går åt till att skriva och läsa litteraturvetenskap. Orsaken till att jag gav upp min "karriär" som socialarbetare en gång i tiden var min mans jobb som tog hela familjen till de mest exotiska platser, där jag inte kunde/fick jobba.
Nu är barnen halvt utflugna, åtminstone den äldsta, men jag har inte större planer att försöka sätta igång med jobb igen. Jag vill inte heller. Jag tror inte jag klarar av mitt yrkesval och jag tror inte jag klarar av att "börja om på nytt". Men jag har min utbildning som grund och den kommer alltid att inspirera mig och mitt skrivande.
Jag har alltid velat skriva och skriver aktivt sedan över tio år. Målet är givetvis att bli utgiven, men alla som känner till branschen (och har följt denna blogg) vet att det målet kan tyckas ouppnåeligt. Men jag ger inte upp. Jag har varit rätt så "nära" tidigare (i alla fall haft personliga kontakter på förlag) och trots besvikelsen över slutliga refuseringar har jag samtidigt sett dem som uppmuntrande refuseringar. De har inte varit standardrefuseringar, som oftast betyder att manuset inte blivit läst i sin helhet, utan refuseringar med lektörsutlåtanden, ibland i två omgångar. Och jag har lärt mig oändligt mycket.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Jag ville skriva om hur svårt det är att planera sin tid när man har all tid i världen. Det är klart att jag inte har all tid i världen; huset ska fortfarande skötas, maten lagas, ungarna måste göra sin läxor, h unden måste ut.
Jag lider av dålig självdisciplin, eller om inspirationen flödar; glömmer allt, och ibland kan en hel dag gå, "utan att jag har gjort något".
Nu har jag börjat läsa på distans, litteraturvetenskap, och det har faktiskt hjälpt mig att planera. Det och hunden, har gett dagen rutin. Jag kan liksom inte glömma bort honom, och de regelbundna promenaderna är uppfriskande för hjärnan. Dessutom är det härligt med sällskap. En varm hund i knäet, eller intill en i soffan (det är en liten ras, en havaneser) är bra när man försöker traggla sig igenom Dantes Den gudomliga komedin, eller som nu; Goethe.

Blogg100 #2 - Hundar och manus

Två, kanske tre saker dominerar min vardag nu; litteraturvetenskapsstudier, manuset och hunden. Hunden är nu nästan sju månader och som alla hundar i den åldern full av energi. Så full av energi att han igår antagligen gjorde något galet med vänster framben. Idag kunde han knappt gå. Till veterinären. Antagligen stukad "underarm". Smärtstillande och inflammationshämmande föreskrivet. Om det inte hjälper; tillbaka för röntgen.
Puu. Inte vad man vill när man är supertrött efter en lång resa.
Egendomligt att ha en hund som inte följer varje steg man tar...

Men en sak lyckades jag med idag i alla fall! Jag mailade iväg mitt manus till en förläggare som vill läsa! Håller alla tummar som finns!

Nu ska jag läsa om Romantiken...

Vi hörs i morgon!