Inspirerad av det jag skrev igår tog jag med mig hunden till ett av favoritställena i omgivningen; en spikrak vandringsstig som går rätt igenom en "polder". Stigen går på en vall, dyke, mellan två vattenområden. Här ligger vattnet på samma nivå på sidorna, men ofta kan man se att vattnet på en sida av en sådan här vall ligger högre eller lägre än den andra sidan. Då vet man att det någonstans i närheten finns en pump som pumpar vattnet från den lägre nivån till den högre. Området där vi vandrade ligger ungefär 2,5 meter under havsytan. De lägsta punkterna i Nederländerna är mer än 6 meter under havet.
Solen bröt inte igenom dimman igår, så det var svinkallt. Extra ruggigt med tanke på att det dagen innan hade varit mer än femton grader varmt. Nu var det runt åtta.
Idag skiner solen igen, men våren har kommit av sig lite. Jag väntar nog med att så min ruccola och mina morötter. Och inköpet av fikonträdet får nog vänta också.
Ps. Vi såg svanar igår, inte helt ovanligt, jag ser nog svanar varje dag. Men den här svanen satt mitt på stigen när vi hade vänt om och var på väg tillbaka. Lite läskigt, eftersom svanar kan vara aggressiva, speciellt om man kommer med hund och om de har ungar. Men nu var det mars och han eller hon såg ut att vara lugn. När vi kom närmare försvann svanen från stigen och simmade bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar