En tuff, men underbar skrivarvecka, som var som en enda lång bekräftelse. Vad som kanske är skönast är att våga säga till vänner och bekanta; Så nu ska jag skriva en bok! Förut vågade jag inte berätta att jag hade en skrivardröm. Jag var nog rädd att bli stämpad som någon-som-tror-att-hon-är-något.
Slutsats (fick bankas i mig ganska hårt av bla. Ann Ljungberg):
- Jag kan skriva
- Jag har en bra idé
- Jag har skapat intressanta karaktärer
- Jag måste skriva färdigt min bok
Ett jätteinjektion självförtroende.
Det var också kul att få lite koll på vad jag var extra bra på. Inre beskrivningar, kanske främst, dialogerna fungerar ganska bra också.
Nu har jag satt mig med en plan i huvudet:
- Skriv om i tredje person (med största sannolikhet kommer jag att göra det, just nu känns det som i romanen har fått nytt liv pga. detta)
- Skriv färdigt innan hösten
- Låt Hans-Olov och kanske även Ann (om hon hinner) läsa
- Skicka in till förlag
- Får jag inte napp, så ger jag ut den själv! (Med Ann som korrläsare, antagligen)
Nu måste jag börja skriva också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar