Adventskalender 15 december - Kom in i mitt skaparrum

Johanna skriver eftertänksamt om "ett rum att vistas i". Alltså inte det fysiska rummet man sitter och skriver i, utan det skapade, det som ens skrivande skapar, eller någon annans bok.

Man längtar till rummet när man inte är där, och mår som bäst när man är i det. Man bjuder in andra i rummet när de får läsa ens texter.

Trots att jag vet att jag mår som bäst när jag är därinne, så har jag ganska dåligt samvete, eller vad det nu är, för att jag är där. Det är så mycket som väntar utanför. Familjen, tvätten, städningen matlagningen. Omgivningens och mina förväntningar på mig. Jag borde skaffa ett "riktigt" jobb. Eller åtminstone syssla med lite mer frivilligarbete (det finns mycket mer sådant här i Holland än i Sverige).

Jag kan i bland må dåligt av att bara jag går in i rummet. Det är sällan jag delar med mig av mina texter. Jag har försökt gå den svåra vägen, via förlagen, främst för att jag vill att andra ska läsa, men det är givetvis inte det bästa sättet att bjuda in andra.
Ibland blir jag så avundsjuk på musiker, som är med i något band, eller konstnärer, som regelbundet målar tillsammans. (Jag går förresten på en målarkurs, mest inriktad på akrylmålning och teckning, och det var länge sedan jag deltog i något så givande. Ingen av oss är några stjärnor, även om vissa har mer talang än andra och skapar vackra tavlor, men det handlar mest om att få utvecklas och feedback).
I går hörde jag musikskolans brassband öva julsånger när jag tog sonen till fiollektionen, och man riktigt kunde känna musikglädjen vibrera genom väggen. Och blev avundsjuk för att de har möjlighet att bjuda in mig i sitt "rum".