Amanda skriver bra om att ha fel förebild som "författarwannabee".
Jag rodnar och konstaterar att det hon skriver stämmer in på mig. En hel del.
Jag återupptog mitt skrivande av flera olika orsaker, men en var faktiskt att jag tyckte att jag kunde skriva lika bra, eller bättre än en känd svenska deckarförfattare. Som jag egentligen inte tycker är så vansinnigt skicklig. Det irriterade mig att författaren blivit så framgångsrik. Kan hon/han, så kan jag...
Nåja, det stämmer inte helt med det Amanda skriver, och en god sak kom ut av det; jag började skriva igen.
Men nej, jag har inte den icke nämnda succéförfattaren som förebild.
Jag har andra, mycket bättre, förebilder. Det betyder inte att jag försöker kopiera dem, det känns lite förmätet. Med tiden har jag försökt vara mig själv mer trogen. Hitta en egen stil, en egen röst, och sist men inte minst; en unik historia.
Något som inte har berättats förut.
Jag tror jag har ett manus nu som är en unik historia. I alla fall tillräckligt unik. Åtminstone mer unik än mitt förra manus.
Däremot vet jag inte om manuset håller kvalitetsmässigt. Just nu vet jag inte hur jag ska åtgärda det, men jag hoppats att jag ska lyckats lösa knutarna och skapa ett bättre manus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar