Summering av skrivaråret 2019

Inget.
Jag har inte skrivit något. Inget alls. Det har inte hänt på många år att jag inte har skrivit något alls på ett helt år.
J-vla skitår.
Jag har inte ens lyckats med målet att skicka in Sanden är inte smutsig till förlag.
Men jag har redigerat klart det. Och ska bara korrläsa en sista gång. Bara.

Mål för 2020:

• Skicka in Sanden är inte smutsig till förlag
• Spåna lite om jag ska börja skriva på en uppföljare till Kvarnsten om Halsen .Den har snurrat en del i huvudet och kommit upp till ytan igen de senaste veckorna. Av erfarenhet vet jag att man då ska skriva, om det är något som snurrar i huvudet.
• Skriva mer på "prästskrönan", favoritmanuset.
• Se om jag kan få igång skrivandet på alternativa sätt. Blogga?
• Om livet tillåter: Åka till Bokmässan.

Risken är bara att 2020 blir en bergochdal-bana. Kommer jag att orka skriva? Hur kanaliserar man sorg, oro och trötthet in i skrivandet? Jag lyckas bara skriva när jag mår någorlunda.

Någon som har tips?

Summering av skrivaråret 2013

Varje år i slutet av december, sedan 2009, har jag gjort en summering av skrivaråret som ligger bakom mig. I samma inlägg sätter jag upp mål för nästa år. Det ska jag göra nu igen. Det är en bra tips för alla som skriver. Speciellt nyttigt är det att gå tillbaka och se om man har uppnått sina mål.

Man lär sig en del på att sätta upp mål. De måste vara realistiska, eller snarare; man kan ha ett par stora mål och flera delmål. Tex, ett stort mål som att (någon gång) bli utgiven. Ett delmål kan vara att få klart ett manus (en stor bedrift i sig) och skicka till en lektör, till förlag etc.

I bland är det deppigt att titta tillbaka också, speciellt om man har haft motgångar. Min årssummeringar har varit rätt så deppiga. Det känns bättre i år, konstigt nog, trots att jag inte skrivit så mycket egentligen.

Men först: Målen från förra året, med mina kommentarer som jag skriver nu i rött.

-----------------------------------------

Mål inför 2013:

1. Jag ska försöka skriva om Djungelblomma och skicka till de tre förlagen jag har kvar på min lista. Är det fel att skicka in något som man inte längre tror på? Jag har ju trott på manuset en gång. Det är kanske precis som ett förhållande, ups and downs, men man har lovat varandra trohet, så man reder ut det... Låter det fånigt? Jag hoppas i alla fall att jag ska tycka om manuset igen om jag bara låter det få lite tid.

Mål uppnått! Det var inte helt enkelt. Jag skrev om och bytte perspektiv (det senare var ett misstag, det ska jag aldrig göra om; byt aldrig perspektiv så sent i skrivarprocessen) och skickade in till de sista förlagen på listan. Jag hade faktiskt inte förväntat mig något annat än standardrefuseringar, så lite kände jag för manuset. Jag tyckte det var sönderskrivet.
Men till min förvåning fick jag ett "positivt" nej från ett stort känt förlag. Det hade blivit läst både av redaktör och erfaren extern lektör. Om jag skriver om (de talade också om vad de inte gillade med manuset) så vill de läsa igen. Jag har inte skrivit om ännu, men kommer att göra det (se delmål nedan).
Ett annat förlag standardrefuserade och det på det tredje hade manuset  kommit så långt att det lästes och diskuterades, och även det är ju väldigt positiva nyheter.
Så trots att jag var så trött på Djungelblomma att jag kunde spy så kom det lika långt i förlagskvarnarna som förra året (den förra versionen). Så här i efterhand är det ett resultat jag är väldigt glad över, även om man blir rätt så knäckt vid varje refusering.
Att ha kommit så långt bäddar antagligen för att samma förlag gärna läser nya manus. Jag hoppas jag har fått en kontakt som varar.


2. Jag ska gå en kurs i att skriva noveller för veckopressen. Kanske med målet att lyckas sälja in några noveller. Men det är kanske att vara lite övermodig, jag vet ju inte ens om jag passar för novellskrivandet. Men jag behöver en utmaning, och det här får det bli!

Jag har gått slut den här kursen och är jättenöjd. Jag har skrivit mer här. Några noveller blev dessutom skickade till novelltävlingar i veckopressen, tyvärr utan resultat. Jag borde ta mig tid att skriva mer noveller.

3. Jag ska gå Ann Ljungbergs distanskurs Produktiv författare. Såg att jag redan för ett år sedan skrev att det var kursen för mig. Jag är inte direkt produktiv. Och nu är jag hemma på heltid igen, borde hinna producera mer text.  
Nu har jag vunnit kursen, i Anns eminenta adventskalender! Yes!

Jag har tittat lite på kursen i början av året. Det finns fortfarande en del att beta av där, men jag är usel på att pyssla med självstudier. Jag måste ha deadline och obligatoriska inskick och sådant där.
4. Fortsätta att läsa. Självklart! Det måste varje författare göra. Mycket!

Har inte läst så mycket i år, kanske var det läströtthet efter året som bloggambassadör för bokmässan 2012. Blev för mycket av det goda. Räddningen blev äventyrliga böcker i audioformat. Suzanne Collins Hungerspelentrilogi, Veronica Roth Divergenttrilogi (håller på med andra delen nu), Michael Mortimers Jungfrustenen och räddaren i nöden (botar all läströtthet) Stephen Frys inläsning av Harry Potter-böckerna. Älskar, älskar, älskar och vet inte hur många gånger jag lyssnat på denna suveräna inläsning, tusen gånger bättre än filmerna.

5. Välja ut ett nytt manus att satsa på. Frågan är vilket, jag har flera kandidater. Förhoppningsvis ha ett manus klart till sommaren som jag kan skicka till lektör. Here we go again.

Klart till sommaren? Vad tänkte jag på?
Nåväl. Jag har valt ut ett manus. Och jag har testat ett nytt grepp; lektörsläsning av synopsis. Rekommenderas varmt! Varför? 
Jo, för att det är skittufft att efter att ha skrivit ett helt manus, lagt ned mycket tid och energi, få reda på av en lektör (själv inhyrd eller den som har läst på förlag) att storyn inte funkar, inte tar tag, dramaturgin inte funkar, huvudpersonen inte är trovärdig etc etc. Ofta blir man då tvungen att skriva om helt eller delvis (och kanske lägga mycket pengar på en ny lektörsläsning). Om man litar på sitt skrivande i sig (personliga rösten/stilen osv) och har fått god respons på det,  har man kommit mycket långt. Tyvärr har faller manuset då ofta på andra saker, det är i alla fall min erfarenhet.
Mycket av detta kan avhjälpas om man på ett tidigt stadium har ett bra synopsis (ganska långt sådant, det jag hade var på ca 2000 ord tror jag). Om den som läser gillar huvudstoryn och dessutom ger några tips om vad som måste bättras på; då har man något handfast att jobba med.
Jag fick ett intressant och givande lektörsutlåtande på mitt manus Elefantkurvan. Ser fram emot att skriva hela romanen.

5. Ta tag i älsklingsmanuset. I alla fall titta på det igen.

Mja. Har inte inte gjort. Men visst har jag tagit fram det med jämna mellanrum och smekt det lite.

6. Åka till bokmässan. Har fått ett presentkort för seminariekorten så jag kan inte missa chansen. Flyger billigt och bor hemma i stugan. Och det blir bara roligare för varje år, eftersom man lär känna fler och fler (författare, -wannabees, bokbloggare, förlagsfolk, författarcoacher och lektörer, you name it...)

Har jag gjort. Utan pretentioner, denna gång. Jag är inte så bra på nätverkande. Ändå lär jag känna fler och fler varje gång. En trevlig mässa. Jag var nöjd. Fast nästa år tar jag nog en paus från bokmässan. Kommer tillbaka när jag blivit utgiven och ska signera böcker... hahaha...

-------------------------------------------------

Mer från året som gått. Jag var med i NaNoWriMo och gick i mål!!! 50000 skrivna ord, en spännande historia, men en manusidé som nog aldrig skulle hålla för utgivning. Men jag hade så kul när jag skrev och det var givande att se att man kan vara produktiv om man bara sitter ned på arslet och skriver!

-------------------------------------------------------

Mål för 2014:

1. Skriva om Djungelblomma en allra sista gång och skicka in till förlaget som gärna ville läsa igen. Jag har nu pausat nästan ett halvår från det manuset och kommer kanske lyckas skriva om det igen. Trots att jag tycker det är sönderskrivet. Men en sak har jag lärt mig; Det finns inte bara ett sätt att skriva en historia på, det finns många.
2. Skriva färdigt romanmanuset Elefantkurvan enligt tipsen från lektören och troligtvis skicka det till samma lektör när det är "färdigt"
3. Lära av NaNoWriMo-disciplinen och bli mer produktiv som skribent.
4. Skriva mer noveller.
5. Fortsätta läsa.
6. Titta på älsklingsmanuset igen.  ;)

--------------------------------------------

GOTT NYTT SKRIVARÅR 2014!!!!!!!!!!!!!

Summering av skrivaråret 2012

Dags att summera skrivaråret som ligger bakom mig. Och blicka framåt. 

Obs! Varning; långt inlägg!

Jag upptäcker att det fjärde året i rad som jag summerar och blickar framåt. Ganska intressant att blicka tillbaka. Och nedslående. Det enda som egentligen är uppmuntrande är envisheten som lyser igenom. Fattar inte egentligen hur jag har orkat hålla på så länge som jag har gjort. Och även om det känns kymigt just nu så har jag ingen tanke på att ge upp.

Så här såg min framåtblick ut för exakt ett år sedan. Med nya kommentarer i annan färg. 

Inför 2012:

1. Jag ska börja jobba med mitt ”älsklingsmanus” När allt jag vill. Jag skiter i om det är ”ickeutgivningsbart”. Det känns helt rätt att ge mig på min ”prästskröna” igen. Bara för min egen skull!

Nej, det har jag inte gjort. Förutom att jag började skriva ihop ett ordentligt synopsis och har tänkt länge på några nyckelscener. Hela boken är klar i mitt huvud. Dels har jag inte hunnit eftersom jag skrev om Djungelblomma under året. Men mest är det för att jag inte vågar. En refusering av detta manus skulle antagligen få mig att sluta skriva helt. (Eller äntligen ta modet till mig och ge ut själv). En annan anledning till att jag inte vågar är att jag vill "öva mig" på andra manus först. Så att jag blir bättre skribent.

2. Jag ska skicka in Djungelblomma till ytterligare förlag. Inte för att jag riktigt tror att det har en chans, men när jag ändå har det färdigt är det bara dumt att inte gå en runda till. Får se hur jag tacklar refuseringarna i nästa omgång. Hoppas och drömmer fortfarande om att få napp. Man ska aldrig ge upp.

Två månader efter att jag skrev detta hörde ett av förlagen jag skickat till i september av sig. Deras lektör hade läst; älskade första halvan, men tyckte inte om andra halvan. Jag uppmanades skriva om, med hjälp av ett ganska utförligt lektörsutlåtande. Var nöjd med resultatet när jag skickade in i september, men hade antagligen tagit mig vatten över huvudet och blivit övermodig. Förlagets lektör tyckte att det var rörigt och att det inte lyfte i andra halvan. Den korta refuseringen kom i november. Snacka om att bli knäckt. Just nu har jag väldigt svårt att ta till mig att jag "kom så långt", det är få förunnat. Men det kanske sjunker in så småningom.

Nu har jag tre förlag kvar att skicka till. Och två varianter av ett manus, det gamla och det omskrivna. Av det försöker jag skapa ett tredje. Men är väldigt svårt eftersom jag på något sätt tappat "den första kärleken" till det här manuset (som jag verkligen har älskat).Vet egentligen inte hur jag ska gå vidare.

3. Jag ska sätta mig in i vad det innebär att ge ut själv, i alla fall hur man ger ut en ebok. Kanske kommer Djungelblomma bara som ebok.

Som det ser ut nu blir det ingen ebok. Ska man ge ut måste man ha ett manus man verkligen tror på. Det har jag inte i nuläget.

4. Jag ska fortsätta att läsa mer och satsa på bokbloggandet inför bokmässan 2012.

Det har jag verkligen gjort! Läst som en galning och varit bloggambassadör för bokmässan. Vansinnigt roligt.

5. Jag ska åka på Bokmässan igen. 

Hela mässan, fyra dagar... Mycket intensivt, men givande!Läs min bokblogg, se fliken ovan!

6. Och jag har ett mål till; jag skulle vilja hitta ett deltidsjobb så att jag kan bekosta eventuella skrivarutgifter (lektörsläsning, skrivarkurser?) själv. Håll tummarna för mig! De söker fortfarande deltidsbrevbärare här i Holland, det låter som ett idealt sidojobb för en författare!

I slutet av januari började jag jobba några timmar i veckan som brevbärare, alldeles intill där jag bor. Det var kul att göra något annat än bara sitta hemma, trots att det var slitsamt. Men så upptäckte jag att det var omöjligt jag hålla sig inom de bestämda tiderna och att holländska postverket var mycket motvilliga till att betala ut övertid. Jag upptäckte att det var så för andra kollegor också. Och då var det inte roligt längre. Det genererade bara ilska och trötthet och med en man som tjänar bra (bara han lyfter pennan tjänar han mer än vad gjorde en hel månad, lite överdrivet, men ni förstår kanske) kunde varken jag eller han motivera mig till att fortsätta jobba. 

I början av november slutade jag. Saknar inte jobbet alls och har nytta av att jag har bättre rutiner hemma. Det är svårt att vara hemmamamma och hitta rutiner, man måste vara väldigt disciplinerad, annars har man dåligt samvete när man skriver för att man inte har tagit hand om tvätten, eller så har man dåligt samvete när man tar hand om tvätten för att man inte skriver.... puuu...  

Inte heller har jag använt några av pengarna till lektörsläsning. Men jag ska börja en kurs i novellskrivande för veckotidningar, jag kan väl säga att lönen delvis betalat detta.

---------------

Mål inför 2013:

1. Jag ska försöka skriva om Djungelblomma och skicka till de tre förlagen jag har kvar på min lista. Är det fel att skicka in något som man inte längre tror på? Jag har ju trott på manuset en gång. Det är kanske precis som ett förhållande, ups and downs, men man har lovat varandra trohet, så man reder ut det... Låter det fånigt? Jag hoppas i alla fall att jag ska tycka om manuset igen om jag bara låter det få lite tid.

2. Jag ska gå en kurs i att skriva noveller för veckopressen. Kanske med målet att lyckas sälja in några noveller. Men det är kanske att vara lite övermodig, jag vet ju inte ens om jag passar för novellskrivandet. Men jag behöver en utmaning, och det här får det bli!

3. Jag ska gå Ann Ljungbergs distanskurs Produktiv författare. Såg att jag redan för ett år sedan skrev att det var kursen för mig. Jag är inte direkt produktiv. Och nu är jag hemma på heltid igen, borde hinna producera mer text.  
Nu har jag vunnit kursen, i Anns eminenta adventskalender! Yes!

4. Fortsätta att läsa. Självklart! Det måste varje författare göra. Mycket!

5. Välja ut ett nytt manus att satsa på. Frågan är vilket, jag har flera kandidater. Förhoppningsvis ha ett manus klart till sommaren som jag kan skicka till lektör. Here we go again.

5. Ta tag i älsklingsmanuset. I alla fall titta på det igen.

6. Åka till bokmässan. Har fått ett presentkort för seminariekorten så jag kan inte missa chansen. Flyger billigt och bor hemma i stugan. Och det blir bara roligare för varje år, eftersom man lär känna fler och fler (författare, -wannabees, bokbloggare, förlagsfolk, författarcoacher och lektörer, you name it...)

Summering av skrivaråret 2011

Dags att summera skrivaråret igen. Det börjar bli tradition, men jag har också insett att det är nyttigt. Speciellt nyttigt är att se om målen uppfyllts.
Varning! Långt inlägg!

Skrivaråret 2011 har varit väldigt mycket upp och ned. Jag ägnade hela första halvåret åt att slutföra mitt manus Djungelblomma (tidigare kallad Fyndet), men hjälp av kvalificerad lektörshjälp. En ganska tuff uppgift, men jag gillade det. Det var givande att få bolla sin text med någon annan och dessutom ett proffs, och det var lika givande att ta itu med det som inte fungerade och skriva om. I slutändan tror jag att jag skrev om nästan en tredjedel av manuset, hela början. Svettigt.

Till sommaren var manuset ”klart” och jag lät olika personer testläsa. De var alla väldigt positiva, något som gav mitt skrivarego en enorm boost.

I oktober skickade jag in till åtta förlag och hoppades att jag i alla fall skulle få något annat än standardrefuseringar. I skrivande stund har fyra förlag svarat med standardrefuseringar, något som jag hade väldigt svårt att hantera. Mitt kära skrivarego upplevde ett absolut bottenläge.
Så här med några veckors distans kan jag se att det berodde på andra saker än just refuseringarna (även om det är fruktansvärt jobbigt att bli refuserad, speciellt när man misstänker att manuset inte alls blivit läst i sin helhet). Hösten har varit tung privat, främst pga att svärmor varit väldigt sjuk, men också annat har hänt som inte varit så bra för självförtroendet. Refuseringarna blev den berömda droppen och länge var jag riktigt arg.

Med lite distans har jag också svårt att föreställa mig att min dröm att bli utgiven av ett etablerat förlag någonsin kommer att uppfyllas. Jag ser det inte som om jag ger upp. Jag är bara realistisk. Det är helt enkelt alldeles för svårt att få in foten om man inte redan är känd eller kan branschen, eller så måste manuset vara i Augustprisklass. Det tror jag inte att det är, men jag tror att det likafullt är förbannat bra. På ett annat sätt. Fullt läsvärt och fullt i klass med mycket annat som ges ut just nu.

Men man ska aldrig ge upp. Att säga att mitt mål är att bli utgiven 2012 aktar jag mig dock för. Mål tenderar för mig bli enbart krav, och det dödar skrivarglädjen. Ja, jag vet att många i branschen säger att man ”måste veta vad man vill” och ha ett ”tydligt mål”, annars kommer man ingen vart. Men det fungerar inte för mig. Väl definierade mål som samtidigt är ytterst svåra att uppfylla blir bara krav för mig.

Drömmer gör jag fortfarande. Och jobbar för att drömmen ska gå i uppfyllelse.

Så här såg mina planer för 2011 ut: (Kommentar i skrivande stund i fetstil).

1. Jag ska slutföra mitt manus Fyndet/Djungelblomma , helst innan sommaren, och skicka in det till förlag. Jag ska köra den vanliga rundan först. När alla refuseringarna droppat in ska jag kanske börja tänka på egenutgivning. Målet uppnått, men lite senare än vad jag hade tänkt

2. Jag ska försöka läsa mer. Målet uppnått! Dessutom har min Bokläsardagbok, bokrecensionsbloggen fått ett uppsving och nästa år är jag bloggambassadör för Bokmässan 2012. Jättekul! (Jag skaffade läsplatta också, det bästa inköpet jag gjort på många år).

3. Ska försöka hitta tillbaka till skrivarglädjen a´ la NaNoWriMo och skriva mer avslappnat. Det har inte riktigt inträffat, tvärtom har jag jobbat hårt första halvåret, men jag skriver ofta bättre med deadline och lite press, så inte helt fel.

4. Ge mina "älsklingsmanus" lite mer uppmärksamhet (de har redan pockat på uppmärksamhet i mitt skrivarsinne, men borde jag inte slutföra Fyndet/Djungelblomma först? Nu när jag ändå lagt ned så mycket tid och pengar på det?) Det har jag inte gjort. Men jag tror det var ett bra beslut att inte göra det. Jag är väldigt stolt över att manuset Djungelblomma är slutfört.

5. Försöka få svar på en del av frågorna nedan:

Borde jag ta en längre paus från skrivandet? Ett halvår? Ett år? Men är det bra att inte skriva alls? Jag har tagit en ganska lång paus från skrivandet nu under hösten, förutom ett misslyckat försök med NaNoWriMo. Jag tror att denna paus har varit nödvändig. Det betyder inte att jag inte har tänkt skrivande…

Borde jag tänka på ett annorlunda sätt? Närma mig skrivandet från ett annat håll? Detta är fortfarande en öppen fråga. Jag har ännu inte hittat svar.

Borde jag kanske kasta mig på de manus som jag älskar allra mest (mina ess i ärmen)? Trots att jag är paniskt rädd för att det inte ska bli något av dem (alltså att de inte blir utgivna)? 
Det har jag som sagt inte gjort, men 2012, minsann, då ska det bli av!

Inför 2012:

1. Jag ska börja jobba med mitt ”älsklingsmanus” När allt jag vill. Jag skiter i om det är ”ickeutgivningsbart”. Det känns helt rätt att ge mig på min ”prästskröna” igen. Bara för min egen skull!

2. Jag ska skicka in Djungelblomma till ytterligare förlag. Inte för att jag riktigt tror att det har en chans, men när jag ändå har det färdigt är det bara dumt att inte gå en runda till. Får se hur jag tacklar refuseringarna i nästa omgång. Hoppas och drömmer fortfarande om att få napp. Man ska aldrig ge upp.

3. Jag ska sätta mig in i vad det innebär att ge ut själv, i alla fall hur man ger ut en ebok. Kanske kommer Djungelblomma bara som ebok.

4. Jag ska fortsätta att läsa mer och satsa på bokbloggandet inför bokmässan 2012.

5. Jag ska åka på Bokmässan igen.

6. Och jag har ett mål till; jag skulle vilja hitta ett deltidsjobb så att jag kan bekosta eventuella skrivarutgifter (lektörsläsning, skrivarkurser?) själv. Håll tummarna för mig! De söker fortfarande deltidsbrevbärare här i Holland, det låter som ett idealt sidojobb för en författare!

Inshallah!

Skrivaråret 2010- en summering

Jag letade fram mitt gamla "skrivarnyårslöfte" från förra året och inser vad som är bra med att skriva dagbok. Man kan gå tillbaka och se om något har förändrats eller förbättrats.

Så här skrev jag för ett år sedan:

"Inför 2010:


1. Ska försöka ge mitt skrivande mun-mot-mun-metoden, bland annat genom att åka på en skrivarkurs i London, i Ann Ljungbergs regi.
2. Funderar på att låta mitt manus få genomgå lektörs/korrläsning, för att sedan se om det går att ge ut det i egen regi, men bara som e-bok. Går det överhuvudtaget?
3. Ska försöka läsa mer böcker.
4. Ska sluta ta mitt skrivande på blodigt allvar.
5. Ska strunta i att försöka bli antagen av förlag."

Kommentar:

1. Jag gjorde precis det; åkte till London på skrivarkick. Det var en kick, precis vad jag behövde.
2. Jag har inte låtit mitt gamla manus gå till lektör. Det kändes som om det var kört med Kvarnsten om Halsen. Ändå gjorde jag en mild revidering och skickade in till tre nya förlag. Två standardrefuseringar. Det tredje? Det slår mig att de aldrig har svarat. (Tre böcker i Göteborg var det).
3. Egen utgivning. Nej. Jag har blivit ganska övertygad om att manuset suger. Kanske ändrar jag mig. Kanske lägger jag ut det på Feedbook igen som ebok. Vi får se.
4. Mja, vet inte om jag har lyckats med detta. Bra eller dåligt? Min skrivardepression (inte att förväxla med "vanlig" depression) är ganska allvarlig. Är det för att jag tar skrivandet på för blodigt allvar? Kanske.
5. Jag vet inte vad jag menade med denna punkt egentligen. Strunta i?

Summering:

Skrivaråret 2010 har varit tungt. Trots att det inte har regnat lika många refuseringar över mig detta år, och trots att jag börjat med ett nytt manus. Trots skrivarkurs i London och påbörjad författarcoaching för mitt nya manus Fyndet. Lägg till fullföljd NaNoWriMo, med ett rejält råmanus som resultat (50 000 ord på 30 dagar).

Låter allvarligt, eller hur? Jag blir lite rädd när jag läser summeringen av förra årets skrivande, den var också negativ. Två dåliga år. Borde det inte vända nu? Borde inte de sju svåra åren vara över?

Eller är det tecknet på att jag borde lägga av? Syssla med något annat?

Borde jag ta en längre paus från skrivandet? Ett halvår? Ett år? Men är det bra att inte skriva alls?

Borde jag tänka på ett annorlunda sätt? Närma mig skrivandet från ett annat håll?

Borde jag kanske kasta mig på de manus som jag älskar allra mest (mina ess i ärmen)? Trots att jag är paniskt rädd för att det inte ska bli något av dem (alltså att de inte blir utgivna)?

Inför 2011:

1. Jag ska slutföra mitt manus Fyndet , helst innan sommaren, och skicka in det till förlag. Jag ska köra den vanliga rundan först. När alla refuseringarna droppat in ska jag kanske börja tänka på egenutgivning.
2. Jag ska försöka läsa mer.
3. Ska försöka hitta tillbaka till skrivarglädjen a´ la NaNoWriMo och skriva mer avslappnat.
4. Ge mina "älsklingsmanus" lite mer uppmärksamhet (De har redan pockat på uppmärksamhet i mitt skrivarsinne, men borde jag inte slutföra Fyndet först? Nu när jag ändå lagt ned så mycket tid och pengar på det?)
5. Försöka få svar på en del av frågorna ovan.

Summering av skrivaråret 2009

1. Jag skrev klart mitt romanmanus Kvarnsten om Halsen.
2. Jag skickade in det till sju förlag.
3. Fick fyra svar, alla refuseringar i standardformat (dvs manuset har inte blivit läst)
4. De övriga har inte svarat, däribland det förlag som jag helst skulle vilja bli antagen av och det efter sju månader.
5. Har varit i kontakt med fyra-fem andra, mindre, förlag, men det har alla manusstopp och/eller vill inte ge ut debutanter.

Kommentar till ovanstående:
Jag är väldigt stolt över att jag lyckades slutföra ett romanmanus. Det går an att skriva när andan faller på och inspirationen flödar, men jag har den digitala skrivbordslådan fylld med påbörjade, dock aldrig avslutade, manus, och det kommer man ingenstans med.
Det är förbaskat slitsamt att revidera manus, skriva om och dessutom är det svårt att bestämma sig för när manus är färdigt.
Det var mycket lärorikt och jag har fått oerhörd respekt för etablerade författare som gör detta om och om igen. Rutin, jag vet, men ändå.

Med tanke på allt slit, som jag visserligen trivdes med, så är de övriga punkterna givetvis ett stort bakslag.

Så summeringen av skrivaråret 2009 är att det har varit väldigt negativt, i alla fall i jämförelse med 2008. Trots att jag tyckte om att jobba med manuset under början av detta år.

Inför 2010:


1. Ska försöka ge mitt skrivande mun-mot-mun-metoden, bland annat genom att åka på en skrivarkurs i London, i Ann Ljungbergs regi.
2. Funderar på att låta mitt manus få genomgå lektörs/korrläsning, för att sedan se om det går att ge ut det i egen regi, men bara som e-bok. Går det överhuvudtaget?
3. Ska försöka läsa mer böcker.
4. Ska sluta ta mitt skrivande på blodigt allvar.
5. Ska strunta i att försöka bli antagen av förlag.