Alltmedan jag attackerade tvättberget efter resan tittade jag på Babel och Steven Moffat (manusförfattaren bakom bla Sherlock och nya Dr Who). Han berättade att när han är inne i skrivandet går han runt på stan ganska slarvigt klädd, i träningsbyxor tex, och går och pratar för sig själv. Omgivningen ser honom inte längre som mentalt störd, eftersom de numera vet vem han är och vad han pysslar med för att försörja sig.
Jag längtar efter att få gå in i den där skrivarbubblan, när man duschar snabbt på morgonen, drar på sig träningsoverallen, fixar frukost och tar med sig till arbetsrummet.
Just nu är omkringsituationen usel (dålig självdisciplin, trötthet och tvättberg efter resan) och jag är jättegrinig. Jag blir grinig och olidlig som sällskap när jag inte får skriva. Någon som känner igen sig? Jag vet att andra skribenter känner igen sig.
Egentligen är det logiskt, får man inte göra det man tycker om, blir man grinig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,... -
Förr läste jag läsarstatistik för mina bloggar slaviskt. Tills jag insåg att jag inte skulle få fler läsare genom att stirra på statistiken....
Känner verkligen igen mig! Vill också in i den bubblan. Vantrivs som bara den nu när jag inte är inne i den, längtar dit.
SvaraRaderaHej Jenny! Ja, det är verkligen härligt att vara inne i den.
Radera