90. Gökotta!

Eller Dauwtrappen som man säger på holländska (bokstavligt: Trampa i dagg). Så mycket gökotta blir det inte här, det finns varken skogar eller vildmark där jag bor, och därför inga gökar.
Men det är väldigt vackert ändå. Vi började gå kvart i sex (sent, många är i gång redan vid fem...), missade egentligen soluppgången, men det gick ändå inte att se eftersom det var mulet.
Vi vandrade på vallar och ängar som vanligtvis inte är öppna, eftersom det är privat jordbruksmark, och såg många fåglar. Balanserade på vingliga spångar för att ta oss över avvattningskanalerna och stirrade tillbaka på korna när de stirrade på oss.
Efter 10 km vandring kom vi tillbaka till bondgården vi utgått från, och som var med och organiserade vandringen, och fick en efterlängtad frukost.

Märklig pil med vad som
såg ut som en klätterhortensia i.
Bara det att det inte gick att se vad den
klättrade upp.