Alltmedan jag attackerade tvättberget efter resan tittade jag på Babel och Steven Moffat (manusförfattaren bakom bla Sherlock och nya Dr Who). Han berättade att när han är inne i skrivandet går han runt på stan ganska slarvigt klädd, i träningsbyxor tex, och går och pratar för sig själv. Omgivningen ser honom inte längre som mentalt störd, eftersom de numera vet vem han är och vad han pysslar med för att försörja sig.
Jag längtar efter att få gå in i den där skrivarbubblan, när man duschar snabbt på morgonen, drar på sig träningsoverallen, fixar frukost och tar med sig till arbetsrummet.
Just nu är omkringsituationen usel (dålig självdisciplin, trötthet och tvättberg efter resan) och jag är jättegrinig. Jag blir grinig och olidlig som sällskap när jag inte får skriva. Någon som känner igen sig? Jag vet att andra skribenter känner igen sig.
Egentligen är det logiskt, får man inte göra det man tycker om, blir man grinig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo 2018 Dag 13
Mer än 25000 ord. Alltså över hälften. Det är bra att ligga före, för då måste man inte skriva 1667 ord per dag i fortsättningen. 1667 ord ä...
-
...så gott som alltid i Holland. November ligger bakom mig och jag ser inte alls fram emot december. Har inte alls lust att ta itu med jul...
-
Jag jobbar vidare med min redigering, samtidigt som jag har gett mig på att fasta (bara dryck och buljong) fem dagar för att uppmärksamma Fa...
-
Ikonen är målad av en ung ikonmålare i Beirut, Libanon För mig som Jesusföljare (kristen alltså...) är påsken högtiden nummer ett. Glö...
Känner verkligen igen mig! Vill också in i den bubblan. Vantrivs som bara den nu när jag inte är inne i den, längtar dit.
SvaraRaderaHej Jenny! Ja, det är verkligen härligt att vara inne i den.
Radera