Jag har alltid älskat berg i alla dess former. Allt sedan jag klättrade omkring på bergsknallarna hemmavid, via barndomens resor i Norge till de spektakulära berg vi nyss har sett i Frankrike. (Det har blivit så mycket berg, och slingrande bergsvägar, att sönerna tröttnat och börjat längta hem till platta lågländerna).
Det är något vilt, dramatiskt och romantiskt med berg. Man känner sig liten och ödmjuk.
Det är något vilt, dramatiskt och romantiskt med berg. Man känner sig liten och ödmjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar