92. Bokat lektörsläsning

Nu har jag i alla fall bokat lektörsläsning.
Jag har svårt med disciplinen och behöver emellanåt eld i baken, annars blir det aldrig färdigt. Det räcker inte alltid med att säga till sig själv; före semestern ska det vara färdigt.
Jag har alltid haft problem med att bli färdig med saker som jag gör "för nöjes skull". Distanskurser i olika ämnen utan inlämningskrav är värdelöst. Jag har försökt följa ett antal skrivarkurser som bara är självstudier och det fungerar aldrig.

Nu har jag en dryg månad på mig att skriva färdigt och sedan ett par veckor att redigera. Redigera tycker jag är ganska roligt, men denna gång lär det bli tufft, eftersom jag satsat på att flödesskriva (med hjälp av synopsis) utan att gå tillbaka och redigera (jag går tillbaka och läser igenom däremot).

Den stora fördelen är att det är sommar nu och då är det härligt att sitta ute och skriva. I redigeringsfasen printar jag alltid ut manuset och tar då gärna tåget till någon mysigt stad i närheten där jag kan sitta på ett mysigt café och läsa och redigera (Holland dräller av mysiga städer och caféer, så jag är lyckligt lottad).

91. På besök i ´s-Gravenhage

Jag tog med mig yngste sonen på en tur till huvudstaden (för att komplicera det har liksom Nederländerna två huvudstäder, Amsterdam är den andra), som mer i folkmun heter Den Haag, eller som på svenska endast Haag.
Jag är ofta i Haag, det ligger bara en kvart från oss med tåg, och har en tydlig kosmopolitisk atmosfär (pga alla ambassader, internationella domstolen, Europol, mm), massor av utlänningar i stan, med andra ord. Men innerstaden är liten och ganska mysig. Inte så typiskt holländsk som Amsterdam, men ändå; jag gillar Haag.

Första stoppet, Eschers museum.
Fascinerande udda konstnär,
som lekte med perspektiv

Vi blickar ut över Hofvijver och Binnenhof (första och andra
kammaren i parlamentet ligger bakom Binnenhof),
 och där i mitten, det lilla
tornet, det är premiärministerns kontor.
Ett av världens vackraste parlamentsbyggnader?

Och mittemot var en utställning om kampen för att
skydda kulturminnen i krig. Här på bilden den
urgamla marknaden, souken, Aleppo, som är
helt förstörd i kriget. I den souken har jag varit när den fortfarande
sprudlade av kommers.

90. Gökotta!

Eller Dauwtrappen som man säger på holländska (bokstavligt: Trampa i dagg). Så mycket gökotta blir det inte här, det finns varken skogar eller vildmark där jag bor, och därför inga gökar.
Men det är väldigt vackert ändå. Vi började gå kvart i sex (sent, många är i gång redan vid fem...), missade egentligen soluppgången, men det gick ändå inte att se eftersom det var mulet.
Vi vandrade på vallar och ängar som vanligtvis inte är öppna, eftersom det är privat jordbruksmark, och såg många fåglar. Balanserade på vingliga spångar för att ta oss över avvattningskanalerna och stirrade tillbaka på korna när de stirrade på oss.
Efter 10 km vandring kom vi tillbaka till bondgården vi utgått från, och som var med och organiserade vandringen, och fick en efterlängtad frukost.

Märklig pil med vad som
såg ut som en klätterhortensia i.
Bara det att det inte gick att se vad den
klättrade upp.

89. Vinn en lektörsläsning!

Ni missar väl inte att man kan vinna en lektörsläsning hos HOI förlag?

Saxat från deras hemsida:

Drömmer du om att få ditt manus läst av en professionell lektör? Att få ett skrifltigt omdöme med svar på hur bra ditt manus egentligen är? Nu har du chansen att vinna en lektörsläsning i vår tävling. Allt du behöver göra är att beskriva ditt manus med en kort pitch.
En jury bestående av redaktörer och förläggare på Hoi Förlag kommer att utse en vinnare som får en lektörsläsning. Juryns beslut kan ej överklagas. Senast den 20 juni vill vi ha ditt svar.

88. Vegetariskt

Jag sitter och lyssnar på Ring P1 och de pratar om djurhållning. Jag skulle tro att en av de största anledningarna till att folk blir vegetarianer och veganer är att de värnar om djuren.
Det gör jag också, men jag äter ändå kött. Jag tror aldrig jag skulle kunna bli vegetarianer till hundra procent. Jag tycker så pass mycket om kött (och mjölk och ägg och fisk) att jag inte skulle kunna avstå.
Men jag skulle gärna vilja äta mer vegetariskt (problemet är att resten av familjen älskar kött mer än mig och klagar om det blir för mycket vegmat på bordet), dels för att värna om miljön (djurhållning tar för mycket av jordens resurser, värst är nötköttsproduktion), dels för att spara pengar så att när jag äter kött har råd att biologiskt kött eller kött från en lokal bonde som jag vet värnar om djuren. Om vi alla bojkottade billigt kött från djurfabriker och köpte mer biologiskt skulle den delen av djurproduktion kunna öka. Men om alla ska äta biologiskt kött så måste vi äta mycket mindre kött, efter biologisk djurhållning inte är lika produktiv. Mellan 1990 och 2012 har svensk köttkonsumtion ökat med 40%! Det är ju inte klokt! Ur näringssynpunkt har man ju inte alls behov av kött i den utsträckningen, så ät mer vegetariskt!

Jag har heller inga problem med att djur måste dö för att jag ska få äta kött. Jag tror inte på någon slags "rätt att leva" för djur. Det låter kanske hemskt att säga, men jag älskar djur och tycker ändå så. Jag har svårt att förstå extrema djuraktivister som tycker att djur har samma rättigheter som människor. (Och jag har lika svårt för folk som betraktar sitt sällskapsdjur som en medmänniska. Som om de hade mänskliga tankar och känslor och reagerar på samma sätt som vi människor).

Däremot vill jag att djur ska leva ett bra liv tills den dag, den sekund, de slaktas. Och jag är emot att sällskapsdjur avlas för hårt, så att man skapar raser som passar människors behov snarare än ett friskt djur.
Jag tycker att det borde vara absolut förbjudet att frakta djur långa vägar till slakt. I stället borde man satsa på lokala eller mobila slakterier, och hellre transportera köttet.

Kort sagt: Värna om djuren! Bli vegetarian om du vill det! Eller fortsätt med kött, men ät mindre.
Det är mitt motto.

Oestetiska medmänniskor

Någon ur extremhögern någonstans i Europa (jag tror det var Polen) har tydligen sagt att han inte tycker om att se funktionshindrade eftersom "de är oestetiska". Skrämmande.

Jag har länge skissat på en dystopi. Ett omöjligt projekt eftersom jag tror marknaden för dystopier är helt mättad, totalt omöjligt att ge ut något sådant (om man inte heter Margaret Atwood).
Därför är det så befriande att skissa på en sådan berättelse. Man kan ta ut svängarna som man vill, det kommer ändå aldrig att bli utgiven (antagligen).

Och det är klart att man blir inspirerad av allt hemskt som händer.
De oestetiska skulle kunna vara en romantitel.

87. Valet

Jag konstaterar att EU-kritiska partier går framåt. Det är i sig inget fel i det, för jag tror att mycket i EU måste förändras, men eftersom de flesta av dessa partier är främlingsfientliga så blir jag deppad.

Sverige går mot strömmen lite, visserligen kommer SD in i EU-parlamentet, men annars är det andra EU-kritiska partier som går framåt. Det ska bli intressant att se vad Miljöpartiets framgång betyder. Och Fi:s.

Mitt nya hemland, Holland, går också mot strömmen lite genom att inte rösta EU-kritiskt. Det mest EU-positiva partiet, D66 (liberalt, skulle jag kalla det) gick framåt ordentligt, medan Geert Wilders parti PVV tappade mycket (tappade bara ett mandat dock). Jag har sett att det har stått i svensk media att PVV nått stora framgångar (bla andra parti i Holland... men det delar andraplatsen med ett parti), men det är alltså inte helt sant. PVV har tappat 4 %-enheter, gick från 17 till 13%.

Det sämsta med det holländska valet var deltagandet, bara 37%.

86. EU-val

Ojoj... Miljöpartiet större än Moderaterna! Och Fi tog sig in. Tyvärr också SD.
Jag vill inte tänka på vad som hänt i Frankrike.

Omtumlande Eu-val.

85. Firar idag

Vi firar flera personer idag. Strax ska vi iväg på fest till gamla vänner som firar silverbröllop.

Dagen avslutas med 50-årsfest för en bekant.

Hemma i Sverige fyller min kusins man 50 år. Och hans svärfar, alltså min morbror, skulle ha fyllt 80 år, samma dag. Han gick bort för drygt 2 år sedan och saknaden är fortfarande stor.

En blomma på dagen till er allihop!

84. Hoppas Sverige också går mot strömmen i EU-valet

Högerextrema rörelser beräknas göra bra i från sig i EU-valet. En orsak god som någon att gå och rösta; rösta bort fascism, nazism, extrem nationalism och främlingsfientlighet!

Vi röstade redan igår i Holland (man röstar aldrig på söndag av religiösa skäl, söndag är vilodag) och det officiella resultatet får vänta tills sista vallokalen stängt någonstans i EU på söndag. Men exitpolls finns ju.
Det visar sig att högerpopulistiska PVV med Geert Wilders i spetsen gått tillbaka med nästan 5 procentenheter jämfört med förra valet. Nu är PVV inte lika extremt som tex SD i Sverige och Front National i Frankrike, men extremt så det räcker för mig. PVV har inga antisemitiska rötter och är inte homofobiskt, tendenser som finns i många andra av liknande partier i Europa.

Alltid något positivt; Holland väljer att rösta pro-EU och mot PVV. (Missförstå mig rätt, jag är för EU, men samtidigt EU-kritisk på många områden)

En sak som skrämmer mig med dessa grupper, förutom främlingsfientligheten; är synen på kultur.

Ingen som vill ha en fri kultur, där också det udda och annorlunda får plats, samt det som förts in i landet av våra invandrare, bör rösta på SD till exempel. De vill inte inte ha kultur som chockerar, upprör och provocerar. Även om jag personligen inte tycker att att det alltid är bra om kultur chockerar och upprör (man måste ha respekt för andra människor) så tycker jag ändå att kultur behöver provocera ibland. Vare sig det är litteratur, konst eller musik. Vi behöver tänja på gränserna (tex vad det gäller yttrandefrihet) och då är ofta kultur ett bra medel.
Och om SD får mer inflytande så vill de tex tillsätta kulturchefer som kan och vill genomföra SDs kulturpolitiska mål. Väldigt mycket knätofs, kan man kanske ana. (Jag älskar folkdans och folkmusik, det är inte det...)

Jag tycker att för mycket styrning av kultur liknar det som Hitler höll på med. Där fanns ingen plats för "provocerande kultur" (nazisterna tyckte inte om modern konst tex, de ville hellre ha mer nationalromantisk konst).

Politiskt styrd kultur är ingen fri kultur.

Ta ställning mot högerextremism på söndag!

83. Röstat!

Jag har röstat i EU-valet! I Holland röstade man redan idag. Och jag hade tidigare begärt att få rösta från Holland (med andra ord på holländska partier).
Känns som ett viktigt val, på grund av allt som händer i vår omvärld och all högerextrema rörelser som växer sig starkare.
Obegripligt att så många struntar i det här valet. Du går väl till vallokalen på söndag?

82. Upp och ned- dag

Igår var en sådan där upp och ned-dag igen. Först supersommarvärme, sedan kom åskan sent på kvällen. Jag hann skriva lite, tvätta flera maskiner i perfekt hänga-ute-väder, och jag hann med en pedicurebehandling (första på åtta år, tyckte jag var värd det...).
Vi satt ute och grillade och simmade på kvällen. En bra dag, tyckte jag.

Sedan kom dottern instormande sent på kvällen när vi nästan hade somnat och berättade att en av hennes klasskamrater och tillika god vän samma kväll förlorat sin pappa. Han hade spelat squash och fått en hjärtattack. Och detta precis när studentexamen pågår (två veckor fyllda av examensprov som väger väldigt tungt för studentexamen).
Och jag sov givetvis dåligt halva natten.

81. Radiofavoriter

Jag lyssnar mycket på P1. Allt via webben givetvis.
Dels är det ett led i att hålla svenskan alert (holländskan får jag ju liksom på köpet, via TV och omgivningen, så jag lyssnar nästan inte alls på holländsk radio), dels för att jag tycker att P1 har väldigt många bra program.
Favoriten alla katagorier är Nordegren & Epstein. En traditionell sitcom, eller vad man nu skulle säga på engelska. Varje eftermiddag måndag till torsdag kl 15 får man njuta till deras smågnabb om intressanta ämnen och ofta har de spännande och annorlunda gäster. Deras valspråk är Tänk Fritt- Tala högt och det stämmer väldigt bra. Speciellt Tomas Nordegren, gammal ärrad utrikeskorre, är bra på att Tala högt, kanske ibland utan att tänka efter före... Älskar. Louise Epstein är en suverän motvikt, men hon är också bra på att säga vad hon tycker. Vad jag kanske gillar mest är att de är så olika, men verkar kunna jobba väldigt bra ihop. De uppskattar varandra, helt enkelt.
Jag missar sällan en utsändning, och annars går det att ladda ned eller lyssna i efterhand.

En annan favorit är Lanzkampen. Fredag kväll.Smått hysteriska Annika Lanz grillar fyra personer i två lag på den gångna veckans nyheter. Ett kul upplägg och mycket fyndigt! Och så Sara Lövestam, en av mina favoritförfattare, som domare.
Missar aldrig, men lyssnar oftast i efterhand, eftersom det sänds på en knepig tid; vi sitter ofta och äter då.

Godmorgon Världen på söndagar, Lundströms bokradio...

Spanarna, inte att förglömma.

80. Värme

Sommaren har kommit med besked till de Låga Länderna. 24 grader i dag och det ska bli ännu varmare i morgon (och sedan kommer säkert åskan, men det ska vi inte oroa oss för nu...)

Trädgårdens alla blommor fullkomligt bländar med sin prakt. Min favoritros på pergolan (jag har fem olika) är vackrare än någonsin.

Och jag fick hjälp av sonen att få ned vilstolen från garagets vind. Som inte är bara en vilstol utan också en skrivstol. Jag älskar att sitta med datorn i den, och den är givetvis placerad i skuggan.

Jag är inte typen som steker i solen, däremot älskar jag värme (ideal värme är för mig när man kan sitta i skuggan och skriva utan att frysa!)

79. Skugga

Sommaren har kommit hit.
22° eller mer. Det är alltid samma chock varje gång sommaren kommer så där utan att förvarna först.
Men jag trivs med värme.

Vi lånar en hund idag. Han ligger mest i skuggan.

Och jag söker skuggan, jag med. Tänkte läsa en romance.

78. Började för sent?

Ibland kan jag sitta och klandra mig själv för att började för sent med att återuppta mitt skrivande. Jag inbillar mig att förlagen letar efter unga förmågor som kan vara en kassako under en lång tid (lite vanvördigt uttryckt, men ni fattar).
Jag skrev oerhört mycket som tonåring och ung vuxen, tills jag var ungefär 25 år. Sedan tog det slut (sammanföll med att jag träffade min man, flyttade utomlands och fick familj; kanske en förklaring så god som någon).
Jag kan undra varför jag inte skrev när jag hade ett så privilegierat liv (jobbade inte och hade hjälp hemma)
För nästan tio år sedan satte jag igång igen.

Men jag kan samtidigt se att det kanske var lika bra att jag inte skrev. Allt har sin tid. Mitt tidiga skrivande var väldigt passionerat, men ytterst ostrukturerat. Jag hade redan då vilda drömmar att blir utgiven författare, men lyckade aldrig producera ett manus färdigt att skickas in.

En sak gynnar skrivandet; livserfarenhet. Nu menar jag inte att unga människor inte har något att ge, det finns ju mängder av briljanta unga författare, men jag tänker så här: När jag var 25 år hade jag inga berättelser som stack ut. Som var unika. Jag tror att jag har det nu.

Under de nästan tio år som jag inte skrev upplevde jag massor! Fick barn, bodde på unika och spännande platser; kort sagt: Jag fick livserfarenhet som nu gynnar mig i mitt skrivande. Min bakgrund kan återfinnas i mitt skrivande. Miljöerna jag skildrar är ofta exotiska och annorlunda.
Och en mycket viktig sak: När jag var trettio och bodde i middleofnowhere fanns inte internet!

Vad hade jag varit utan internet? Utan nätkontakter hade jag inte kommit iväg på min första (livsviktiga) skrivarkurs, en kurs som jag faktiskt vann (tävlingen hittade jag givetvis på nätet), och jag hade aldrig fått kontakt med alla dessa fantastiska människor som delar samma passion som jag!

Jag hade aldrig kommit i kontakt med lektörer och testläsare innan internet!

Jag hade aldrig lärt mig hur förlagsvärlden fungerar (numera kan ett förlag inte sätta sig på en debutant och behandla debutanten som skit utan att hela författarwannabevärlden vet det inom tio röda sekunder) utan internet.

Och jag hade aldrig kunnat bedriva den sortens research jag nu behöver utan internet.

Slutligen: För mig som utlandssvensk; internet håller mig i kontakt med den svenska språkvärlden på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Jag minns när jag varje sommarsemester hade resväskor fullpackade med svenska pockets för att jag skulle ha att läsa tills jag kom till Sverige nästa gång. Nu är e-böcker några tangentrörelser borta från mig; vips har jag dem på min läsplatta. För att inte tala om möjligheten att lyssna på svensk radio (när man vill) och svensk TV.

Numera skriver jag mer målmedvetet. Jag vet vad som väntar, och jag är bättre på att tackla motgångar.
Dessutom är jag ganska övertygad om att förlagen inte endast letar efter unga debutanter.

Någon som känner igen sig?

Utsikt

Inte helt fel utsikt att ha när man sitter och läser sin text.

Turfsingel, Gouda. De Rode Leeuw (det röda lejonet) heter kvarnen.
Det fungerar, snurrade i dag, men det syns
givetvis inte

77. Sålt en novell!

Som jag antydde lite kryptiskt för ett tag sedan har jag haft min första lilla ekonomiska framgång med skrivandet. Jag har sålt en novell till en veckotidning. Jag erbjöd den till två tidningar och en av dem nappade.
Faktum var att denna lilla framgång gav mig en ordentlig självförtroendeboost som jag har nytta av fortfarande.
Det är inga stora pengar givetvis, men räcker en bit på vägen till att få nästa manus lektörsläst.

76. Titta inte tillbaka för tidigt

Jag kör lite NaNoWriMo-taktik i skrivandet just nu. Men det menar jag (för dem som inte är bekanta med NaNo) att man skriver rätt så snabbt utan att gå tillbaka och läsa och ändra eller lägga till. Det får vänta tills manuset är klart. Det finns givetvis för och nackdelar med detta, främst är det risk att man tappar vissa trådar. Men det går ju att plocka upp det igen.
Det hjälper om man har ett bra synopsis, eller ett tidigare råmanus.
Det enda jag gör är att jag går tillbaka varje kväll och läser endast det jag skrivit den dagen. Utan att ändra, men jag anteckning i bland, om det är stora fel. Men om jag lägger märke till något brukar jag komma ihåg det till stora genomgången.
Syftet med genomläsningen är snarare att komma i stämning, det vill säga hoppa in i berättelsen igen och leva lite i den världen. Då poppar ofta nya idéer upp, ibland hela scener.

Redigeringsjobbet blir större om man jobbar så här, det blir snarare en omskrivning av manus än endast redigering, men jag gillar redigering så det är okej.

75. Stiltje

Lite stiltje idag efter att ha haft väldigt flyt i skrivandet. Det behöver jag ibland för att hinna med i tanken.
Dessutom blev det fint väder efter en veckas regnande och jag var tvungen att fixa i trädgården, som inte fått någon omvårdnad på över två veckor, eftersom var varit på resa.
Och två veckor i maj i Holland, det är väldigt lång tid. Det växer så att det knakar. Så mycket ogräs, klippa bort döda rosor och så alla tomatplantor och chiliplantor som måste planteras om.

74. Flowfödelsedag

Härligt att ha flow! Det var nästan så att jag glömt hur det var.
Jag är glad att jag har ett hyfsat synopsis, inte för strikt, för då finns det inte utrymme för inspiration, annars hade jag nog fått vilse vid det här laget.

Jag glömde nästan bort att göra födelsedagstårtan.
Det blev en hallontårta (det fanns inhemska hallon i affären, säkert från något av växthusen, men ändå), med turkisk youghurt/vispgrädde frosting som jag gjorde rosa med karamellfärg.
Recept till frostingen hittade jag i Lomelinos Tårtor (underbar tårtkokbok)
Är nyfiken på hur det smakar. Frostingen var i alla fall god.

Och det har slutat regna! Det har nästan regnat nonstop i en vecka här! Solen skiner och jag kunde äta min lunch ute!

73. Glömde blogga igen!

Så det får väl bli två inlägg i dag också.

Har kommit in i ett så mäktigt skrivarflöde att jag måste lägga i bromsen ibland (tex genom att ta hand om tvätten...) för att hinna med att tänka. Flödesskrivande är härligt, men det är bra att ha ett bra synopsis (som jag lyckligtvis har, samt flera tidigare versioner av berättelsen), eftersom det är lätt att dras med och glömma viktiga trådar.
Jag tror att jag kommer att få ett jätteredigeringsarbete senare. Jag har funderat på den här  berättelsen i flera år och många scener helt klara i huvudet (och eventuellt nedskrivna på något dokument som gömt sig någonstans). I bland upptäcker jag att jag skriver scener där det refereras till tidigare händelser som jag glömt att skriva om... Och det hjälper inte att jag hoppar i kronologin.

Nåja. Jag är säker på att alla skribenter har råkat ut för liknande saker. Det gäller att knyta ihop alla trådar.

72. Jag har hittat Johan!

Jag fortsätter min jakt efter en verklig person som kan hjälpa mig att gestalta Johan, den andra av huvudpersonerna i mitt nya romanmanus. Den kvinnliga huvudpersonen skriver jag om här.
Jag har inte lyckats helt, eftersom jag håller fast vid att Johan, som är svensk, ska se typiskt svensk ut.
Men det finns något i Sean Penns lite trötta och härjade ansikte som får mig att tycka att det är Johan, i alla fall i slutet av romanen. Ge honom lite blondare och kortare hår bara...

Att jag tycker mycket om Sean Penn som skådespelare spelar givetvis roll. En intressant detalj är att han spelar en fd amerikansk ambassadör i Gabon i filmen Fair Game (leta upp filmen på internet, riktigt bra och intressant historia om upptakten till Irakkriget 2003). Gabon, det land som min roman utspelar sig i, även om jag aldrig nämner det i manuset (och aldrig kommer att nämna igen, förutom i detta blogginlägg...)

Johan? Kanske
Sean Penn i filmen Fair Game

71.Största hotet mot extrem islamism är inte drönare

Kristen och feminist? I en och samma person? Kan det?
Ja, säger jag bestämt, och jag tror Jesus var det förste feministen i de stora världsreligionerna.
Jag är så bestämd feminist att jag allvarligt funderar på att rösta på Femininistiskt Initiativ i riksdagsvalet (som jag får rösta i även om jag inte bor i Sverige längre)
Men det är egentligen är sidospår. Kanske skriver jag mer om detta en annan gång.

Men det jag vill skriva om har en hel del med feminism att göra.

Min favoritkolumist (han skriver i New York Times) heter Nicholas Kristof och skriver ofta om kvinnors rättigheter världen över.
Han påpekar att medan världen mest var upptagna med att fundera på vart ett malaysiskt flygplan tagit vägen (tragisk historia i sig...) så kidnappades hundratals flickor i Nigeria av extremiströrelsen Boko Haram (som bokstavligen betyder västerländsk utbildning är synd) utan att världen brydde sig nämnvärt, och på ledningsnivå i Nigeria gjorde man ingenting heller.
Boko Haram tycker ungefär som Taliban att flickor inte ska ha utbildning eftersom de ändå bara ska hållas instängda hemma, föda barn och ta hand om dem. Det var Talibananhängare som sköt den pakistanska flickan Malala i huvudet, enbart därför att hon propagerade för flickors rätt till att gå i skolan.

Nu vet vi att det bästa medlet mot barnadödlighet och dålig utveckling i fattiga länder är utbildning av flickor. Av pojkar också, givetvis. Utbildning av flickor gör dem bättre medvetna om hur de ska hjälpa sina familjer, inte bara för att överleva, utan även för att få en bättre framtid. De föder färre men friskare barn. Och i sin tur manar de dem att utbilda sig, och kan hjälpa dem med utbildningen. Kort sammanfattat: Utbildade kvinnor är bättre mödrar.

Kort sagt; som Kristof säger:  the greatest threat to extremism isn’t a drone overhead but a girl with a book.

Det största hotet mot extremism är inte en drönare som flyger över huvudet utan en flicka med en bok.

Men vi ska inte glömma att det inte var så värst länge sedan som det även i Sverige ansågs olämpligt att kvinnor läste romaner. De kunde ju få idéer. Och det är ännu närmare i tiden som det förväntades att utbildade kvinnor som gifte sig och fick barn skulle sluta jobba. Och inte börja igen när barnen blivit lite större.


Vi har kommit långt i Sverige. Men ändå behövs feminismen. I alla nivåer i samhället, utvecklade eller mindre utvecklade länder, i krig eller i fred, finns orättvisor, och dem är vi kallade att bekämpa.

70. 20 snabba

Hittade 20 snabba hos Jenny (ursprungligen från enligt O) om mitt läsande.

----------------------------------------------------

Snabbläsare eller långsamläsare?Både och. Är det en driven spännande bok så läser jag snabbt, men går det för snabbt (tex när man vill veta hur det går) missar jag saker och då försöker jag lugna ned mig lite.

Tegelstenar eller tunnisar?

Älskar tegelstenar! Finns det något bättre än en riktigt bra bok som räcker länge?

Bibliotek eller bokhandel?Eftersom jag bor utomlands måste jag tyvärr säga bokhandel, av förklarliga själ, även om jag ibland nyttjar det lokala biblioteket här för att låna engelska romaner.

Ljudbok eller e-bok?Både och. Jag tycker inte man kan ställa de två emot varandra. Egentligen borde frågan vara: E-bok eller vanlig bok.

Jag njuter av en spännande ljudbok, tex när jag står och tar hand om tvätten, eller lagar mat. Svenska ljudböcker lyssnar jag ofta på via Elib.

Och om jag inte kan sova; kör en ljudbok. Då somnar man säkert.

En del av mina ljudböcker är "sönderlästa", som Harry Potter inlästa av Stephen Fry. Finns inget bättre på denna jord! Jag läser med jämna mellanrum om de fysiska böckerna (på engelska), men lika ofta kör jag ljudboksversionen. Även Hunger Games är "sönderlyssnade".

Inbunden eller pocket?Pocket för att det är lättare att hålla och stoppa i handväskan. Men inbundet är väldigt snyggt i bokhyllan!

Vampyrer eller spöken?Hatar vampyrer och hela vampyrgenren. Är väl för gammal för den. Twilight och efterföljare har inget imponerat på mig. Men spöken, dem gillar jag ibland.

En i taget eller slalomläsning?Det händer att jag har flera på gång.

Nytt eller gammalt?Nytt. Men gammalt lockar ibland

Bokmärke eller hundöra?Hundörar alltid

Snacks eller godis?Choklad! Nötter!

Biografier eller memoarer?Spelar ingen roll. Bara biografin är trovärdig, annars föredrar jag memoarer.

Skräck eller chicklit?Chicklit, definitivt.

Soffan eller sängen?Soffan. I sängen somnar jag.

Inne eller ute?Ute om det är fint väder.

Boken eller filmen?Boken, skulle jag säga, men ibland kan en filmadaption tillföra saker man missat i boken. Men filmen är alltid en tolkning av boken och det är omöjligt att få med allt i boken i filmen, för då skulle filmen inte bli bra.

Twitter eller Facebook?Facebook.

Goodreads eller Boktipset?Använder faktiskt ingen av de två.

Kokbok eller Bakbok?Jag bakar helst så bakbok.

Te eller kaffe?Te på morgonen, resten av dagen är det kaffe som gäller.

Nobelpriset eller Augustpriset?Även om hajpen runt Nobelpriset är spännande, så är Augustpriset intressantare eftersom de böcker som förekommer där oftast är lite lättillgängligare. 

Jag har hittat Julie

Jag har hittat min Julie!

Alltså, den kvinnliga huvudpersonen i mitt nya romanmanus heter Julie och är skotska.
Ibland är det bra att ha en bild av sina karaktärer. Inte alltid men ibland. Och jag har hittat min Julie!
En skotsk skådespelerska som heter Rose Leslie. Har spelat maid i Downtown Abbey, men är nog mest känd som Ygrette i Game of Thrones.

Rose Leslie

Nu måste jag bara hitta min Johan. Det blir svårare. En sak vet jag dock; han ser INTE ut som Kit Harington (Jon Snow i Game of Thrones). Han är svensk, blond och minst tio år äldre.

Inte Johan. Kit Harington

69. Min partimatchning

Testade min partitillhörighet inför Eu-valet och detta är resultatet. Första och tredje alternativet förvånar mig inte, men det andra? Jag har känner mig inte alls hemma hos sossarna längre (en gång i världen var jag sosse).

Sverigedemokraterna hamnar sist, konstaterar jag lättat.

Men nu ska jag avslöja något!

Jag ska inte rösta i EU-valet!

Inte i Sverige i alla fall. Är man bosatt i EU kan man välja vilket land man vill rösta i och jag har valt att få rösta i Holland.

Vill in i bubblan

Alltmedan jag attackerade tvättberget efter resan tittade jag på Babel och Steven Moffat (manusförfattaren bakom bla Sherlock och nya Dr Who). Han berättade att när han är inne i skrivandet går han runt på stan ganska slarvigt klädd, i träningsbyxor tex, och går och pratar för sig själv. Omgivningen ser honom inte längre som mentalt störd, eftersom de numera vet vem han  är och vad han pysslar med för att försörja sig.

Jag längtar efter att få gå in i den där skrivarbubblan, när man duschar snabbt på morgonen, drar på sig träningsoverallen, fixar frukost och tar med sig till arbetsrummet.

Just nu är omkringsituationen usel (dålig självdisciplin, trötthet och tvättberg efter resan) och jag är jättegrinig. Jag blir grinig och olidlig som sällskap när jag inte får skriva. Någon som känner igen sig? Jag vet att andra skribenter känner igen sig.
Egentligen är det logiskt, får man inte göra det man tycker om, blir man grinig.

68. Tvättberg

Det är alltid skönt att komma hem efter en lång resa, men jag hatar, hatar tvättberget som väntar.
Dels hade jag sett till att tvätta allt innan jag åkte, men hann inte stryka och vika, så det är dubbla laddningar som väntar. När jag egentligen vill skriva och vara ute i trädgården och påta, det växer så det knakar där nu. Dessutom har jag en dotter som studentexamenpluggar (ja, och här i Holland har de verkligen studentexamen, det är vinna eller försvinna som gäller. För många icke godkänt och du får gå om sista året...), så henne vill jag serva och skämma bort lite extra, så att hon inte behöver tänka på annat än pluggandet.

Blä. Romanen får vänta.

67. Glömde blogga

Reste hem igår och glömde blogga. Jag är väldigt nöjd med Frankrikeresan, men efter tio dagar i en kappsäck och ihopträngda i trånga mobile homes på campingar är det skönt att komma hem. Hemma bäst.
Nu är det tvätta som gäller. Sedan ska det skrivas igen, jag känner mig väldigt sugen. Under långa bilresor kan man fundera mycket på hur man ska gestalta svåra scener.

66. Älskar berg

Jag har alltid älskat berg i alla dess former. Allt sedan jag klättrade omkring på bergsknallarna hemmavid, via barndomens resor i Norge till de spektakulära berg vi nyss har sett i Frankrike.  (Det har blivit så mycket berg, och slingrande bergsvägar, att sönerna tröttnat och börjat längta hem till platta lågländerna).
Det är något vilt, dramatiskt och romantiskt med berg. Man känner sig liten och ödmjuk.

65. Dodenherdenking

Eller minnas de döda i översättning.
Något man alltid gör i Holland den 4 maj varje år.
Minns i första hand de som fick sätta livet till i de två världskrigen, men även de som dött tex i tjänst i Afghanistan och Irak,  eller inom FN.

5 maj firas freden.
Allt detta är väldigt viktigt i Holland,  på ett sätt som jag tror att vi svenskar har lite svårt att förstå, eftersom det är så länge sedan Sverige var i krig.

64. Höjdskräck

...har vanligtvis inte men här vågade jag inte titta över kanten. Bara hålla ut kameran. Det kändes som det var minst 2000 meter ned till Verdonfloden. Åtminstone 1000 meter... Jag vet inte om det syns på bilden

63. Rivieran

Vi hade först planerat att tillbringa några dagar i de provencalska bergen, för att sedan flytta ned till kusten och utforska Rivieran. Men  vi blev så förtjusta i bergen att vi beslöt oss för att stanna i bergen och besöka kusten därifrån.

Jag är glad för att vi stannade här i Castellane. Visst är det fantastiskt där nere vid havet med alla vackra hus och allt. Men Monaco var en konstig röra av lyx, höghus och trafikkaos. Inget för mig. Skulle inte vilja bo där även om jag tjänade MASSOR av pengar...

62. Skynda!

Tio minuter fri internettid! Måste skynda mig!

Internetuppkopplingen suger fortfarande. Med det menar jag att vi har ett internetkort för obegränsad användning, men bara en maskin om gången. Det betyder att mamma nästan kommer sist på listan av användare, snäll som hon är. Så det blir att snabbt skriva ett inlägg innan dagen 35 MB tar slut. Och det tog slut för flera timmar sedan, men jag upptäckte att på datorn kunde jag utnyttja de fria tio minutrarna.

Men jag får mycket läst! Inte så mycket skrivet dock. Har inte riktigt hittat ro till det.

Vi hörs.

Ps. Sonen vill besöka Monaco i helgen. Fattar inte riktigt varför