Man ska ju skriva om kvinnofrågor idag, så det gör jag också. Bara det att det finns så mycket att skriva om. Från lika lön för lika arbete, till kvinnovåld, människohandel och allt elände som finns.
Ett boktips har jag i alla fall; Half the Sky av utmärkte Nicholas Krystof (New York Times-kolumnist) och Sheryl Wu Dunn (tillika hans fru). Läs läs läs! Deprimerande och upplyftande om kvinnor i utsatta situationer världen över.
Jag räknar mig som feminist och har inga problem att få det att gå ihop med vare sig min kristna tro, mitt skrivande eller mitt liv som hemmafru.
En sak som slår mig ibland är att så fort feminister, eller andra som står upp för kvinnors rättigheter, står på barrikaderna och kämpar för något, så får de ofta höra (oftast via alla nättroll); "hon har fått för lite kuk", eller "om hon bara hade fått knulla mer, så", eller ännu vidrigare kommentarer som innehåller ordet våldtäkt...
Som om man blir feminist för att man inte fått... Äsch, det är så dumt att det knappt är värt att diskutera. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera. Varför kommer denna kommentar så ofta? (Även på hög nivå sker detta, Birger Schlaug berättar i dag hur en riksdagskollega yttrade något liknande, när frågan om kvinnofrid debatterades för ett antal år sedan i riksdagen. Han lägger till att mannen i fråga fick ett toppjobb efter han slutat som riksdagsman).
Som om ett bra knull är "boten" mot allt.
Inställningen är definitivt besläktad med värre hemskheter; som att män "korrektionsvåldtar" lesbiska kvinnor, tex i Sydafrika, för att de tror att de kan bota dem från deras homosexualitet (som det flesta vet är detta givetvis lögn; våldtäkt har inget med sex att göra, utan med makt, egentligen handlar det bara om att utöva makt över kvinnor i ett samhällsklimat som är fattigt och våldsamt).
Egentligen handlar det bara om makt, igen. Män i patriarkala sammanhang är rädd för att förlora sin makt och därför kommer det sådana här kommentarer. Underförstått; bara kvinnan får ordentligt med kuk kommer hon att vara nöjd med sin situation, inte klaga och absolut inte försöka ge sig in på männens områden och få makt över dem.
I mitt romanmanus, som snart är färdigt och ska skickas in en allra sista gång till ett förlag, med förhoppning att den nya versionen ska få grönt ljus, finns mycket kvinnokamp inbakad. Jag tror inte jag skulle kunna skriva något utan att det kommer med. Det är en självklarhet. För så länge kvinnor håller upp Halva Himlen (Women hold up Half the Sky, kinesiskt ordspråk), men inte har samma rättigheter och möjligheter som män, kommer jag att förbli feminist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar