När jag läste 438 dagar slog det mig ett par gånger att jag tyckte att Johan och Martin var naiva, som tog sig över gränsen till Etiopien illegalt för att försöka göra reportage i den stängda Ogadenprovinsen. Vilken risk de tog.
För inte så länge sedan kidnappades svenska journalister i Syrien. Även de släpptes. Man kan tycka att försöka ta sig in i Syrien idag är dumdristigt.
Samtidigt är jag medveten om att i fall vi inte hade journalister som tog enorma risker, så skulle många berättelser från olika hörn av världen aldrig nå oss. Vi skulle bäddas in i vår västerländska kokong och aldrig få reda på hur världen såg ut.
Med risk för sina liv (en sammanfattning av korrar som dödats eller råkat illa ut hittar man här) arbetar journalister och fotografer för att vi ska få nyheter och reportage från världens frontlinjer.
 |
| Nils Horner. Foto Sveriges Radio |
Jag drömde en gång om att bli journalist. Det blev aldrig något av de planerna, av två orsaker. 1. Jag hade inte 5,0 i medelbetyg (men var dock övertygad om att jag kunde skriva).
2. Jag var feg och osocial. Jag tror att man måste vara modig och utåtriktad som journalist, annars får man inte till några bra intervjuer.
Hemsk händelse, verkligen en av de bästa i branschen... Ett hårt slag mot den fria journalistiken, hoppas inte många blir avskräckta från att fortsätta hans arbete. Brukade du personligen lyssna på Horner? Jag har gjort ett inlägg på plusett: http://www.plusett.nu/omrostning-4198/brukade-du-lyssna-pa-nils-horners-reportage
SvaraRaderaEftersom jag lyssnar på P1 morgon och Studio Ett mycket så gick det inte att undvika Horners utmärkta inlägg. Men jag visste inte så mycket om honom, det är intressant att han samtidigt som han var så briljant också var ödmjuk. Inte alltid fallet bland journalister på hög nivå.
SvaraRadera