torsdag, mars 20, 2014

20. Champagne eller sorgband

Jag har precis avslutat en sista korrläsning och förbereder för ett allra sista förlagsinskick.
Som alltid när jag läser igenom manuset blir jag lite vemodig, eftersom jag fortfarande tycker att Bananfarmaren/Djungelblomma/Fyndet är en riktigt bra story. Trots att den som story haft många skepnader under årens lopp så har huvudintrigen varit densamma.
Satt lite och  funderade på hur många gånger detta manus ömsat skinn och kom fram till att det är så många bortklippta scener och dödade älsklingar att jag antagligen skulle kunnat skriva ytterligare en 70000-ord roman med allt jag dumpat.
Har alla författare vid slutfört arbete varit med om detta eller är det ett tecken på svaghet? Antagligen det senare, annars hade väl manuset varit antaget vid det här laget.

När jag har kommit så här långt funderar jag på om jag ska fira eller sörja.
Champagne eller sorgband?

Vet inte. Känns mest som en lättnad, äntligen kan jag sätta igång med nästa manus, som sprungit löst intill vagnen en längre tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar