Sista plats i Bok SM...

... ligger jag inte på. Ännu.

Men snart, som det har utvecklat sig hittills. Folk har till och med varit inne och röstat, och talat om det, och sedan tagit bort sin röst. Det känns ju extra j-lt, om man säger så. Hellre att någon röstar anonymt än att de säger att de röstar och sedan ändrar sig...

Antingen är boken skitdålig (det är troligt) eller så är det för att jag inte har något "nätverk" som röstar på mig. Eller så är det både ock. Eller så är det helt enkelt så att hänger man inte med i toppstriden, alltså ligger på första sidan, så läses man inte. Precis som i Kapitel 1.

Men, men, det är bara en lek. Jag ligger kvar. Man vet ju aldrig. Kanske blir jag en joker (väljs ut av tävlingens jury).

I annat fall kommer boken att glömmas bort av de få som har läst den och jag kan jobba med den i lugn och ro. Om fem år eller så.

Depp, depp.

Nu ska jag kasta med utför pisterna. Hotellet har antagligen ingen internet. Så vi hörs om drygt en vecka.

Inshallah!

Inspiration från dumma bloggdiskussioner

Jag är dum ibland, ger mig in i dumma, med betoning på dumma, diskussioner i bloggosfären som inte leder någon vart (se min vanliga blogg). 

Efteråt går jag länge och är arg på mig själv för att jag inte håller tyst.

Men så kom jag på andra tankar när jag stod och bakade en sockerkaka (får ofta inspiration när jag gör något praktiskt; bakning är bäst).

Om man skriver om en ung tjej som kämpar med sin prästkallelse, då bara måste man slänga in en karaktär någonstans i berättelsen som säger något sådant här:

Alltså är hon (kvinnan) inte själv Guds avbild, däremot är hon "mannens ära", dvs hon hör ihop med mannen.

Måste bara komma på en karaktär som slår detta i huvudet på henne.

Eller så lägger jag in det i ett hett gräl med den kvinnoprästfientlige pojkvännen.

Jag menar; vilken kvinna vill ha något med Gud att göra om hon inte är hans avbild. Inte min kvinnliga huvudperson i alla fall (och inte jag heller...)

Dear blogosphere, I love you!...

 

Förälskad i sina karaktärer

Kan man bli det?

Bör man bli det?

Blir man inte lite blind då?

I alla fall, jag skriver vidare på en gammal kärlek, När allt jag vill, och publicerar fortlöpande på Kapitel 1. 

Det är bara att läsa.

Det har varit jätteroligt att ta tag i denna berättelse igen, jag tycker verkligen om den.

Just nu känner jag att skrivandet har gått lite för fort, men jag ska lugna ned mig snart och ta en eftertänksam paus.

Bokskrivardagbok en "toppenblogg"

För första gången riskerar (?) min "vanliga" blogg att få färre hits än denna.

Det beror säkert på bloggpausen därborta, men också på en länk hit från Katerina Janouchs blogg.

Hon kallar denna blogg en "toppenblogg" och  hon säger: "hon skriver himla bra och ingående om författarskap och sitt romanskrivande".

Värmande i vinterkylan och himla kul. 

Tack Katerina!

Ps. Om ni ändå hittat hit, surfa gärna vidare till mitt bidrag på Kapitel 1.

Har en bloggpaus på min "vanliga" blogg, men inte här

Vansinnigt skönt med tystnaden därborta på den "vanliga" sidan. Om någon saknar mig så har de inte sagt det än.

Det är så skönt att slippa tycka om allt.

Måste bara pressa fram några bokrecensioner som jag har lovat. Åke Edwardsson står på tur. Sedan ska jag läsa högklassig chicklit och det ska bli så skönt att bara gotta sig i det efter en lååång deckarperiod.

Bloggpausen har fört det med sig att jag har dragits med av en ordentlig kreativitetsvåg! Det är lika härligt varje gång det sker. Hisnande.

(Inte lika kul för familjen, som jag redan berättat, eftersom jag blir grinig när jag inte får skriva jämt, huset dammar igen och tvätten blir inte tvättad...)

Jag publicerar ett kapitel av När allt jag vill (en berättelse om en nyprästvigd kille) varje dag på Kapitel 1. Rejält oredigerad, men eftersom jag har hela berättelsen i huvudet och varje kapitel planerat, så går det ganska fort att skriva.

Kapitel 1 är förresten ett märkligt ställe, det cirkulerar en del egendomliga individer där. Någon har satt i system att lägga ettor överallt (man kan ge ett till fem hjärtan i betygsättningen), speciellt nya alster, antar jag. Om man har fått väldigt få röster är det ödesdigert (jag sjönk från fyra till två och en halv...). Moderatorn brukar ta sig en runda ibland och stryka en del ettor om de verkar omotiverat, men de har en hel del manus att gå igenom, så jag antar att de inte har hunnit med mig.

Parallellt skriver jag (jag vet, det är galet att skriva på två saker samtidigt, någon som gör likadant??) på ett råmanus som jag berättade om här. Intrigen håller på att ta form, och det är så spännande när en berättelse tar form, det är som om den har ett eget liv. Sedan gillar jag att testa ny genrer. Det är någon slags spännings/relationsroman i en futuristisk Efter-Stora-Katastrofen-miljö.

Vaknade med en färdig story i huvudet

I morse var jag med om något märkligt.

Jag vaknade med en färdig story i huvudet.

Det har hänt förut, men det är mycket länge sedan. Flera år sedan. Det är alltid en mycket egendomlig upplevelse.

Ibland tror jag att det är en dröm som är onormalt välkomponerad. Jag har ingen aning om hur det går till.

Låg två timmar i sängen och komponerade vidare, inne huvudet. Inte förrän på eftermiddagen fick jag tid att skriva.

Jag har nu hela berättelsen i stora drag klar för mig.

Genren är också relativt ny för mig, det är en slags Science Fiction, typ Efter Katastrofen.

Nu ska storyn få ligga till sig, och jag fortsätter med andra aktuella projekt, se romanen på Kapitel 1.

Nya kapitel fylls på ungefär varannan dag.

Jag tror att jag är inne i någon slags Creative Binge just nu. Inte så kul för familjen, eftersom jag blir sur när jag inte får skriva dygnet runt, ungefär.

Mer av mig på Kapitel 1

Jag har haft ganska ambivalenta åsikter om Kapitel 1.

Otroligt många manus bara försvinner i mängden, tror jag. De flesta läser endast de bidrag som ligger högst på topplistan.

Jag har övervägt att ta bort de två noveller som jag hade där, men ångrade mig.

Nu kovänder jag totalt och lägger ut ännu mer.

Just nu håller jag mig sysselsatt med ett gammalt manus, alltmedan jag väntar på att jag ska bli klar över vad jag ska göra med Kvarnsten om Halsen. Ett litet hobbyprojekt alltså.

Det finns fördelar och nackdelar att lägga ut ett råmanus publikt. Men jag tar chansen.

 

Romanens tema lär inte falla alla i smaken. Det är smalt att skriva om kyrkan och troende människor. Kan inte tänka mig att den har så stor chans att bli publicerad.

Men jag saknar "vettiga" romaner om "vettigt" folk inom kyrkan, så jag skriver en själv. 

Och det ligger mer i skrivbordslådan. 

Det är sådant här jag gillar att skriva om. 

Nyfiken?

Gå in på Kapitel 1 och läs mer.