Efteråt går jag länge och är arg på mig själv för att jag inte håller tyst.
Men så kom jag på andra tankar när jag stod och bakade en sockerkaka (får ofta inspiration när jag gör något praktiskt; bakning är bäst).
Om man skriver om en ung tjej som kämpar med sin prästkallelse, då bara måste man slänga in en karaktär någonstans i berättelsen som säger något sådant här:
Alltså är hon (kvinnan) inte själv Guds avbild, däremot är hon "mannens ära", dvs hon hör ihop med mannen.
Måste bara komma på en karaktär som slår detta i huvudet på henne.
Eller så lägger jag in det i ett hett gräl med den kvinnoprästfientlige pojkvännen.
Jag menar; vilken kvinna vill ha något med Gud att göra om hon inte är hans avbild. Inte min kvinnliga huvudperson i alla fall (och inte jag heller...)
Dear blogosphere, I love you!...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar