Lägg till allt som ska ordnas med efter man kommer hem från ett sportlov, allt som ska packas undan, tvättas, sorteras, strykas, stoppas undan för nästa vinter.
Följaktligen står jag nu med ett hus som gror igen, familj som inte hittar några kläder och själv är jag oerhört grinig. Undrar varför jag håller på egentligen, varför jag insisterar att fortsätta skriva.
Och jag arbetar inte, så jag borde ju hinna. Det handlar egentligen om disciplin.
Ibland försöker jag intala mig och andra att skrivandet inte är en hobby, utan ett jobb (visserligen obetalt, men ändå), men jag talar för döva öron (inklusive mina egna till viss del).
Usch, vad tungt det är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar