NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna, för att bygga upp en buffert, men de senaste dagarna har jag skrivit mycket och är nästan i kapp.

Dessutom har jag renoverat min skrivplats. Hade ett gammalt barnskrivbord från IKEA med en fasta hyllor ovanpå, vansinnigt opraktiskt eftersom jag egentligen inte hade plats för min skärm. Tog bort övre delen av skrivbordet, så bara själva skrivbordet blev kvar. Letade fram en andra skärm som ingen använde, köpte nya stativ, nya skärmbord, ett nytt tangentbord och bäst av allt; handledsstöd och ergonomisk musmatta.

Voila! Så blev det:

Nu skriver vi vidare!

NaNoWriMo 2022

 Nu ska jag vara med i NaNoWriMo igen. Det var länge sedan sist. Jag gillar denna utmaning, 50 000 ord på trettio dagar, ca 1667 ord per dag. Tufft med helt överkomligt om man planerar sitt skrivande ordentligt. Bra sysselsättning i (oftast) gråmulna november (vi har sol och nästa tjugo grader varmt här i Nederländerna, men det kommer att ändras i slutet av veckan...).

Mitt projekt är en feelgood jag började på när jag var med på en onlinekurs med Johanna Wistrand för ett tag sedan. Här längtat efter att fortsätta med den här historien.

Jag ser att jag inte skrivit något om bokmässan. Hoppas jag ska ha lite tid för det också.

NaNoWriMo-profil: monica.olskolk

Snart bokmässa!

Tog tåget till Sverige, men att ta sig fram på en dag som planerat misslyckades på grund av ett försenat tåg i Tyskland som gjorde att jag missade Köpenhamnståget. Då brösts hela kedjan tågförbindelser, och vid halv elva på kvällen fick jag checka in på ett litet trevligt hotell alldeles intill Helsingborgs centralstation. 

Kom till slut fram i år och var så ganska resmör, men jag ångrar inte att jag tog tåget. Jag älskar att åka tåg!

Nu sitter jag och planerar mässan. Det finns så mycket intressant att se och göra.

Planerar för bokmässan

 Äntligen ska jag få åka på bokmässa igen. Jag blev lite chockad när jag nyss upptäckte att det var åtta (8!) år sedan sist. Tiden går fort, fort, fort...

Så mycket vatten som runnit under bron sedan dess.

Men nu känner jag mig riktigt taggad! Ska inte flyga, utan resa med tåg, hela vägen den här gången. Pga trubbel med spårverksamheter mellan Lund och Malmö kom jag fram till att det var bättre att köpa ett interrailkort på fyra dagar, för att vara riktigt flexibel. Reser inte via Malmö, utan via Helsingör/Helsingborg. Att ta sig från Nederländerna till Stenungsund betyder att jag startar 6.14 och kommer fram 23.20. Om allt klaffar! Skulle den långa kedjan av resor brytas av förseningar är det bara att övernatta någonstans under vägen. Jag ser fram emot resan och bokmässan!

Någon mer som ska på bokmässan?

Korrläsning som blev redigering

 

Det är sensommar här i Nederländerna, och väldigt varmt. Idag nästan 35 grader.

Jag har inte orkat med min manus idag, men jag är nästan färdig med min korrläsning. En korrläsning som blev redigering, måste jag erkänna.

Efter att mitt manus har legat och vilat i flera år efter att det egentligen var färdigt, ser man på det med andra ögon. Dessutom fick jag flera redigeringstips på skrivarkursen jag var på i mars. Det var bara att "börja om från början". Inte skriva om, men redigera ingående.

Jag älskar redigering. Jobba i detalj med texten, det är så roligt.

Samtidigt sitter jag och läser Bokmässans program. Ska dit i år, har bestämt mig. Ser mycket fram emot det. Någon mer som ska på bokmässan?

Skrivarkurs i London

 Underbart!

Äntligen en skrivarkurs igen, efter 12 år. Samma lärare, samma plats; Ann Ljungberg och mysiga puben The Victoria i Paddington.

Trevlig grupp, med avancerade romanidéer, intressant att höra hur olika romanprojekten är.

Jag börjar känna mig riktigt taggad, vill gärna ta itu med mitt manus Sanden igen.

Härligt att vara i London igen, och att kunna åka Eurostar ända från Rotterdam till centrala London, så bekvämt.

Hälsningar från en skrivarsugen

Vår grupp

The Victoria, Paddington

Båttur på Themsen (när man inte skriver)

Utsikt från Sky Garden

Summering av skrivaråret 2021

 Jag brukar alltid skriva en summering av skrivaråret runt årsskiftet, men i år har jag alldeles glömt. De senaste skrivaråren har ju varit så usla att man kan ta för givet att 2021 har varit likadant. Men icke. Det finns lite ljusglimtar. Jag har inte lyckats få iväg mitt senaste manus till förlag (det har varit färdigt i två år, ska bara korrläsa...), men jag gick en skrivarkurs i att skriva feelgood i våras. Lite för att tvinga igång mig. Och det var verkligen roligt. Nu ska jag bara få i hop 50 sidor feelgood som kursledaren ska läsa. Det har inte riktigt lyckats än, men det kommer...

Och jag har anmält mig till Ann Ljungbergs Avancerad Romanskola i London i mars!

Har varit på Anns kurser förut, även i London, och just den här har jag länge velat gå, men det har inte blivit av. Om inte coronan slår tillbaka ska jag till London! Det ska bli så kul.

Skrivarlöften inför 2022:

• korrläsa Sanden är inte smutsig och skicka till förlag
• skriva ett första råmanus av min feelgood och ta med till Londonkursen

Det får räcka med löften. Det viktigaste är att skrivandet kommer igång.

Ska öppna dörren till skrivandet igen

Summering av skrivaråret 2020

 Det är nästan kusligt och gå in på bloggen och läsa vad jag skrev för ungefär ett år sedan. Jag skulle kunna kopiera texten och använda den igen. För det är sant; jag har inte skrivit en rad på hela året. Alltså inte skrivit en rad på två hela år.

Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag kommer att börja igen. Jag tror att jag har tappat skrivarförmågan.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att få en bok utgiven.

2020 har var övermänskligt svårt. Precis som 2019 var. Jag förlorade min pappa 2019 och slutet av 2019 fick mamma cancerbesked. Hon gick bort i augusti 2020, 15 månader efter pappa. De senaste två åren har jag nog besökt Sverige femton gånger för att bistå mina föräldrar, gå på begravning, röja i hus och förbereda för försäljning. Ett antal resor har jag tvingats göra mitt i coronatid.

I oktober fick jag själv corona, om än en mildare form. Men en extrem trötthet och smärta i leder och muskler finns kvar i skrivande stund. Kommer livet någonsin bli "normalt" igen?

Visst det finns en hel del ljuspunkter också, det är lätt att glömma dem. Barn som gifter sig, hittar jobb och lägenhet, det är stora framgångar och glädjestunder.

Men jag har inte skrivit något alls.

Inget alls.

Mål för 2021:

• Skicka in Sanden är inte smutsig till förlag
• Spåna lite om jag ska börja skriva på en uppföljare till Kvarnsten om Halsen .Den har snurrat en del i huvudet och kommit upp till ytan igen de senaste veckorna. Av erfarenhet vet jag att man då ska skriva, om det är något som snurrar i huvudet.
• Skriva mer på "prästskrönan", favoritmanuset.
• Se om jag kan få igång skrivandet på alternativa sätt. Blogga?

Summering av skrivaråret 2019

Inget.
Jag har inte skrivit något. Inget alls. Det har inte hänt på många år att jag inte har skrivit något alls på ett helt år.
J-vla skitår.
Jag har inte ens lyckats med målet att skicka in Sanden är inte smutsig till förlag.
Men jag har redigerat klart det. Och ska bara korrläsa en sista gång. Bara.

Mål för 2020:

• Skicka in Sanden är inte smutsig till förlag
• Spåna lite om jag ska börja skriva på en uppföljare till Kvarnsten om Halsen .Den har snurrat en del i huvudet och kommit upp till ytan igen de senaste veckorna. Av erfarenhet vet jag att man då ska skriva, om det är något som snurrar i huvudet.
• Skriva mer på "prästskrönan", favoritmanuset.
• Se om jag kan få igång skrivandet på alternativa sätt. Blogga?
• Om livet tillåter: Åka till Bokmässan.

Risken är bara att 2020 blir en bergochdal-bana. Kommer jag att orka skriva? Hur kanaliserar man sorg, oro och trötthet in i skrivandet? Jag lyckas bara skriva när jag mår någorlunda.

Någon som har tips?

Sensommar, livets allvar och korrläsning

Mitt förra inlägg skrev jag för fyra och en halv månad sedan. I min enfald trodde jag att jag skulle kunna ägna Sverigevistelsen, som till slut varade i två och en halv månad, plus fyra veckor (alltså: först stannade jag två och en halv månad, var hemma fyra veckor, för att sedan åka tillbaka och vistas i Sverige ytterligare fyra veckor) åt att korrläsa och skicka in mitt manus.

Men livet kom emellan. Min pappa gick bort 22 maj, och hans sista tid var svår, cancer är helt enkelt en skitsjukdom. Han fick vara hemma hela tiden tills han dog, precis som han och mamma ville, men att få hemmet förvandlat till en sjukplats, det är inte helt enkelt. Hemtjänsten och hemsjukvården var dock mycket bra, och personalen ett under av tålamod.
Det var en svår tid, men med några ljuspunkter; jag fick uppleva en svensk vår och försommar igen, det är nog tjugofem år sedan sist. Jag tror inte att jag någonsin sett mina rhododendron, syren och pioner blomma.

Nu har jag varit hemma i två veckor, och äntligen har jag kommit in i en "vanlig" rutin. Äntligen får jag ägna mig åt min egen hälsa, ordentlig viktminskning står på schemat, samt en ny rutin på gymmet med nytt träningsprogram. Jag snackar inte om kosmetiska problem; jag behöver rent hälsomässigt gå ned rejält i vikt eftersom jag har problem med nacke, rygg och leder.

Och äntligen får jag korrläsa mitt manus!
Jag var jätterädd för att jag skulle vilja börja redigera igen och ändra på allt. Men till min lättnad känns berättelsen färdig. Jag har hållit på med den, från och till, sedan oktober 2016. En evighet sedan.
Jag är inte speciellt produktiv...
Att den är färdig gör mig nervös, nu måste jag ju skicka in den till förlag. Det var länge sedan jag gjorde det sist. Mer än fyra år sedan. (Som sagt, inte direkt produktiv. Och man blir inte yngre...).
Orkar jag tackla det där lotteriet igen? Åandrasidan har de senaste åren lärt mig mycket. Ta chansen!
Skjut inte upp något till framtiden, för det finns kanske ingen framtid! Och en refusering eller två (eller tio) är inte hela världen. Man överlever.
Nyfiken? Här skrev jag en elevatorpitch!

På väg med hunden genom
Nederländerna och Tyskland. Tågresan gav mersmak, det ska jag
göra i höst igen!

Svalört vid gäststugans veranda, det var en
överraskning

Rhododendron, så vacker!

Syrenen har jag inte sett blomma tidigare,
tror jag

Plommonblom

Pionerna, likaså mycket vackra

Redigering klar

Min stora redigering av Sanden är klar.
Berättelsen är klar, känns det som, och nu är det bara korrläsning, den sista finslipningen kvar.
På måndag tar jag med mig hunden, ryggsäcken och datorn och tar tåget och båten till Sverige. Kommer nog att stanna en månad. Orsaken är inte semester, utan sjuka och hjälpbehövande anhöriga.
Men jag hoppas att jag ska ha lite tid över för Sanden, och den svenska våren. Den senare har jag inte fått uppleva på väldigt många år.

Summering av skrivaråret 2018

Det är åter dags för min årliga summering, som jag gör för att dels se vad jag åstadkommit under året som var, dels för att sätta upp mål för nästa år.

Skrivarmässigt har 2018 varit ett ganska bra år, om man jämför med åren innan.

Jag har skrivit en hel del, och ganska kravlöst.

Jag har inte så stora mål längre. Livet står och faller inte med utgivning. Jag skriver för mig själv, det viktigaste är att jag tycker om det jag skriver.

Visst ska jag skicka in till förlag igen.

Och visst hoppas jag att jag någonsin ska hitta någon som tycker om mina manus så pass mycket att de vill ge ut dem.

Jag har faktiskt börjat tillåta tanken självutgivning. Men så långt är jag inte ännu. Och blir det något blir det bara som ebok.

Men även om jag lyckas med att dela mina texter med någon större allmänhet så står och faller inte livet med det.

Fast drömma kan man alltid. Bara inte investera för mycket emotionellt kapital i sina manus. Det kostar för mycket.

Privat har 2018 varit ett upp-och-ned-år. Det blir så när man har sjuka anhöriga. Inte kul. Och tyvärr kommer nog 2019 inte att blir bättre. Trots det ska jag försöka fortsätta skriva.

Har jag då uppnått målen för 2018? Så här såg de ut, och med resultatet i annan färg.

• Skriva färdigt Sanden är inte smutsig (som nya manuset heter). JA, den är mer eller mindre färdig. Jag älskar det här manuset! (I och för sig älskar jag alltid mina manus). Nu ska jag bara korrläsa.
• Skicka in mitt förra manus till fler förlag. Nej, det har inte blivit av.
• Skriva om mitt förrförra urgamla manus och skicka det till ett sista förlag (ett riktig utmaning). Jag tror egentligen inte att det är ett reellt mål att hinna med detta i år, men kanske är det ett lämpligt mellanprojekt, om Sanden behöver vila. Jag har sneglat lite på detta. Inte gett upp tanken ännu.
• Att arbeta mer produktivt med mitt skrivande, mer målinriktat. Jag ska bara studera 25% i början av vårterminen och satsa resten på skrivandet. I princip har detta funkat. Under hösten har jag skrivit mer än på länge. Under NaNoWriMo i november tog jag fram mitt gamla favoritmanus När allt jag vill, min gamla ”prästskröna” och skrev ett nytt råmanus. Som inte hann bli färdigt på 30 dagar.  NÖJD med andra ord.

Mål inför 2019:

• Skicka in Sanden är inte smutsig till förlag.
• Fortsätta skriva på ”prästskrönan”.
• Som ”pausprojekt” titta på något gammal manus och börja skriva om.
• Och egentligen vill jag till bokmässan igen, efter flera års uppehåll.

NaNoWriMo 2018 FINAL!!

I mål!
50 000 ord!
Min taktik från andra år fungerade igen: Bygg upp en ordentlig buffert som du har att ta av dagar då det går dåligt. Men i år har jag faktiskt skrivit något varje dag.

Och berättelsen är inte alls färdig. Jag fortsätter.

Grattis till mig!

NaNoWriMo 2018 Dag 26

Med en familjemedlem i Kenya, den andra i Surinam och en tredje i Moskva, är det ganska lugnt här hemma. Hunden snarkar och sjuttonåringen spelar Queen på hög volym...
Tid över för att skriva alltså....
....inte.
Efter att ha bestämt ganska spontant att här ska vi göra något mer åt vårt förskräckliga ekologiska fotavtryck (se ovan, jag menar, familjemedlemmarna har inte promenerat dit...), sattes nya bättre isolerande glas in i fönstren vardagsrummet i onsdags. Allt för att få ned uppvärmningskostnaderna (husen här är inte så bra isolerade som i Sverige).
Med den följden att vi upptäckte att fönsterkarmarna på insidan såg bedrövliga ut och måste målas. Det är vad jag gör nu. Och slölyssnar på Jack Reacher-deckare (Lee Child har nyss avslöjat att mr. Reacher inte alls är republikan utan demokrat, vilket tur...)

Men fick till några ord till idag. Det närmar sig slutet (på NaNoWriMo, men inte på manuset, de har fortfarande inte legat med varandra...).

NaNoWriMo 2018 Dag 19

Mer än halva tiden förbi, mer än 37000 ord och de har inte ens hunnit ligga med varandra.
Hur långt ska det här manuset bli??

NaNoWriMo 2018 Dag 16

Halvtid!

Själv börjar jag bli lite förvirrad. Har så många potentiella scener i huvudet att jag inte vet i vilken ordning de ska komma.
Dessutom glömmer jag bort vad alla heter. Bör nog göra en stor mindmap-karta, det är nu bästa sättet att hålla kolla på alla.

NaNoWriMo 2018 Dag 13

Mer än 25000 ord. Alltså över hälften. Det är bra att ligga före, för då måste man inte skriva 1667 ord per dag i fortsättningen. 1667 ord är mycket.

Igår hade jag sådan flow att jag även satt och skrev sent på kvällen.
Jag ska inte skriva sent på kvällen. Det blir alltid dåligt. Jag är ingen morgonmänniska heller (jag tror det är Åsa Larsson som börjar skriva klockan fem på morgonen...) utan en förmiddagsmänniska.

Och manuset börjar bli rörigt. Det är typiskt för ett "NaNo"-manus, eftersom man inte går tillbaka och petar. Det hinner man helt enkelt inte. Man har på sin höjd tid att skriva upp några punkter i en anteckningsbok.
En annan sak man ska akta sig för att att köra lite research vid sidan om. Jag skriver på en manus där berättelsen utspelar sig i slutet av 1980-talet, och det är inte klokt hur mycket detaljer man har glömt från den tiden. När huvudpersonen måste ringa efter ambulans måste han hitta en telefonkiosk. Och när han kom fram till den var jag tvungen att googla på hur en telefonkiosk såg ut förr. Minns den där gröna telefonen, men hur ringde man 90 000? Röd knapp att trycka in, visade det sig.
Ska strax ta en runda med hunden. Vi har haft en fantastisk höst här i Holland (fast egentligen borde det regna mer, har jag förstått), med mycket sol och härliga höstfärger. Ännu har inte alla träd fällt sina blad. Jag tar med mig kameran så fort jag tar en längre promenad. Härligt.

©Monica Olsson Kolkman

©Monica Olsson Kolkman

©Monica Olsson Kolkman

NaNoWriMo 2018 Dag 7

Över 15000 ord.
Ligger alltså före.

Jag är rätt stolt över mig själv.

Hade bestämt mig för att lägga upp en bra rutin.
Stiga upp i tid och äta frukost.
Skriva koncentrerat en timme och sedan gå till gymmet, gå ut med hunden eller åka och handla.

Skriva koncentrerat till lunch och helst efter lunch också. Eller researcha lite.
Funkar bra hittills och det ses på ordantalet.

Jag skriver som sagt om ett riktigt gammal manus, mitt favoritmanus. Jag har valt att inte alls titta på en gamla texten, bara läsa mitt nyskrivna synopsis. Om jag missar godbitar ur gamla texten så går det ju bra att redigera in dem i ett senare skede.
Det är intressant att se hur mycket jag minns. Och inte minns.

Redo för NaNoWriMo

I morgon börjar NaNoWriMo.
Jag är redo.
Skrivbordet är städat.
Frysen är full av fikabröd.

NaNoWriMo 2018 närmar sig

Det var inte meningen att det skulle bli bara ett inlägg per månad....

NaNoWriMo brukar presenteras med underrubriken Skriv en roman på en månad. Nu är det nog inte någon seriös skribent som tror att man kan ha klart en roman på en månad. Men man kan i bästa fall få till ett ordentligt synopsis.
Den "äkta" NaNoWriMo-skribenten skriver från "scratch", i alla fall börjar man på något helt nytt. Låter alltså flödet ha sin gång. Det är bara å skriv...
Men det är svårt. Ett litet synopsis kan hjälpa.
Andra tar chansen att skriva på det där manuset man aldrig fått tid att skriva på.
Eller så har man ett utförligt synopsis och vill få till ett rejält råmanus.
Eller så vill man äntligen ta tag i den där berättelsen som fått ligga i skrivbordslådan så länge...

Välj det som passar dig bäst. Oavsett din utgångspunkt, det som är den stora utmaningen är att skriva 50 000 ord på en månad, det är cirka 1667 ord per dag. Det låter kanske inte så mycket med 1667 ord per dag, men det är när du missar en eller flera dagar som det blir tufft. Mitt tips, skriv ordentligt i början, så att du får en buffert. Jag brukar själv ha svårt att hinna med under helgerna, andra kanske skriver mest under helgerna.

För två år sedan hade jag en häftig "flödesskrivning"-erfarenhet under NaNoWriMo. Ett par veckor innan start hade jag ingen idé alls, sedan drömde jag något häftigt (inte helt ovanligt), skrev ned drömmen, och visste att jag hade material för hela novembermånadens skrivande. Jag fick till ett råmanus och i dagarna sitter jag och finputsar på det manus som NaNoWriMo 2018 gav upphov till. Det är en ganska häftig känsla. Snart ska det skickas till förlag.

Nu har jag ingen idé till ett helt nytt manus (om jag inte drömmer igen...), utan tänker ta mig an ett gammal manus, som jag skrivit nytt synopsis till.

Någon som hänger på i år?