Då känner jag att det inte riktigt är värt besväret. Jag känner inte alls den där skrivarglädjen som jag kände förra året.
Jag trodde att det skulle vara kul att dyka in i en helt ny idé och bara skriva, efter att ha hållit på med Djungelblomma i nästan två år. Men icke.
Konstigt är också att jag inte har kunnat släppa tanken på ett gammalt manus. Jag har funderat väldigt på att ta i tu med det igen, mitt älsklingsmanus, och hela tiden poppar idéer upp hur jag skulle kunna göra manuset bättre. Jag har börjat tänka igenom varje kapitel.
Och detta som följd av att jag har dissekerat dramaturgin i BBC-serien Ballykissangel....
Ska jag skylla på någon för att jag tappat NaNoWriMo-inspirationen så ska jag skylla på Father Peter. Vilken man! (Och vilken skådespelare...)
Jag kände samma sak, att jag tappade skrivglädjen av NaNo, jag ville hinna njuta av skrivandet av min berättelse för jag tycker den är underbar, men jag kände att jag behövde skriva med mer eftertanke istället för att bara bluddra ur mig en massa ord så fort som möjligt. Det är inte särskilt svårt, iaf inte för mig, lol, men det passade inte min berättelse. jag tycker du ska göra det du känner känns mest riktigt och det som gör att du kan göra manuset och berättelsen du vill berätta rättvisa, det som gör att du återfår skrivglädjen. Den är nog det viktigaste. Ibland kan man vinna på att låta saker och ting ta sin tid.
SvaraRadera