måndag, september 13, 2010

Vad som präglar ens karaktärer

De flesta författare har väl fått frågan om någon av deras karaktärer liknar dem. Eller så är de deras alter ego.
Häromdagen blev jag medveten om hur saker som jag själv grubblar över förs över på mina romankaraktärer. Det har inte riktigt varit medvetet, men givetvis vet jag att de åsikter, frågor, grubbel, trosföreställningar man har lätt kan appliceras på en karaktär i det alster man håller på och skriver.

Runt 11 september blir jag ofta lätt melankolisk. Av flera orsaker. Tycker att världen är ond i största allmänhet och jag är ytterligt liten, oförmögen att göra någon skillnad. Jag skriver lite om det här.

Min huvudperson i Djungelblomma är en kvinna i min ålder (nästan) som reser till Afrika och konfronteras med genuin ondska. Hon ska skriva sin Mastersuppsats om rehabilitering av barnsoldater, men går givetvis inte oberörd från möten med unga killar och tjejer som farit oerhört illa i ett grymt inbördeskrig i ett icke namngivet (egentligen fiktivt) östafrikanskt land.
Hon känner sig liten och oförmögen, vill hjälpa, men vet inte var hon ska börja. Det är helt enkelt för mycket elände, för mycket lidande omkring henne.

Jag har fått frågan om min roman har något budskap. Min första reaktion på denna fråga var; måste en roman ha ett budskap? Jag grubblar fortfarande över frågan. Får se om jag kommer fram till något svar.
Kanske har det något med ovanstående att göra.

3 kommentarer:

  1. Vad spännande. Jag tror att man omedvetet liksom tillskriver sina karaktärer egna drag. För på något sätt måste man ju i alla fall använda sitt eget register när man komponerar :)
    Hur kommer det sig att du har valt ett fiktivt land? Spännande att läsa om ditt romanskrivande.
    Kram Pi

    SvaraRadera
  2. Hej Pi!
    De historiska och politiska händelserna i romanen är helt fiktiva, men inspirerade av riktiga händelser i flera olika afrikanska länder. Därför har jag "skapat" ett fiktivt land.
    Har valt att göra så eftersom jag inte kan, eller vill, peka ut ett speciellt land.

    SvaraRadera
  3. Hm... jag tror inte en roman måste ha ett BUDSKAP. Däremot måste den kommunicera något, den måste beröra. Annars kommer man på sin höjd sträckläsa den på stranden och sedan glömma bort den. Så tänker jag iaf. Ofta tycker jag att de böcker som ställer fler frågor än de ger svar är de mest givande.

    SvaraRadera