8. Kvinnodagen

Man ska ju skriva om kvinnofrågor idag, så det gör jag också. Bara det att det finns så mycket att skriva om. Från lika lön för lika arbete, till kvinnovåld, människohandel och allt elände som finns.
Ett boktips har jag i alla fall; Half the Sky av utmärkte Nicholas Krystof (New York Times-kolumnist) och Sheryl Wu Dunn (tillika hans fru). Läs läs läs! Deprimerande och upplyftande om kvinnor i utsatta situationer världen över.

Jag räknar mig som feminist och har inga problem att få det att gå ihop med vare sig min kristna tro, mitt skrivande eller mitt liv som hemmafru.

En sak som slår mig ibland är att så fort feminister, eller andra som står upp för kvinnors rättigheter, står på barrikaderna och kämpar för något, så får de ofta höra (oftast via alla nättroll); "hon har fått för lite kuk", eller "om hon bara hade fått knulla mer, så", eller ännu vidrigare kommentarer som innehåller ordet våldtäkt...

Som om man blir feminist för att man inte fått... Äsch, det är så dumt att det knappt är värt att diskutera. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera. Varför kommer denna kommentar så ofta? (Även på hög nivå sker detta, Birger Schlaug berättar i dag hur en riksdagskollega yttrade något liknande, när frågan om kvinnofrid debatterades för ett antal år sedan i riksdagen. Han lägger till att mannen i fråga fick ett toppjobb efter han slutat som riksdagsman).
Som om ett bra knull är "boten" mot allt.
Inställningen är definitivt besläktad med värre hemskheter; som att män "korrektionsvåldtar" lesbiska kvinnor, tex i Sydafrika, för att de tror att de kan bota dem från deras homosexualitet (som det flesta vet är detta givetvis lögn; våldtäkt har inget med sex att göra, utan med makt, egentligen handlar det bara om att utöva makt över kvinnor i ett samhällsklimat som är fattigt och våldsamt).

Egentligen handlar det bara om makt, igen. Män i patriarkala sammanhang är rädd för att förlora sin makt och därför kommer det sådana här kommentarer. Underförstått; bara kvinnan får ordentligt med kuk kommer hon att vara nöjd med sin situation, inte klaga och absolut inte försöka ge sig in på männens områden och få makt över dem.

I mitt romanmanus, som snart är färdigt och ska skickas in en allra sista gång till ett förlag, med förhoppning att den nya versionen ska få grönt ljus, finns mycket kvinnokamp inbakad. Jag tror inte jag skulle kunna skriva något utan att det kommer med. Det är en självklarhet. För så länge kvinnor håller upp Halva Himlen (Women hold up Half the Sky, kinesiskt ordspråk), men inte har samma rättigheter och möjligheter som män, kommer jag att förbli feminist.

7. The Butler

Tittar på the Butler. Ett stycke amerikansk modern historia. Och utmärkta skådespelare.

6. Makt

Längtan efter makt är roten till allt ont. Det är jag övertygad om. Om man tror på en ond makt ligger kanske han/hon/hen bakom, men i stort tror jag att längtan efter makt ligger bakom allt elände i världen. På hög och låg nivå. Den får folk att starta krig, våldta och mörda. Retas och mobbas. Utesluta och trakassera. Avundas.




Vad har detta med skrivande att göra? Inte mycket. Antar jag.
Jag måste komma upp i 7 inlägg idag. Det är bara det.

Har avslutat mitt romanmanus idag. Apropå slut. Jag tror slutet blev bra till slut. Nu ska jag kurera huvudvärk. Köra avfall till tippen. Njuta av vårvädret. Redigera manus. Åka till IKEA. Försöka inte lösa världsproblemen.

5. Lektörsläsning av synopsis

Är det något att satsa på?
Jag använde mig av denna, sällan utannonserade lektörstjänst, i somras och det var toppen.
Min lektör har nyss bett mig "betygssätta" denna tjänst, för att kunna erbjuda den mer aktivt.

Så här sa jag bland annat:

Även om lektörsläsning av synopsis absolut inte utesluter lektörsläsning av ett slutfört manus (jag tror alltid att käpphästar som gestaltning behöver ses över, tex), så tror jag att det är bättre att på ett tidigt stadium få reda på att tex. storyn inte alls funkar eller berör, att storyn är för osannolik, att kronologiska ordningen bör ändras för att få upp spänningen, att inledningen/mitten/slutet inte funkar, huvudpersonen inte berör eller är tillräckligt driven osv. Man får en chans att testa hela idén innan man har skrivit alla kapitel.

Kanske något för dig som inte har någon i din närhet som du kan bolla romanidéer med.
När lektörens tjänst är utannonserad ska jag länka till den.

4. Slutet

På förekommen anledning (jag filar på slutet på mitt manus) länkar jag till Simona som skriver om att skriva slutet idag. Och hon i sin tur länkar till bloggen Cracking Yarns (aldrig hört talas om, men ska undersöka) som radar upp ett antal lämpliga slut, gällande film, men det funkar ofta för böcker också. Jag har inte läst alla, men ska göra. En del matnyttigt där.

3. Det spirar

Så länge jag kan minnas har jag sått och planterat. Jag minns att jag började med Blomman för dagen i mitt flickrum och jag minns speciellt att jag på min födelsedag ett år, 13 maj, hade precis 13 blommor.

Jag fick en liten bit eget trädgårdsland av pappa, kanske två kvadratmeter, där jag sådde rädisa och andra grönsaker.

I min första egna bostad hade jag en uteplats med rabatt. Sådde och planterade. Minns att mördarsniglarna, då okända för mig, åt upp mina jättetagetes, försådda inne på fönsterbänken, på en enda natt. Grr...

I England hade vårt hus en fantastisk köksträdgård, jag tror allt jag sådde växte så att det knakade, och dessutom: ett växthus. Vi fick så mycket tomat och gurka att vi inte klarade att äta upp allt själv.

I tropikerna var det si och så med sålyckan. Det enda som lyckades någorlunda var Flitig Lisa.

Nu bor jag åter i ett land med gynnsamt klimat och jag testar allt. Förra året blev chilin en hit. I år har jag sått fem olika sorter. Hoppas att de klarar av att planteras ut i trädgården, jag har inget växthus.
Plus tomater, givetvis. Och en massa annat. Jag hoppas på en varmare vår än förra året. Mars 2013 hade tydligen 20 dagar med frost. Idag var det över 10 grader varmt och ännu varmare i solen. Jag har mitt lilla grönsaksland klart; lite ny jord, kogödsel och lite biologisk grönsaksgödsel. Ruccolan är redan sådd, det ska tydligen gå att göra det redan i mars...

Vad har nu detta med skrivande att göra? Inte så mycket kanske. Men jag tror att alla som pysslar mycket med det skrivna ordet  behöver ha något vid sidan om, något där man mest jobbar med händerna. Jag ser att många håller på med andra kreativa sysslor, målar, stickar, virkar, bakar, musik... Och så trädgården.

2. Produktivitet

Brukar klaga på min produktivitet emellanåt, tycker att det inte är så mycket med den,  men en skrivarvän påpekade att det inte är sant att jag skriver långsamt.
Han har nog rätt,  särskilt med tanke på att jag skrivit om så många gånger (en gång ska jag rada upp alla omskrivningar, alltså inte enkla redigeringar).
Jag föreställer mig att etablerade författare är mer produktiva för att de har en redaktör att bolla idéer med. De får hjälp att plocka fram den boll som är värd att satsa på.

Jag är mer som den kära lilla hund vi brukar "låna" med jämna mellanrum. Om vi kastar en tennisboll och ber honom hämta den kommer han tillbaka med två andra, som han tappat bort förra gången han var på besök...
Jag har ofta för många bollar i luften.