Jag har precis varit ute i trädgården och jobbat lite, dels för att det var nödvändigt, dels för att jag behövde göra något praktiskt för att kunna tänka.
Jag beskar rosor (låter kanske tidigt för svenskar, men våren kommer här ca en månad tidigare än när den kommer i tex Göteborg) och kom att tänka på att det finns en stor likhet med det och det jag måste göra med mitt manus nu.
Det känns alltid tufft att beskära rosor tycker jag, eftersom man måste klippa tillbaka dem så långt att det till synes inte finns mycket kvar. Trots att man vet att det är ett måste.
Lite så känns det med manuset, jag måste beskära det väldigt mycket för att hitta dess innersta väsen, vilket sedan kan växa och bli till något riktigt vackert.
Skillnaden bara att efter beskärningen kan jag inte lita på Vår Herre, vad det gäller växandet, så som man gör med allt i trädgården.
Jag måste göra precis allt själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Konstigt, jag var säker på att jag postat ett svar på ditt senaste inlägg men nu ser jag det inte. Hoppas det här kommer fram iaf. Grattis, det låter spännande. Ser fram emot att få höra om resultatet.
SvaraRadera