fredag 17 februari 2012

Lärt mig en läxa

Även denna gång har jag lärt mig en läxa, med bitter eftersmak.
Låt inte bara lektör och betaläsare läsa manuset, putsa även ut första kapitlet till ett antal skarpögda läsare. Allt för att förhindra en dålig inledning.
Lektör och betaläsare kan lätt missa en svag början av berättelsen, eftersom de är inställda på att läsa allt.
Liksom med det förra manuset kommer lärdomen aningen försent.
:(

3 kommentarer:

  1. Tack för rådet. Det hjälper oss som inte har hunnit lika långt. Lycka till ändå med din roman.

    SvaraRadera
  2. Jag vill inte låta klichépeppig, men jag tror absolut inte det är "försent" för ditt manus. Det kan vara så att du måste backa ett steg och göra om och det är en tungt insikt eftersom du ansett dig vara klar. Kanske är du klar, alltså DU är klar med ditt manus. Manuset är så som känns bra i ditt hjärta. Om du redigerar mera i det för att flörta med förläggare, kanske tar du då bort kärnan i det som är du.

    Vad är målet med ditt manus? Bekräftelsen genom en extern publicering via ett förlag? Kanske kan du nu ge ut manuset på egen hand. Lita på din magkänsla, lita på dina betaläsare.

    Eller så backar du, stylar om lite. Kör en ny runda med betaläsare.

    Men försent är det aldrig. Tänk på alla som "vill skriva en bok" och aldrig skriver mer än två rader. Som aldrig avslutar något. Som aldrig vågar visa någon det de skrivit. Så även om konkurrensen känns stenhård har redan agnarna sållts bort. Det är slutaudition nu.

    Snälla håll ut, jag tror på dig!

    SvaraRadera
  3. Tack Emma!
    Sedan jag skrev inlägget har en del förändrats.

    Men tipset att låta flera läsa inledningen av manus står jag vid.

    SvaraRadera

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...