Jag försöker ta mig i kragen och få ordning på mitt skrivarliv.
Tråkiga besked hemifrån Sverige hjälper inte (en morbror som hastigt gått bort).
Dessutom har omställningen från hemmamamma/fru till arbetande mamma/fru inte gått helt smärtfritt. Dels jobbar jag på ackord och det tar tid att vänja sig vid brevbärarjobbet, dels har vädret varit uselt för en nybörjare i branschen. Och jag måste bygga upp konditionen. Med andra ord; de dagarna jag jobbar (bara några få timmar per dag på papperet) orkar jag ingenting när jag kommer hem (orkar nätt och jämt få mat på bordet för familjen). Lider av träningsvärk och är så hyper (eller övertrött) att jag inte somnar på kvällarna. Mina nya kollegor har varnat mig och sagt att det tar ett bra tag innan man får upp konditionen (och farten!), så jag måste ha lite tålamod.
Och tro inte att familjen förväntar sig något annat än att allt hemma ska rulla på som vanligt. Även de behöver vänja sig vid en uttröttad brevbärarmamma.
Samtidigt gillar jag jobbet, fritt, utomhus, och jag har lovat mig själv att inte lägga några pengar på skrivandet som jag inte har tjänat ihop själv.
Men jag måste göra något med mitt manus. Jag funderar på att skicka inledningen och synopsis till en ny lektör för att få en second opinion.
Men jag vet inte om det är värt pengarna.
När jag ser mig omkring och studerar de skrivarkollegor jag känner till på nätet, så har de som blivit utgivna en sak gemensamt; de hade redan kontakter i förlagsvärlden, eller utförliga ickestandardrefuseringar bakom sig. De visste att något var på gång, men inte allting stämde. Sådana refuseringar måste kännas lika bittra som något annat, men ändå finns vetskapen om att jag var nära där i närheten när besvikelsen lagt sig. Antar jag.
Men jag har inte ens varit i närheten av något annat än standardrefuseringar.
Lektörer jobbar ju med allt och alla, det är ju deras levebröd. Alla texter kan ju förbättras, dåliga som bra. Min text är kanske bra, men inte så bra. Och är det då något som är värt att satsa något mer på? Är det inte bättre att begrava manuset, ta avsked ordentligt och börja på något nytt? Det gör förbannat ont, men är kanske enda vägen. Just i nuläget vet jag inte. Att erkänna att något som man trott stenhårt på inte håller hela vägen är besvärligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
Jag tror definitivt det är värt tiden, pengarna och arbetet på att 1.ta reda på vad det är med ens manus som inte håller och 2.arbeta med det tills det blir antaget, för du kommer lära dig så mycket på vägen som du kan använda även i fortsättningen, med kommande berättelser. Jag tänker också spara ihop till ett lektörsutlåtande, även om det finns annat jag vill spara till också. Jag tror det är värt det.
SvaraRaderaJo, jag börjar bli alltmer övertygad om att det är så. Eller att jag ska se det så här; manuset är inte färdigt än.
RaderaHej,
SvaraRaderaJag reagerade lite på det du skriver om lektörer och second opinion.
Själv har jag nyligen upptäckt att det uppenbarligen finns massor av människor som försöker tjäna en hacka på andras "författardrömmar" genom att erbjuda lektörstjänster, författarcoaching, skrivarkurser, skrivarresor, osv.
Mitt intryck är att de som levererar detta utbud av tjänster inte alltid har någon särskild kompetens på området och ibland inte ens verkar särskilt seriösa. Jag undrar därför: litar du på den lektör du anlitat? Hur detaljerad var den kritik du fick på ditt manus?
Ett skäl till att jag frågar är att jag själv funderat över om det är någon vits att ta hjälp av en lektör. Jag kanske också ska nämna att jag har läst den text som du länkar till ovan (Djungelblomma). Nu vet jag inte om det är den lektörslästa versionen, men om så är fallet undrar jag lite över en del saker som jag tycker att lektören borde pekat på. Jag är förvisso amatör på området och kan inte avgöra om en text håller för publicering eller inte. Men jag trodde kanske att man fick något mer än bara ett allmänt utlåtande från en lektör, med tanke på att de flesta verkar ta rätt bra betalt.
Marie
Hej Marie,
SvaraRaderaJag tror att du har alldeles rätt; det finns rätt så många där ute som gärna tjänar en hacka på andras författardrömmar. Och det är jättesvårt att veta om de är bra eller inte.
I mitt fall kan jag säga att jag litar på min lektör. Och jag var väldigt nöjd med all den hjälp jag fick, och det är inte alls ett "allmänt utlåtande" utan mycket mer än så.
Men nu är det ju så att även en duktig lektör kan göra fel och varje lektör är en person som läser precis som du och jag, en del saker gillar man, annat inte. Om en lektör tycker ens text är jättebra behöver inte det betyda att en annan gör det.
Och även en lektör kan bli blind för en text.
Det är lite därför jag nu funderar på en second opinion, för att se om någon annan ser något jag och den tidigare lektören inte har sett.
Hur letar man då upp en bra lektör? Inte alls enkelt. Jag tror man måste höra sig för, vem har andra anlitat? Var de nöjda?
Förresten får du gärna säga vad i min text från Djungelblomma som du tycker att lektören borde ha pekat på. Jag är öppen för all kritik som kan hjälpa mig fram till en alternativ början av berättelsen.
Andra har reagerat här:
http://bokskrivardagbok.blogspot.com/2012/01/vad-ska-jag-gora-nu.html
så du är inte den enda.